Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul
Det var di som hitta på och gick ”julbockar” om julen. De klädde sig trasiga med skinn i ansiktet och på händer och fötter. Somliga var svarta i synen. Kunde komma och tigga när som helst i julen. Och de blev trakterade. Stjärngossar mins jag inte mer till än att di gick till stugorna och sjöng. Kan inte minnas om det var annandag jul eller på trettondehelgen.
Mara
En skomakare satt och sydde på ett ställe. Det var nära julen, och han satt länge uppe och arbetade, och kallt var det med snö och frost, så det knakade i knutarna. Rätt som det var, satte flickan på stället sig upp och sa: "Hy, det är långt och kallt till Kragared!" Detta hände tre gånger, och då hon hade satt sig upp den tredje gången, så sa skomakaren: "Lägg dig, din förbannade mara!" Sen var hon fri, och hennes mor gav skomakaren en bra belöning.
Lussefärs släkte
Om lusse var här folk som sväva i luften och änna liksom var i håll med att slåss. De kallade det lussefärssläkta. Det var onda andar, ingenting annat. Handlaren i Limmanäs hade en däga och en gosse, som hade varit i Göteborg och hämtat hem varor till jul. De kom körande på vägen uppepå Bräckan, men vid grusgropen vid Lii var det som folk hade gormat och slagits.. De tordes inte fortsätta den vägen utan körde omkring häråt Toms by och upp till Limmanäs.
Goenisse
Man talte mycket om goenisse i min barndom. Det var ett litet väsen som bar till dem som skötte sig väl och voro hjälpsamma mot andra. Då gjorde goenisse så att kreaturen trivdes och att folket mådde väl. De som voro snåla och gårda, från dem tog goenisse den husliga trevnaden och trivseln. Vid helgerna, särskilt om jularna skulle man i hågkomma honom med den bästa maten. Att far och mor gjorde något sådant kan jag inte nu dra mig till minnes, men det fanns folk, som gjorde det, har far talat om.
Tabu
Om en klippte naglar på en fredag, så fick en tandvärk. Om en slängde bort naglarna så blev det olycka för en. De skulle kastas i värmen eller skulle en sopa ihop dem å ha dem i trollpåsen. Håret klipptes till jul och midsommar och möjligen till påsk. Då klipptes det jämt i nacken. En del av det håret togs tillvara för att ha i trollpåsen å det andra kastades i elden. Inget hår fick kastas ut. Om fåglarna fick fatt på det å byggde bo av det, så blev en flintskallig.
Julafton
Om julkvällen så fick kreaturen bättre foder, för att di skulle veta att det var jul å att di skulle hålla sig nöjda. En tog av det bästa hö en hade. Så fick de mer än vanligt. När kon fick hö, sa en: ”Det är första kväll i jule, det är vår Herres kväll i kväll, ät väl å trivs väl så rompa står i tak’.” Så mins jag att det ljuset som stod på bordet skulle brinna hela julnatten.
Tomten får nya kläder, nya skor.
På Rilax var också en tomte, som gav åt hästarna mat och måkade bort smutsen. Så en jul, när de hade skomakare, läto de göra åt honom nya skor till julklapp. När tomten fick dem, så gav han nog mat som förut åt hästarna, men han måkade inte. Om julmorgonen var stallmästaren och frågade honom, varför han inte hade måkat stallet. Men tomten hade skrattat uppe på skullen och sagt: »Tror du, att jag ska smutsa ner mina nya skor?» Och aldrig mera måkade han sedan.
Sådd och skörd
När de sådde på våren så skulle, om det var riktigt rätt, en flicka, helst dotter i huset, så ut de första kornen. I annat fall en yngling. Det skulle ge tur med skörden. Den som sådde skulle först gå baklänges en liten bit och sen framåt och ta änne som korssteg med benen. De hade allt nå't gömt sen jul också som de dela ut när de börja så, alla skulle ha en bit och djuren också. Det var / moran själv som dela' ut detta. Sen skulle foket ha bättre mat också.
Julafton
De slakta o baka o bryggde o t.o.m. brände till jularna förr, bröd skulle bakas för hela vintern. Limpbröd grävde mamma ner i boden o tog in o värmde sedan, o då var limporna som färska. Men hon sparde inte något julbröd tills vårarbetet började, men jag hörde talas om att andra gjorde det. Det skulle ligga lycka i detta. En äldre syster till mig sparde en limpa hela året till nästa jul, då skulle de aldrig bli utan bröd. Hård blev den, så korna fick den sedan, men de blev inte / "brölösa." Barn o tjänare fick var sin hög med bröd till jul, av alla sorter; en fin kaka, limpa, vetebulle o kringla fick mina barn, o så gjorde jag en liten ost också åt var o en. Detta fick de äta o "roga" sig med, det gömdes inte. Ett ljus sattes i varje fönster på julmorron. Alla som kunde komma till julottan så skulle de dit. Min morfar var granne med en gumma, det var i Tiveds sn. Från julottan sprang hon så mycket hon kunde för att hinna före morfar hem. Men morfar gick genvägar o mötte henne när hon kom med ost, bröd o brännvin. "Tvi," sa hon, "va skulle ja springe mäj fördärvad för, nu hann / du före ändå!" De fick först fär- digt med utearbetet, skörden inbär- gad o så om de hann först hem från kyrkan. T.o.m. skulle ljus brinna hela julnatten. Min mormor hade så till att börja med, men så en gång gick en tråd lös i ljuset, o det föll ner o brände sönder duken o brände hål på bordet. Sen lät hon inte ljuset brinna på jul- natten mer, men detta skulle vara en högtidlighet. Även har jag hört att mat stod kvar på julbordet under julnatten, men hemma hade de ej så. Och så bar de ut mat på logen åt tomtarna, så att dessa fick kalas o drog till huset sedan. Husdjuren skulle ha med / av julmaten, det lagades till i äm- baren åt dem, så var o en fick sitt. Det var "julfrukosten" det. Mamma tyckte att vi gärna kunde unna korna lite gott den dagen också. Lutfisk o viter gröt skulle det vara på julafton, o vitkål skulle man äta annandag jul. Det höll de på med mycket länge att en hel skinka skulle kokas till jul, o den skulle stå på julbordet hela helgen, o det var att ta o skära av den. På juldagen var de hemma, men sen på annandagen börja de gå till varann o dricka kaffe o ha roligt, o så höll de på tills tjugondagen var över. De skulle inte uträtta mer än de nödvändiga sysslorna.
Julseder
Ett "julaträd" hade de allmänt i stugerna här på min fars tid (x 1820- † 1909) men jag minns bara att jag såg det på tre ställen. Det var en gren av en vildapel. Man tog in den, medan bladen voro gröna och förvarade den på vinden till jul. Bladen hade sin gröna färg första julen. Ofta gömde de "julaträt" i flera år. Om julen stod det i en vrå, om det var stort - det kunde vara upp till två alnar högt. Men var det litet, stod det på ett bord. Och på alla pig- garna i trä't, för vildapeln har ju piggar nästan som hagtorn, satte de små röda äpplen. Tjugondeda'n Knut ristade barnen julaträ't och delade äpplena. På 1830 och -40 talen var det nog som mest spritt, tror jag." Julljusen var av två slag: formeljusen gjordes i en form av bleck, som vi själva gjort. Smaländan var en tum och tjockändan 1 1/2 tum i dia- meter. I smaländan satte vi en halv potatis för att inte talgen skulle rinna ut. I tjockändan var liksom en tratt - däröver låg en pinne, vari veken av snodda bomullsgarnstrådar var fästad. Sådana ljus kallades "formeljus". Så var det doppeljus. Då hade man flera vekar på en pinne och doppade dem gång på gång ned i den kokande talgen. De blevo mer ojämna. / Det har alltid varit ont om granar här i sockna. Men många skaffade sig en gran att ha vid var sida av bislaget, fast det knappt var vanligt i min barndom, men blev senare. Men Julanek åt fåglarna har det varit så länge jag minns och har hört tillbaka. Många satte upp tre neker, för det var ju tre högtidsdagar. Då satte de en bräda överst på stången och en pinne i vartannat hörn, så blev det tre neker i en rad. Sedan fick man inte lägga dom för fäfot, jag menar strö, med halmen i dem, utan de skulle lösas upp, och så skulle hästarna äta upp dem, för jag minns att de trodde, att det var någon särskild tur med dem. De döda skulle titta hem om jul. Därför lät de gamle mat stå för dem - men jag kommer inte ihåg att jag såg det i mitt hem. Men de döde hade mässa mitt på natten. Det var en präst som fick se att det lyste i kyrkan, och han gick dit utan att ta vara på hur dags det var. Men när han öppnade dörren, så var där mörkt. Men han kastade kappan av sej i dörren, just som han vände, och den blev riven sönder i små lappar. Vid nytändningen om nyår tog min far psalmboken och höll den på ryggen och gick sedan baklänges mot fönstret, så att månen lyste på boken. Jag tror, att han hade n:r 406 uppslagen, för sedan sa' han strax till mej: "Här har du boka, nu kan du läsa nyårspsalmerna!"
Huldrefolk på julegjesting
Da trollene holdt julelag.
På en gård oppe i en av bygdene var de rent ille plaget av troll. Verst var det om jul, for da holdt utyskene sånt et syndig spetakkel, at det ikke var til å holde ut for kristent folk, og da måtte gårdsfolkene passe på å komme seg unda i rett tid. De dro gjerne ned på en av grannegårdene og tok opphold der til jula var over. Da først var det råd å flytte tilbake igjen.
Så var det et år at to av karene bestemte seg for å få slutt på skrømtet, og da jula kom, krøp de opp på loftsbjelkene og gjemte seg der med hver sin børse. Da de hadde ligget og ventet både lenge og vel, hørte de plutselig bulder og bråk utenfor, og før de fikk sukk for seg, kom det veltende inn en flokk skapninger så stygge og så fæle at en skulle aldri ha sett maken. Hele stua fyllte de, og skrek og hujet gjorde de så det var vondt å høre på.
Langbordet stod dekket med all slags god mat, og trollpakket lot seg ikke by to ganger. Selve biksen hadde bare en eneste tann, men den var så lang og så spiss som en syl, og så ivrig og glupsk var han, at han hugg den fast langt nede i bare bordet. Og så var det eting og drikking uten like en lang stund helt til det plutselig var en av dem som sa: «Jeg synes det lukter kristenmanns blod her, jeg.» I det samme passet guttene på å fyre av børsene, og trollene ble så vettskremte at de huestupe for ut gjennom døra. For sånt et smell hadde de nok aldri i sine levedager hørt.
Men etter den jula slapp de å flykte for trollene der på gården.
Jul
Före jul kom skräd- dare o skomakare, ty det skulle vara nytt till jul, o man fick göra allt själv. Och tråd skulle spinnas o fär- gas till skräddaren kom. På lusse skulle de opp klockan fyra och äta fläsk o korv o potatismos. Och sedan skulle kararna ut o slagtröska en stund. Att flickorna gick med / ljus o bjöd, minns jag mera från senare tid. Men korna skule då ha bättre mat ock- så. På julaftons middag doppades i grytan. Ved skulle bä- ras in på julafton, det fick ej ta's in på juldagen. Julgran fanns i förmögnare hem men ej hos de fattiga, men den var i regel ej större än att den sattes på bordet, utom hos "bättre folk", som man sa'. Så var det hemstöpta ljus i den. / Vi barn var så glada, vi fick en ka- ka av alla slags bröd som bakades. Det var "bulle" av vetedeg o vörtlimpor, dessa tvät- tades med sirap o vat- ten sedan för att få fin färg. Vi barn fick särskilda högar av bröd, som vi fick spara på själva, an- nars lades brödet upp på korgar. På julafton skulle golvet gran- risas, annars var det ej jul, detta skulle hackas fint o strös i köket o förstun o "kvisten". / Pappa talade om att för längre till- baka sedan hade de långhalm på gol- vet till jul. Pappa var härifrån Väse. På julaftons kväll åts lutfisk men gröt minns jag inte. På juldagen skulle det vara "risäls" (rev- bensspjäll), korv o saftkräm. Julgranen fick ej tändas förrän juldagen på morron. I mitt hem uppe i socknen här hade de bara raka ljus, ej tregrenade, det / blev mera på senare tid. Jag har hört talas om, men ej varit med om det, att när alla i huset satt vid bordet på julaftons kväll skulle en person gå o mala tre gånger bakfram på hemkvar- nen och sedan gå ut o titta in genom fönstret. Den i huset, som skulle dö under året, satt då utan huvud. Var det nå- got tråkigt på ny- årsdagen, skulle det bli tråkigt hela året. / Och nyårsda- gen skulle tjänstfol- ket sätta en sko på tårna och slänga mot dörren, vände tårna utåt, flyttade de under året, vände de inåt, blev de kvar. "Nu ska' ni vara så snälla, så blir ni snälla hela året," sa' mamma till oss på nyårs- dagen. På tjugondag Knut skulle de gå omkring i husen o "sopa ut" julen. De kom med stora björk- kvastar o började / sopa, när de kom in. Ibland var de ut- klädda. Det skall de göra än på sina håll uppe i socknen.
Eugen Andersson
B345A; Ett marknadsminne (delvis uppläsning, ca 10 min.). Därefter: Tröskning. Göra upp halm. Taktäckning. Liar. Slåtter. Mad-veke-sidd o.d. Slåtteröl. Måltider. B345B1: Slåtteröl. Dansbackar. Ortnamn.