Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Mor skulle promt baka så mycket bröd till jul att det räckte över 'vâffer'. Å jag tror att de skulle hug- ga så mycken ved till jul att de skulle ha kvar av den till Mickelsmäss. Dagen före julafton skulle palten bakas. Den hängdes upp på spett att torka. 'Jullim- pan' skulle vara till 'vâffer'. Allt skulle räcka så länge. Å till jul skulle trösken vara avslutad. Ef- ter jul skulle alla karlar till skogen å kola, så kom de hem frampå våren. Själva kolningen var nog färdig till jul. För den sista milan för året rök på julafton, men milorna skulle rivas å kolen skulle fraktas bort.
Johan Nilsson och Karl Magnus Jernberg
Johan Nilsson berättar för R.B. om ortens näringar, skogsbruket och dess metoder. R.B. frågar Johan Nilsson om olikheter i målen i Sillerud o. Silbodal, fiske (fiskslag, slomhåvande, gäddsorter, laxfiske, ljustring, långrev, fiskets betydelse m.m.) Johan Nilsson berättar ett par historier för R.B. J.N. berättar en rättegångshistoria för R.B.; redogör för bordbänken, sängtyper (inpass av E. Rönnfors), gå på dompen, stugdanser, spelmän, flyttiden (inpass av E. Rönnfors), smeden Huk. J.N. resonerar med E. Rönnfors om smeden Huk m.m. R.B. frågar Karl Magnus Jernberg om hans tidigare sysselsättningar; K.M.J. berättar om händeler på Karlstadsfärder, tomtgubbar (inpass av K.M.J.:s son), hämtning av folkond tjur, stångjärnsmedjan vid Karlsfors. K.M.J. berättar om Karlsfors bruk, handel och transporter, Nysätts och Årjängs marknad, Vegesack (inpass av E. Rönnfors), jordbruket på Karlsfors och dess metoder. - (K.M.J.:s son frågar ibland.) K.M.J. fortsätter att berätta om jordbruket på Karlsfors, uttag för de fattiga, jordbruksredskap, slåtter, skörd, sädesslagens användning, tröskning (inpass här och var av E. Rönnfors o.a. personer)
Julafton - juldagen
Innan jul, efter baket så vräkte de ugnen full med töreved som skulle torkas, ty ett sådant stycke skulle de ha med sig var och en till julottan. Sen gjorde de en brasa av det framför kyrkedörren. Om juldagen hade bönderna så brått att komma från kyrkan, så de riktigt skenade hem. Den som var raskast från kyrkan skulle bli raskast med skörden, det trodde de på. Jag mins grant hur Åsbotorparn knegla och sprang från Julotta, för att komma fort hem. De hade förfärligt med häx för sig, somt trodde de på och somt gjorde de för det så skulle vara. Innan de lade sig om julafton skulle husfar, packa till askan i spiseln, så den blev slät och så dra en ring eller ett kors inuti pipan i sotet. / Kajsa Svensson, Leksberg Anna Greta Johansson Julafton juldagen 2. På morgonen kunde sedan husfadern utläsa de förändringar, som skulle inträffa inom familjen (födda, döda) När de julafton gjort ifrån sig i ladugården, fick in- get "måkeredskap" röras förrän tredjedagen. Julagödseln skulle stackas upp som en sockertopp och sedan skulle gödseln i jan. stabbas upp omkring, så "juladönga" blev som en piedestal i mitten. Om någon nös, så skulle den dö under året, som han nös emot, därför gick alla som ville nysa ifrån bordet, för att vara säkra på att de inte nös mot någon. Om någon, när de åt julgröten, gick ut och tittade in genom fönstret, satt den som skulle dö huvuda- lös vid sitt grötfat. Självslocknar någons ljus var det ett säkert tecken på, att vederbörande skulle dö under året. Julklappar förekom ej i min barndom, först in på 80-talet köpte man presenter åt varandra. Att tillverka själva och ge bort var det ingen / Kajsa Svensson Leksberg Jul 3 som hade tid med. Att få nya kläder eller skor fick räknas som julgåva, fast de fick vi i november, då "ämbetsmännen" kom några dagar. Men en jultomte hade vi så långt jag mins tillbaka och det var far. När alla var fär- diga att fira jul och hade doppat i grytan, så försvann far och efter en stund bankade det på rutan och en i fårskinnspäls klädd och sotad gubbe stack upp näsan och frågade mor om han kunde få "hu savärn", mor ursäktade sig med att de hade så trångt och besvärligt och att inte far var hemma, men då bad han så vackert att få ligga på spiseln, och som betalning skulle han halma golvet, då släppte mor in honom och så började han att halma golvet med de tre kärvar han bar på ryggen. De större barnen kände ju igen far sin, men de mindre var rädda och skrek, men då talade han så vackert för oss, att vi skulle få ligga som Jesus i bara halmen och sparka hela julen och då blev det glädje. / Kajsa Svensson Jul 4. Sedan fick han en sup av mor vid bordet och sedan gick vår jultomte. Det sättet att fira jultomte var bra mycket roligare än, att som de började göra på 90 talet köpa ett skråbuk- ansikte och komma in och skrämma barnen ett tag. Att jultomten medfört gåvor i en säck har inte före- kommit här i Leksberg. När gåvor gavs, så kastades de in från den mörka förstugan av en som förstälde rösten när han läste upp adressen. I Mariestad hade de jultomte med säck, men det var i stan dä. Det där med skinngubben som kom med julhal- men var ibruk åtminstone från mormors barndom, hon har berättat om honom och hon var född på 1770 talet
Julafton
I forna tider började de att "stöka" med det som skulle vara till jul en tre veckor före jul. Ja det kunde börjas ännu tidigare för det skulle vara malt att brygga "juldricka" av å det fick en ju börja att ställe med i god tid, så att en fick bra "juldric- ka". Så var det slakten. Det skulle vara slak- tat, så att en hade litet gott av grisen att äta på "lusseotta". Det tog flera dagar innan en fick korven gjord, för det var att sitta och hacka all korvmat i en "hackeho". Det gick inte fort det. Det fanns inga köttkvarnar den tiden. Så var det ljusstöp- ningen. En stöpte så många ljus som en hade talg till. De som hade mycken talg, stöpte ljus så att de hade för hela vintern. bakningen och städningen gömdes till närmast jul. Först bakning / och sedan städning. Och när en kom fram till "dan före dôppredan", så skurades det sista golvet för en ville att det skulle vara skurat när julafton kom. Å de som inte hade skurat då, så gjorde de det på julaftons morgon. Men det var ett stort göra med rengöringen, för golvet hade blivit väldigt svart och eländigt efter allt stök och så kanske en inte brydde sig om att skura de sista fjorton dagarna fö- re jul, för det tjänade måttligt till när en skulle hålla på och söla. På julaftons morgon gick en upp tidigt och började med de sysslor som skulle göras den dagen. Vatten, ved, potatis, rötter skulle in, så att en slapp att gå ef- ter något på juldagen. Allting skulle vara fint och iordning till tretiden. Vid tvåtiden på dagen sattes "julneka" upp. Och när den var uppsatt räknade de på att det var jul och sedan gjorde inte karlarna något mer utan de gick in å dop- pade i grytan. Julafton kallades för "dôppredan". Men de hade haft halm på golvet också, för den / skulle barnen ligga och tumla sig i. Det tyckte de var så roligt, när den halmen kom in. Å den fick de ligga på under julnatten om de ville. Någon särskild middagsmat fick en inte den dagen. En skulle reda sig på det som en doppade i gry- tan. Litet senare fick vi kaffe å bröd å ost. Det tog en lång tid av kvällen att tvätta sig å göra sig fin. För en skulle tvätta sig bättre den kväl- len än vanligt. Far tog in ett stort kar å mor värmde vatten i storspisen å slog i karet, å där skulle en nu tvätta sig. De äldre tvättade sig in- te över hela kroppen, men barnen skulle i vatt- net riktigt. Å det var mor som fick tvätta dem å ställa så att de fick rent på sig. På denna orten har det varit fattigt, så det blev inte så mycket nytt att ta på sig, men rent skul- le det i alla fall vara. Far tog på sig en vit, ren skjorta å mor tog på sig ren särk. Å när detta var gjort, så lades alla gamla paltor un- dan å karet togs ut och vattnet slogs ur / för att det inte skulle stå å frysa fast i karet. Klockan sju satte mor på fisk- och grötgrytan å så fick vi äta "julkväll" ett par timmar däref- ter. Det var inte annat än vitfisk, potatis o risgrynsgröt. Medan vi åt julkvällen, så brann en brasa i spisen. Ingen fick gå och röra i el- den eller askan, för en skulle se efter om det var några spår i spisen på morgonen.
vårarbete.
När "våroxen" glimra, så började det bli vår. Men det var inte färdigt att harva då. En fick allt vänta tills det blev torrt i jorden. Första "plog- dan" en var ute fick en "plogbeten". Det var liksom litet kalas med kaka, ost, smör å so- vel. Det var den gamla ordningen. Jag kan inte minnas att det var gömt från julen. De baka- de allt särskilt. Dragarna fick ett kraftigt mål av havre å hö den dagen, för att de skul- le stå ut med att dra. Det var bra, om det var litet kvar i gödselstaden, för det var drygsel i det.
Hösthalvåret.
Olsmässe krok hade de mesta lidet brö. En tös fyllde år "Olsmässe krok, när vi inte har något brö." Larsmässe - Mamma sa, att ingen fick gå åt potatislandet förrän till Larsmässe. Var hon tvungen att gå dit tidigare, kröp hon i potatislandet, för att ingen skulle se´ t. Bartelsmässe var här Bartelsmässe-mässe i Kungsbacka, och all ungdom skulle dit. Då köpte de mässaskaker, små trinda kakor åt dem, som var hemma. Men det var före min tid, när mamma var liten. Anders braskar -jula slaskar. Larsmässe skulle de till Göteborg och sälja entänne och eneskaft.
Julafton
Det var en bonde som kom in med mögegreba (måkegrepen) och skyffel och la under bordet, när de skulle äta julafton på kvällen. Hans hustru - han var nygift - frågade, vad det var för arier. "Det ska du inte bry dej om", sa han. Men det var för att han skulle få behålla lyckan, han hade, antar jag. Julafton skulle aldrig julosten tas av bordet - det andra var det inte noga med. De har brukat gömma en julakaka eller som de sa vårkaka från jul till första maj - då skulle både folket och kreaturen ta av henne. Nej, hon hade inte legat på julbordet.
Troll
I Ödsmåla var ett berg. Och där var troll. Torsås hette det. De låna- de bort till jul. Bönderna fick låna kopparkittlar av trollen, och så fick trollen korv och pölsa igen. Så bönderna där bytte med trollen. En julafton kom där en trollkäring och satte sej i gruvan (spi- sen) i Torrås. "Hur ä dä fatt att du kommer hit?", sa gubben. "Jo", sa trollet", ja råkade till å släppa en fis, å då körde de ut mej.
Troll
I Virse Hatt hade trollen dans jula natt. De vände sig ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tu tre for katten upp och rev ihjäl drängen. (Bengtssons dotter förklarade, att B. berät- tat den historien bättre förut. Det, som drängen sa, lät mycket roligare, det gick liksom på rim. Men innehållet ansåg dottern stämma med tidigare utsagor.
Julafton
En hög med julbröd av alla sorter lades opp på julbordet till jul, o den låg kvar där till tjugondagen. De skulle tvätta sig alla på jul- afton, alla i familjen skulle tvätta sig i samma vatten, om de var aldrig så många. Och det vattnet slog de inte ut den kvällen. Och så skulle de ge "krittera" att äta på julkvällen innan det blev mörkt, o då skulle de också säga till dem, att det var julafton. Efter julottan skulle de skynda sig hem från kyrkan o få mat, den, som kom först hem, fick först inbärgat sedan under sommaren.
Vårhalvåret
På Kyndelsmäss skulle julen lekas ut, då var det dans, det var "lilla jula". Somliga hade dans tjugondag Knut o som- liga på "lilla jula". "Vaffler" skulle vi ha på vafferdan, så långt jag minns tillbaka. Men de hade andra "vaffeljärn" då, långa. Och så skulle man lägga sig ti- digt då, för "då förer tranan ljus i säng." På första maj skulle de äta mycket ägg, för att få "kälk i ben". Men de åt var o en i sina hem, det var en riktig tävlan att äta de flesta äggen. På Beda-dagen skulle bönorna sättas.
Tabu
[ Om en klippte naglar på en fredag, så fick en tandvärk. Om en slängde bort nag- larna så blev det olycka för en. De skulle kastas i värmen eller skulle en sopa ihop dem å ha dem i trollpåsen. ] [ Håret klipptes till jul och midsommar och möjligen till påsk. Då klipptes det jämt i nacken. En del av det håret togs tillvara för att ha i trollpåsen å det andra kastades i el- den. Inget hår fick kastas ut. Om fåglarna fick fatt på det å byggde bo av det, så blev en flintskallig. ]
Spöksägen
Var jul så fanns det personer som hade sett, att det lyste ljus i kyrkan. För länge sedan så skulle en käring skynda sig till kyrkan, för hon trodde att hon legat förlänge och försummat sig. Hon såg att det lyste i kyrkfönstren. Hon låste upp kyrkdörren och gick in. Då var det fullt med döda där. Hon kän- de igen flera av dem. En av de döda kom och hjälp- te ut henne. Men tröjan fick hon lämna. När folk kom till kyrkan låg tröjan vid dörren, men han var sön- derplockad i små små bitar.