Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Människor, djur, redskap förtrollas.
En karl, som friat till en flicka men blivit tillbakavisad, lät hästen, med vilken brudparet for hem från vigseln, hoppa och stegra sig, så att man icke kunde komma förbi den försmåddes hem. Genom att slå eld omintetgjorde man denna trolldom.
Drunknade, illgärningsmän uppdagas, stulet gods återskaffas.
I Kvevlax lever ännu en »klok» man, Edvard Ekholm. Han botar allehanda sjukdomar, men icke genom trolldom. Han kan likväl veta vad en besökande tänkt o. s. v. En gång hade några personer bildat bolag för kaffesmuggling. En av bolagsmännen stal undan några säckar från deras gemensamma gömställe. De andra personerna gingo då till gubben Ekholm, och denne sade, vem tjuven var, samt ställde så till, att han måste återställa kaffet.
Sjukdom, förtrollning häves.
En kvinna från Matts Jans i Storby, som var gift med en svensk, blev för ett par år sedan påtrollad, så att hon knappt kunde röra sig. Hon sökte läkare, men det onda blev bara värre, som det alltid blir, när det är kommet av trolldom. Slutligen träffade hon i Sverige en, som haft liknande sjukdom, och denna förde henne till en gumma, som botade henne. Där fingo de också se, vem som hade gjort henne sjuk, och det var en karl och en kvinna, samma folk, som en tid bott hos dem i Storbyn. Hon kände tydligt igen dem.
Häxor o. trollkarlar
Somliga människor kunde vara så fulla i styggelse, att de skickade skôt in i ladu- gårdarna. Jag hörde talas om att det bl.a. skulle finnas hästskosöm och svinhår och blod i dessa trollpåsar. Ty alltsammans var insytt i en påse. Den grannmoran jag hade ”let satan te” i sådana saker. Jag var inne i hennes la- dugård och där fanns det kors inskurna i trösklarna och så var det många sorters underliga tecken skrivna över kreaturen på stockarna. Hon och ladugården var full i troll- dom och vidskepelse.
Drakar, ormar
Farfar berättade, att en gång i tiden så motade de bort en trollkäring från socknen och rev ner hennes stuga, som låg där nu skomakare Petters stuga är. När de högg bort en bräda ovanför hennes säng, så kom det ur ett hål fräsande en vit orm. Hon var alnslång och bet sig i stjärten och rullade som ett hjul efter käringen. Den käringen flyttade sedan utåt Falköping där hela släkten fick ett dåligt anseende för sin trolldom.
Slakt
All slakt skulle ske i otta på morgonen. Om solen gick upp över det slaktade djuret, innan man fått skinnet av det, så blev inte sovlet mycket dugligt. Djuren slak- tades om ny, för att sovlet skulle bli drygt. Ingen som var känd för trolldom fick slakta. Barnen fick in- te se på när man slaktade. De kunde bli mordis- ka. Havande kvinna fick inte lov att se slakt. Det var farligt, att det kunde invärka på fostret. Den kniv slaktaren hade fick ingen annan vidrö- ra. Den skulle vara för slaktarens räkning.
Bjäran
"Pukhare" fanns både på ett och annat ställe i skogarna. När di skulle göra en så- dan så hade de den onde till hjälp. Men om de skulle få honom att hjälpa sig, så va di pucka å synda så svårt att de inte kun- de komma från honom. Han hjälpte till å blå- sa liv i haren. Jag såg ingen. Detta är sådant som en fick höra, när di satt å tala om troll- dom å sådant. Di hade denna hare för att han skulle hjälpa till å ta mjölk å smör från andra.
Hur Knut Posse fick sin lärdom. Kungliga och namngivna hist. pers.
Knut Posse, han som ställde till med Wiborgska smällen, han fick sin lärdom på det viset att det var tre stycken studenter, bland dem Knut Posse som kom överens om att lära sig all slags trolldom. Men en skulle den onde ha for besväret att lära dem det. De kastade lott om vem som skulle bli offret och lotten föll på Knut Posse. Honom skulle Skam komma och ta när han tog stövlarna av sig, så för det tog han aldrig av sig mer än en stövel åt gången. Till hjälp med trolldomen hade han fått en häst och en dräng utav Skam. Drängen hette Smäll. Det var en visa om det: Knut Posse och Smäll de talades vid. Då månde ryssarna säga sina hästar till: I löpen nu som er synes bäst Annars får ni de svenske till gäst. / Knut Posse förvände synen på ryssarna också. Han skaffade en hel hop med dunbolstrar och när ryssarna kom så hade han Smäll till att gå upp i ett kyrktorn och skaka ut dunen. När de kom flygande mot ryssarna tyckte de att det var hästar och karlar, och flydde med detsamma. När han skakade i betslet kom hästen mer flygande än springande, hette det också i visan.
Ormar
Om en orm blir ihjälslagen på dagen, så lever han tills solen gått ned. Var inte huvudet riktigt krossat då, så kvicknade han till igen å blev vid liv. Slog en ihjäl den första ormen en såg för året, så fick en ont av ormar på sommaren. Jag var med morfar när han slog ihjäl en vit orm vid en grind. "Denna ormen skulle vi ha haft på apoteket," sade han, "för det är medicin i honom". Ormskinn skulle vara bra mot trolldom. Det var de som hade ormskinn instucket i båsen i lagår- den, för att intet ont skulle råda på kreaturen.
Husdjuren
På påsklördagen skulle de stryka ett kors av tjära över ryggen på var ko. När korna skulle ut om våren, kastades någonting av stål före, som de skulle kliva över, så skulle ingen trolldom komma åt dem. Ber. av Oskar Nilsson, Kålsgården, f. 1875 i sma s:n. När kreaturen voro sjuka, tog man ut ett fönster och sköt igenom, tvärs igenom ladugården. (Det minns jag mycket väl) Ber. av Johanna Larsson, Grava, f. 1854. En del lade psalmböcker över korna, när de skulle kalva.
Svartkonst
Det bodde en käring på Finnskogen som gjorde kors över all- ting. När hon hade bakat ut ämnet till en kaka, så gjorde hon ett kors mitt över ämnet med handen. När kakan var färdigba- kad så gjorde hon på samma sätt å när hon hade fått hen- ne på brödspaden. När hon hade sopat bakugnen gjorde hon ett kors med sopen inne i ugnen. När hon gick ur lagården, så vände hon sig om och gjor- de ett kors mot dörren med handen. Å när hon hade silat upp mjölken, så gjorde hon på samma sätt med handen over mjölkfatet. Det var mot trolldom.
Slakt
Nötkreaturen slaktades i oktober och november. Gri- sarna slaktades inte förrän framåt lusse, så att det var pass- ligt att fara till Karlstad på 'lussemarten' å sälja dem. Julgrisen skulle allt vara slaktad dagarna före lusse. Alla djur slaktades i 'mörkarne' (före dager). Varför vet jag inte. Om en sugga var 'ör' när hon slaktades, så lev- de hon så länge. Annars trodde de allt att det berodde på trolldom, om inte djuret ville dö. Djuret fick in- te något att äta eller dricka kvällen före det skulle slak- tas. Det blev inte så stint då.
”Trollharar”
Trollharar har jag hört talas om ha fun- nits i socknen. Det var trollkäringar som ställ- de ut sådana. De voro skickade i många ä- renden dessa. Än voro de ställda till någon ladugård att mjölka kreaturen, än att hämta smör och än att ställa till ont för någon. Det funnes de som fruktade och satte en kula i dem för att få se om det var en riktig hare. Då kunde det hända att de istället för en hare hittade tre fyra pinnar hopbundna till ben, en stub- be eller en kvast. Men haren den fick de inte. Jag hade en granngumma som inte var säker för denna trolldom än att hon hade sina harar.