Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Råttor
På Tomasmässan tre dagar före jul skulle de ställa bort råttorna. Då var det någon som klädde sig fin och läste något för dem. De skulle bli borta hela året på det sättet. Annars så brukade de säga att om det var någon som fick gå bort ofägnad under julen så skulle råttorna bli elaka vid dem. Då skulle de ta allt vad de hade i bodarna så att de inte hade något för att de var snåla under julen.
Varulv
I Vänga hölls ett halvtjog vargar, de kallade dem Vänga svin, för man fick inte säga vargar, för då kunde de bli folk. De trodde, att de var förtrollade människor. Det var på en bondgård en sugga hade grisat•på julafton. Och det var en unge, som var självdöd. Och den smågrisen slängde bonden ut genom måkegluggen. Då stod där en tasse, och han tog grisen och åt upp den. Men nästa julafton kom det en till bonden och tacka honom för "steken som han fick i julas." Då var det vargen, som blivit en karl.
Skrock och vidskepelse
Så skulle di baka ett kors utå vörtebrö, som skulle ligga på bordet hela jula, å de skulle di gömma sedan te våren te första gången di to ut krok å oxa; å då skulle alla, djur å mänsker, äta utå'et. Å de har ja vatt mä om. De va så hårt, så en fick bösta sönner'et mä mortlastöten.
En naturläkare
I Sveg var det en som hette Valström (ej lapp), och kronofogde Ros bröt av sej benet, och doktorn kunde inte laga det. Då skicka dom efter Valström. Då sa han: "Ja först anlitar dom läkare och sen tro dom ja ska bota dom. " Men han gick dit och laga benet. Och till jul fick han ett gullur till julklapp, men doktorn han fick en dyngekrep (grep).
Tomten far av med gårdsvärdinnan.
Teirtomten visade sig ofta för husfolket. En gång om julen möttes han av några bybor. De frågade, vad han skulle ha i lön för det kommande året. »Antingen husbonn eller värdinnan», svarade tomten. Och husmodern dog under det följande året. När hon skulle begravas, orkade inga hästar draga liket till kyrkogården. Det måste därför jordas i skogen invid Teir. Och detta tolkades som straff för att hon i livstiden hade varit för intim med tomten.
Tjugondag Knut
"Tjugondag Knut tog julen slut". Ända till den dagen vilade det en viss julstämning över hem och familj. Man tog sig inte mycket före i arbetsväg förrän man hade passerat den da- gen. Först nu dukades bordet av ordentligt och man fick äta upp sina julhögar. I min tid har man inte, som jag vet om företagit sig något särskilt denna dag. Men man har kunnat haft en bal om kvällen, som kallades knutbal.
Jul
De skulle ha bra ved till jul, om det fanns, så borde det vara björk. När de satt o åt julkväll, smög sig nå- gon ut och tittade in för att se om någon i huset satt huvudlös, denne skulle dö under året. Ingen främmande fick gå under julen utan att ha fått nå- gonting, då bar denne / ut julglädjen. På "annda'sotta" gick ungdomen ut ti- digt o sjöng vid går- darna, då var en "Judas," och han skulle ha nå- gonting av folket dit de kom in.
Annandag jul
Uppgiften rör stjärna o sång vid jul. Mamma talade om att i hennes ungdom "sjöng de för dörr" an- nandag jul på morron. Och på trettonkvällen gick de med stjärnan, en stjärna utskuren i papp. Mamma var från Gunnerud i Alsters sn. Men i min ungdom var detta borta. "Brin- nande buske" hade de också, det var som en liten julgran / som de tände utanför fönsterna om det gick. Och då började de sjunga också. Men detta har bara mamma talat om, jag har ej varit med om det.
Huldrefolk på julegjesting
Paa Gaarden Kvam i Soggendal, fortæller Sagnet, at nogle Fjeldtrold hvert Aar feirede Julehøitiden i de samme Huse, hvori Gaardens Beboere opholdt sig. Troldene vare henved 10 a 12 og hver Juleaften naar de kom til Gaarden, maatte Husets beboere flygte paa Grund af Frygt og Banghed for Troldene. De feirede derfor Julen hos deres Naboer, indtil Festen var forbi, da Troldene atter forlode Gaarden. Da dette havde vedvaret i flere Aar, bleve Beboerne kjede af Troldene og vilde derfor forsøge, om det ikke kunde være muligt at faae jaget dem ganske bort fra Gaarden, saa de ikke nogensinde skulde komme did igjen. Til den Ende raadførte de sig med deres Naboer, hvad de i denne Sag skulde gjøre; thi de vidste, at Troldene, naar Julen kom, atter, vilde komme igjen, da de forrige Jul havde sagt, de vilde komme igjen om 12 Tangle (Maander). Naboerne tilraadede dem at de til denne Jul ikke skulde feie eller vaske nogensteds i deres Hus, men drage ind Ris, Ved og Spaan, saa at alle Ting kunde være i Uorden, ligesom Julen ikke skulde stunde til, hvilke vare tvertimod Troldenes Skjønheds Sands, og som de vare vante med, hver Gang de kom til Gaarden. Husbonden i Huset lagde Arnen fuld af Ved ligetil Ljøret og lavede Veden saaledes, at han kunde sidde inden i den og Veden var rundt om ham, saa at han ikke let kunde mærkes af dem, som vare i Stuen. Sit Gevær (Rifle) ladede han med en Sølvknap og vendte Geværet mod Høisædet i den Hensigt at skyde Nogen af Troldene, naar de havde sat sig tilbords. Om Eftermiddagen forlod de andre Folk Huset, men han bleve siddende igjen alene til det var langt henpaa Aftenen, Juleaften, da kom Troldene, et Selskab af 10 a 12 Personer, deriblandt var En, som var større end de Andre, og Manden i Veden antog ham for at være den ældste blandt dem, de Andre for at være dels hans Børn, dels hans Tjenere. Da de nu havde tændt Lys, saae de, at der var stor Uorden med enhver Ting i huset. Møblerne laae hid og did, Huset var ikke feiet. En Mængde Ved og Fliser Laae paa Gulvet, og ingen Ting var i den Orden, som almindelig fandt Sted, naar de kom om Juleaften. De troede derfor at det ikke var Jul, men at de var komne i Utide, Tangla Maaneden havde løiet for dem, der kunde være mere end 12 Maaneder i Aaret mellem hvert Jul. Derfor havde de i Sinde at gaae igjen, men dog vilde de blive efterdi de vare komne, det var muligt Jul alligevel. De feiede derfor bort det meste støv af Gulvet, toge frem deres Mad og drikke, som de havde bragt med sig, satte den paa Bordet og tillavede deres Aftensmaaltid. Da Maden var færdig og sat paa Bordet, satte de sig tilbords og den Øverste blandt dem, hvilken de kaldte Trone (Thor) satte sig i Høisædet. Efterat have spist en Stund, toge de op deres Vinflasker; fyldte deres Glase med Vin og drak til Trones Ære. Nu skulde Enhver af de øvrige skjænke Trone et Glas og hver Gang han blev overrakt Vinen, sige de: "Nu skjænker jeg dig Trone (Thor)". Da henved 6 a 7 af dem havde skjænket ham og han tillige med de Øvrige vare blevne noget drukne, tænkte Manden i Veden, der ikke var bleven mærket af dem at det nu var paa høi Tid at nedskyde Thor. Han trykkede Løs, og med de Ord: Ja, nu skjænker jeg dig Trone, lod han skuddet gaa. Trone blev rammet af skuddet i Brystet og segnede død ned i Høisædet, hvor han sad. Nu blev der Jammer og Klage blandt de Andre, de kunde ikke blive der længere, toge deres Mad og den Døde med sig og reiste afsted. Manden sad i Veden til den følgende Morgen; thi før kunde han ikke komme ud, og nu kunde han og hans Folk feire Julen i deres eget Hus. Nu trode Folkene at Troldene ikke mere skulde komme til dem, derfor blev de i deres eget Hus det følgende Jul; men Julaften kom dog Troldene paa en Høi, der ligger østenfor Gaarden, og spurgte om den Mand som sad i Veden var hjemme. Dertil blev svaret Ja, og da de hørte dette, turde de ikke komme til Gaarden, men droge bort igjen, og siden saae Ingen Nogen af dem.
Vårarbete
Så snart som jorden bar att sätta plog och häst på den, så började en att plöja om våren. Och se'n blev det om harvning så fort som jorden var tjänlig till det. Sådd av havre och andra sädesslag skulle göras med det fortaste sedan, så att det skulle vara gjort till Urbanus. Det var sista sådagen. Linet såddes på Eriksdagen. Så det var bestämt när det skulle sås. Och då fick inte något hjälpa, om en skulle tänka sig att få något lin. Plogbeten skulle en äta den dag en började plog- anden. Det var allt slags bröd från jul.
husdjuren.
Det var värst farligt att kon kunde bli "mostôla", se- dan hon hade kalvat. Men för att hon inte skulle bli det, så tog man ett par karlbyxor och band över ryggen på henne. Man satte nål i byxorna. Så gjorde en käring i Risviken. När kon skulle till att mjölkas första gången efter kalv- ningen, så trädde man en ullgarnsända i stopp- nålen, så hängde man ned nålen efter kanten i det spann man skulle mjölka i. Om kon längtade, så tog man och gav henne en sär- skild kaka, som man hade bakat om jul.
Trettondedagen och Knut
Jag mins så väl att barnen gick å tiggde garnändar. Det var ett gammalt bruk, men vad mening det låg i detta vet jag inte. Nyårsdagen tiggde de 9 garnändar, tret- tondedagen 13 ändar och tjugondedagen 20. Trådarna gjordes till rosetter å fästes på barnen. Jag mins att jag fick en så fin rosett en gång. Det var alla sorters garn å olika färger. Tjugondag Knut så var julen slut. Mins inga andra seder.
Trettondedagen och Knut
Om trettne gick stjärngossar. Men det minns jag inte förstås. 1888 var jag i stan i Annedal. Där gick pojkar med stjärnor. Det skulle vara Herodes och Herodes dräng och Judas med pungen. Så skulle de sjunga en stjärnevisa. Om den förste som kom på besök om Knut var lång skulle hören bli lång, men var det en kort blev hören kort. Om Knut skulle de dansa jula ut. Då togs halmen ut och julgranen. Och då fick barna äta upp sina julehögar, men då var de så smutsiga och hårda.