Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Kreaturen skulle ha havre och hö om julottan, men först och främst om annandag jul på morgonen. Man talade om för julen att det var julotta eller annan- dag jul. Så lagade en till deg och lade "orsten" i. Så "la en i nô mer". Degtullarna gavs åt korna. De skulle bli friska då kommande år. "Dyvelstreck" användes och så var det något som kallades "bäverjälm."
Väderleksmärken
När skatorna på våren bygga sina bon högt, blir det en torr sommar. Bygga de lågt, blir sommaren regnig. -.- Genom att iakttaga tjälmaskens (ollonborrens larv) färg på huvudet, kan man förutspå sommaren. Har masken mörkt huvud, blir sommaren regnig, saknar masken det mörka, blir det torka. -.- En ring kring månen betyder yrväder. Är ringen vid med svaga konturer, blir yrvädret lindrigare, är ringen trång och skarp, blir yrvädret svårt. -.- / Täta stjärnskott betyder blåst. (att det snart blir det) -.- Vid månskifte väntade man alltid väderombyte. Hade vädret va- rit svårt, så blev det nu bättre. -.- Lyfter sig dimman uppåt, blir det regn på dagen, slår den ned, blir det vackert väder. -.- Spindelväv i gräset bådar en vacker dag. -.- Morgonrodnad bådar regn, aftonrodnad att nästa dag blir vacker. -.- Storm och snö under trettondagen förebådade "trettan yr" eller tretton dagars yrväder och snöstorm under den återstående de- len av vintern. -.- / Då Anders slasker, så brasker jula. Då Anders brasker, så slas- ker jula. -.-
Julafton.
När de trask gjorde de en rene, där stora halm- buntar låg. Framvid sjutiden på julafton skulle far själv gå efter halmen och breda den på golvet. Då fick de gå så försiktigt och vara så rädda om den, på julafton och juldagen skulle det vara så lugnt och högtidligt, inte förrän på annandag jul fick de hoppa och leka i halmen. På juldagen mjölka de och gav korna mat, men man fick inte köra ut dynga. Utav halm gjorde de bockar, som de hade och lekte med i halmen sedan. - I min barndom hade vi inga julgranar, jag vet inte bestämt när de kom. Det var ljus i dem och remsor, som de klippte av veckat papper och så äpplen förstås. Så hade de så mycket mat extra på jul. De bakte vörtbröd som det var malt i, sådana bröd / kallte de limper och så hade de tunnt vetebröd men annars som vi bakar nu. Många lät ljusen bränna hela julnatten och min svärfar la´ sig inte på hela natten. Det fanns de som hade för sig att någon i huset skulle vara uppe. Det var val för att det skulle vara riktigt hötidligt och de skulle möta juldagen. Här hade de inga julbrasor. Det året jag föddes rev de så många ryggåsstugor.
Stjärnkunskap och väderleksförhållanden
Jag tror inte att de har känt till just några flera stjärnor än Karlavagnen och Nordstjernan, innan folkskolorna kom. Dessutom kände de ju till Vintergatan. På den kunde de spå vädret för hela vintern. Det lär vara olika många ljusa och mörka fält i den. De mörka skulle beteckna nederbörd och de ljusa uppehållsvädren. De tog mått på de där fältens storlek i förhållande till varandra och då kunde de räkna ut ungefär hur länge var period skulle vara. Det skulle finnas ett kors ungefär mitt på vintergatan och det skulle beteckna jul. Alltså kunde de inte förutsäga väderleken bara för hela vintern utan även för tiden före och efter jul. Annars har de spått väderlek på nymånens utseende. De förutsägelserna gällde ända till nästa ny. Ibland står nyet rätt upp och ner och har liksom ”horn” de säger om ett sådant att det är skarpt som ett vinterny. Det har med sig torrt och klart väder. Men så finns det ett annat slag ny som ligger mera på kant och inte har några horn, det skall ha med sig mulen och regnig väderlek.
Jul
Familjen samlades förr vid fyratiden i lusseottan kring bordet. På detta stod ett halvstop brännvin, ur vilket alla skulle dricka. Man tog den så kallade lussesupen. Man slaktade vid denna tiden, men grisen skulle ej nödvändigt stickas i lusseottan. Man bryggade särskilt stark dricka till jul. Den var tre gånger så kraftig som den vanliga. Då den var färdig, slogs den i en ektunna med en sveck i. Drickan tappades sedan upp i björkskålar. Julaftonskväll åt man gröten sittande på pallar i en ring runt grytan, som stod på golvet. För de andra målen togs bordet i bruk om julen. Detta var täckt med juladukar, en drällduk.Vardagsspisen åts vid tavlor, mycket låga bord. Ett par julekakor gömdes alltid att användas till brännvinsbröd under året. För att de inte skulle mögla stoppades de i sädbingarna. Halmen skulle bredas ut före klockan två om julafton. Den skulle bredas så väl, att ingen blom syntes. Då skulle bordet vara dukat. Många smet upp innan dagen grytt, och satte upp julanek. De trodde att de därigenom skulle få först skördat.
Julafton
Julaftons morgon. En skulle vara tidigare uppe julaftons morgon å hug- ga mycket ved så att en hade över julen. Då brukade karlarna hjälpas åt i vedskjulet. De gjorde upp en var- me vid skjulet, så att de skulle se att hugga. De la- de "töre" i en gammal gryta å eldade i den. Då högg de av den bästa och torraste veden de ägde. Husmodern satte på en gryta med kött och fläsk. Den var redan påsatt innan dagen. Det var den grytan en skulle doppa i fram på förmiddagen. Man höll inte på att arbeta längre än till kl. 12 den da- gen. Småsysslor uträttades också på aftonen, men allt större arbete skulle vara färdigt. Julstänger. Kan inte erinra mig sådana./ Fågelkärven. "Speckeneka" satte far upp kl. 2 på middagen. När de ha- de satt upp den, så skulle de in å ha kalas. Då tog de "speckenekesupen". Så gjorde de sig smörgås till den. De tog å åt av bordet som var dukat. När de hade tröskat tog de undan en riktigt "gill" nek. Där de ville ha det riktigt "gillt" satte de upp två neker - en på var sida om logbron. Far satte upp en, å den satte han på en stör vid logen. Somli- ga satte neken i toppen på en gran å satte vid logen. Stören eller granen var så lång att den räckte över taket. Den fick sitta till långt fram på vintern, så att en var säker på att fåglarna hade ätit ut den. Då bars halmen till kreaturen. "Fôgglera skule ha nô kalas di åg". Men det fick inte vara vad skräp till nek som helst. Han skulle vara stor å väl ma- tad. När en var på slutet med skörden så togs den neken undan. Doppa i grytan. Vid 11-tiden brukade vi doppa i grytan. Så fick vi/ ingen annan middagsmat den dagen. Då stod vi runt kring spisen med vårt kakestycke å doppade å åt. Så brukade vi bryta sönder hårt tunt bröd i ett fat å hälla spad i det. Sen tog en av det brödet å åt. Korv å kött el. fläsk åts till brödet. Kreaturen. Frampå kvällen fick "kröttra" var sin vandel gott hö. Ing- enting annat. Så skulle en tala om för dem att det var jul. "Ät väl, trivs väl, dä ä julkväl i kväll, lägg hulle på ryggen å inte på rompa". Hästen fick havre och av det bästa höet. Somliga gav honom en sup på havren, för att han skulle springa bra på morgo- nen. På nyårsnatten kunde djuren tala, hörde jag sägas, men om någon trodde det, vet jag inte. Julbadet. Redan på morgonen började de att värma vatten till "lôgga". De varmde så mycket vatten, flera grytor. De badade innan de åt "julkväl". Alla skulle vara re- na då. Far badade först å sedan mor å sedan allt efter som de fick lov av varandra el. kom överens./ Kl. 6 började vi "lôge" oss. Så fick vi rent på oss både under å över. Då skulle vi ha den nya kjolen på oss, de nya skorna å allt annat som vi fått nytt till julen. Somliga gav "lôggvattne" åt kreaturen. Men så bruka- de en å stoppa smutsiga kläder i karet å tvätta dem. Stugans klädsel. På julafton satte en upp gardiner för fönstren. På de stora väggarna hängde en upp stora "flak" väv med utmålade käringar, gubbar å djur. De kallades för bo- nader. Det var målat på väv. Pappersblommor gjor- des å sattes över spisen å på hyllorna. Julgranen. Det fanns inte julgran, som jag minns, i min barndom. Jag hade allt kommit till 20-årsåldern innan jag sett en sådan. De räckte från golvet till taket. Den var klädd med papper, rosor, remsor och stjärnor, några äpplen å ljus. Det var små hemstöpta ljus. Julhalmen. Några dagar före jul skurades golvet. Förr i världen/ skurades inte golvet mer än till jul å påsk. När golvet var skurat så bar man in halm å bred- de över det, så att inte en fläck var synlig. Det var för att det skulle hålla sig rent till jul. Barnen lekte å tumlade i den halmen. Hade en inte halm så hackade en granris å "barade" golvet med. På julafton togs halmen av golvet å bars till ladan. Den fick "krôttra" äta upp. Julbrasan. När far hade gjort ifrån sig allt arbete så gjorde han upp en brasa i spisen. Den skulle brinna medan en åt. Särskild ved till den. Brukade björkved för att det skulle brinna bra å bli varmt. Far tände brasan, för han hade inte något annat för sig. "Nu ska vi lägge på kvällsriset", minns jag att han sade. Då stod lågan upp efter hela pipan. Han lade veden i kors den kvällen. Eljest brukade han resa veden i spisen. Det var för att det skull brinna riktigt "gillt". När veden var utbrun- nen karades kolen ihop, å så var det eld till mor- -gonen./ Julklappar. Med julklappar var det inte något vidare. Men var enda en skulle ha något nytt plagg till julen. Å det var julklapp. De ville inte att någon skulle sitta på "hönsnaggeln" (att inte få något nytt till julen var detsamma som att få sitta på "höns- naggeln". Julbordet och julbrödet. En hel ### med kaka ("stompen") skulle lig- ga på bordet å ses på under hela julen. De fick man inte äta förrän tjugondag Knut. Julaftons kvällsvard. Fönstren skulle vara fördragna för att en inte skul- le få se "no ont" genom dem. Den kvällen fick vi äta kött, fläsk, uppstekt korv, ost, bröd och grynvälling (havregryn). Minns inte att vi hade lutfisk. Det var så besvärligt att skaffa den å så kostade han pengar. Brännvinet å drickan hör- de till det nödvändigaste. Gubbarna skulle vara gla- da å sjunga den kvällen. Någon av de "gilleste"/ kakorna som låg på bordet tog mor å lade ned i sä- den när julen var slut. För den skulle vara till ploganden. Då skulle den delas mellan de som skulle harva å så. Om en passade på å såg in genom fönstret när de satt å åt "julkväl", så fick en se om någon var "feg". Den som var feg å inte skulle leva till nästa jul var utan huvud.
Ingar Fridh
Div. prat. Söka tjänst. En orättvis lärare. Söka tjänst. I skolan. En orättvis lärare. Första tjänsten. Läsa för prästen. Namnbyte. Binda fiskegarn. Prästen Collin och namnet Köno. Föräldrarna. Bödetös. Trelleborg. Barka garn. Rep. Div. prat. Torsk. Ålfiske. Sälja fisk. Plocka sillen ur garnen. Grönsaker. Mathållning. Vinterfiske. Spöke. Med. Skeppsbrutna spanjorer. Anekdoter. På Skåre. Strandningar. Drunkning. Segelrännan. Åska. Åska. Dans. Julkalas. Julottan. Kyrkan. "Smittens" ungdomar. Dans. Midsommar. Julkalas. "Smittens" ungdomar. Hus. Lotsar. Strandgods.
Knut
Då sjöng barnen "Slut på jula, slut på ljusa, slut på brännvin i alla husa." Det har I själv varit med om att sjunga. Man for omkring på en kärra och sjöng detta och tiggde julgranen i husen. På sista tiden fick de inte gå uppför Konsulsliden och komma in på Kungsgatan. Det är ett minne från min tidigaste barndom, från det jag var 8 eller 12 år. Vi hade ljus på kärran och dekorerade den med julgranarna. Poj- karna drog kärran.
Julafton
Julmaten skulle stå kvar på julbordet över julnatten, det som blev över, tomten kom på julnatten o åt av den. Det hade min mor för sig också. Och julbrödet skulle egentligen ligga orört på bordet ända till tjugondag Knut, men så länge fick det ej ligga i fattiga hem. Hela golvet var täckt av halm om julen förr, o då låg de o rulla i halmen. Och jag har hört, att de också gjorde en "julbock" av halm.
Tomtar.
Tomtar är små snälla varelser. De bor fördolda i husen. I Hällarp bodde de i köket under vasketunnan. En gång blev den otät. De gick till fröken i huset, för hon var den enda de viste sig för. De hade slaktat för henne till jul, så hon ställde om, att det blev torrt igen. - Tomten kom och var go vid somma bönder. Om de skötte honom väl och satte fram mat om kvällen, släpa han till dem allt han kunde.
Julens mellandagar
I slutet på julen skulle alltid göras en "hopdans". Ungdomen sköt ihop och hyrde sig in på något ställe. Det räckte i tre dagar. Flickorna brukade gå hem ett tag på kvällen, och när de kom tillbaka, började dansen. Både jäntor och pojkar knallade och söp. Men något slagsmål kom aldrig i fråga. Så brukade det vara någon, som uppträdde som rolighetsmakare.
Julsed
Wi bruka altid hemma i Öståker taga in och breda halm på golvet julafton, och i brist på halm så tog vi i stället sjövass, för så skulle ha något att ligga på julnatten. Och den fick så ligga inne till annandag jul, och då togs ut och brändes upp, såvida det inte var ont om foder, för då gafs den till kräaturen, om den ej var aldeles sönder smulkad utan all lek och spratling som den utstått.
Maran.
Min morfar var med en annan skomakare, som hette Svan, och arbetade på ett ställe i Idala en natt strax före jul. Rätt som det var, så satte sig en tös upp i bädden och ville ut genom fyren. "Hyss, hyss, hyss, det är långt te Knäred å ria", sa hon. Svan slog till henne med en rem, och då gick hon och lade sig igen. De som ögonbrynen går ihop på är ma- ror.