Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Lucia
"På lössemôran ska en drecke in jula." Det gjor- de de gamle. Då skulle de ha en "lössesup" på säng- en. Sen gick de upp å blev fägnade med pölsa, korv, fläsk potatis, kött och allt gott som man ha- de kokat i grytan om "lössekväl." Så kom "lösse- brura" å bjöd på kaffe. Hon gick in å ut i grann- stugorna. Hon var så fin - lingonkrans med ljus i på huvudet, särk eller vit klänning på kroppen. Ett band om midjan.
Vårarbete
Jag mins att de bakade kaker och kors av "grov mjöl" som låg på bordet hela julen. Efter tjugondag-Knut grävdes hela den högen ned i säsbingen - i den säd som skulle sås om våren. När de hade sått färdigt och kommit till botten på bingen, så tog de högen och åt upp samt gav hästen med. Då skulle det växa bra med havre. "Bolheln" skulle göra det. Om det blev som ett "fâskôtt" efter, där en hade sått så skulle någon i familjen dö innan årets slut.
Julseder
När det blivit mörkt på julaftonen skulle alla bada. Först husfadern, så husmor och sedan barnen. De minsta barnen måste alltid dricka av bad- vattnet innan de badade. Ber. var själv 5 år när han fick dricka av sådant badvatten och han kom ihåg att det var mycket motbjudande. Vattnet fick sedan stå inne till annandag jul, då bar man ut det och tömde på blomster- eller kålland. "Dä skulle vaxa se bra ätteråt".
Trettondedagen och Knut
Kvällen innan Knut gjorde de en gubbe, de kallade Knu- tagubben, och reste upp utanför dörren på något ställe och knappa te (knackade) lite på dörren. Kom folket ut och finge se gubben, bôre de den till en annan dörr. Det skulle betyda, att de hade julat ut, att de inte hade något kvar (av julmat och dricka). Han var utav halm och gamla kläder och hade en tom butelj i fickan. Det är 30-40 år sedan de slutade gå med Knut här på trakten.
Tröskning
Säden skulle vara tröskad till jul. Kunde en ha den tröskad redan till lusse så var det också bra. Det var vanligt att gå upp tidigt på morgnarna å tröska ('tröske otte). Då lyste en sig med en liten eld på lo- gen. Det gick bra att elda på en sten vid en vägg. Eller en hade en lykta med ett ljus i. Om en främmande kom på logen så skulle han läsa lovisa. Det gick så till att slagan lades om nacken på honom, så klämde en till dess att han började skrika.
Julneken
Neken åt fåglarna, "julneken", skulle opp klockan elva på julafton. Den sattes på en stör, i ett träd, eller också kvistade man av en liten gran så, att endast några kvistar voro kvar i toppen, och så satte man neken i den. Denna sattes då upp vid boningshuset. Men de kunde också trä neken på en stör i gärs- gårn. Neken var för fåglarna. Den satt kvar till påsk, för att "julen vara till påska." Men jag vet inte att de gjorde nåt särskilt med den när de tagit ner den.
Spöksägen
I Långseruds kyrka så hade de döda julotta en gång. Det var en kärring som inte hade sett rik- tigt efter på klockan, utan hon kom förti- digt till kyrkan. När hon kom in, så satt det fullt med döinger där. Hon blev rädd, men då kom det ett kvinnfolk och sa till henne att hon inte fick vara där, för di ville vara i fred för de levande. Di döde hade julotta var julnatt. Men det var bara de som hade dött saligt. Di ville höra prästen som van- ligt om julen.
Annandag jul
Till jul sattes opp granar vid dörrar och portar, och natten mellan juldagen och annandagen var ungdom ute, pojkar, som kunde stjäla de granarna och sätta opp dem vid ett annat ställe. Det var förfärligt generligt för den, som blev av med granarna. Ibland tog de nya granar i skogen, barka dem nästan ända opp o satte opp dem vid ställen, där de särskilt ville hedra folket. Då fick de också förtäring, när de satt opp dem.
Festmåltid när sådden börjades
När de börja så skulle de ha det fint och grannt som om jul. Bordet var dukat och när de kom in och skulle ha frukost, var det alltid så noga att en skulle granrisa golvet just då. Riset skulle vara jämnt och fint hackat och en skulle strö det riktigt jämnt, för lika jämnt kommer säa upp, sa de gamle. Så skulle de ha av julkorset som de hade torkat och gömt till dess. Ibland gömde de fler julbröd också. Nej de la dem inte i säbringen det jag vet.
Nyårsseder.
Nyåret skulle som nu invakas. Dessförinnan bortsopades det gamla året: hal- men. Mellan nyår och trettonde gick man julbock ur stuga och i stuge. Och kala- sade Närmare trettonde blev det trettondegetter av julbockarna d.v.s. en anledning till fortsatt festande. Under tiden mellan trettonde och tjugondan uträttades egentligen intet arbe- ta, djuren sköttes, det var allt. Före tjugondan gjordes rent efter julen och efter denna dag börjades arbetet åter.
Knutsgång.
På tjugondagen Knut körde de julen ut. Då gick ungdomen ute till de olika gårdarna och var utklädda. De brukade ha hår utav lin och en röd luva och röda strumpor. Då sprang de ifrån den ena gården till den andra för att visa sig. De fick ju fägnad där de kom in också. Och så sjöng de. De sjöng mycket mer då folk, än vad de gör nu. Till sist tände de upp eldar på någon stor berghäll.
Annandag jul.
Om jul hade pojkarna Staffanske i Värö. De hade köpt granna papper och klätt ut både sej och hästarna. De hade en gul rem från axeln och snett över bröstet och ett gult bälte om livet och gul i mössan som soldater. De sjöng "Staffan var en stalledräng, han vattna´ sina fålar fem, allt för den ljusa stjärnan." Jag tänker de varretti i ett följe och de vattnade alla hästarna i en bäck. De hade många visor ur böcker, som de köpte och läste.