Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skämma bössa.
Se jag tror att det har funnits trolldom, fastän de glömmer bort konsten nu. Men på en del ställen finns det nog en del som kan än. I Dalarna kan de nog. Och vi vet ju, att det står i Bibeln om trolldom också. Men den där Mar-gubben i Äppelbo han talade om för mig, att han kunde skämma bössor för folk, men han talade inte om hur han bar sig åt. Men jag vet, att det var några, som var ute på tjäderjakt i närheten där han bodde, och det var mycket fågel, för det var på lek, och de var bra skyttar allesammans, men de fick inte en enda. När de sköt så flög de opp och satte sig i ett annat träd och ingen blev ens skadad. Då gick de till Mar-gubben och skulle fråga honom om det där, men han bara skrattade åt dem, men så sa' han till dem: "Bry er inte om det där ni pojkar". Ja, han hade skämt bössorna för dem.
Ofärd hotar brudpar, bröllopsgäster.
Svavel begagnas såsom skyddsmedel mot trolldom vid bröllop. Min broder sade sig en gång ha sett en person utkomma med stor hastighet från en bröllopsstuga och strax därpå husbonden med en sko full med eldröd aska, som kastades efter honom. Förmodligen misstänktes personen för trolleri, och den eldröda askan skulle skydda alla innevarande gäster för all skadlig verkan av hans besök.
Trolldom på kor.
För omkring tjugo år sedan, troligen 1910, fingo vi vara närvarande vid och en trolldom här i Österberg. Gårdens kor ville inte gå hem från betet i skogen, när kvällen kom. Därför skickade de äldre i gården efter en gubbe, som skulle kunna trolla. Han hette Lövkvist. L. tog bjällkon (kon som bar bjällran) in i stugan och ledde henne motsols tre gånger omkring "stabben" (en 4 à 5 dm. lång och mycket grov stockände, som vanligen stod vid spisen, upprätt samt brukades att hugga och hamra på samt som stol). Därefter skrapades sot ur tre murpipor. Detta togs i handen och fördes motsols tre gånger kring benet på en gryta, som finns kvar än. Sotet blandades därpå med "sleka" (en blandning av mjöl och salt m.m. som man brukade ge korna vid hemkomsten, för att få dem att gå hem till kvällen). Slekan med sotet gav Lövkvist åt kon, men den trolldomen verkade inte.
Svartkonst
Det var någon enda som kom åt att få svartkonstbok. Jag hörde inte talas om att någon här i socknen hade. Präs- terna höll efter med sådana böcker, så det var inte gott för någon att ha någon. Det var den ondes bok. Och sådant skulle en inte befatta sig med. Far min hade makt med ormar. Han kunde skrämma möta med honom på klockslaget. Det var bara att han sade till ormen det. Han gjorde det, om det var nå- gon orm som han inte hann att slå ihjäl. Jag vet at tattare kunde ha kvicksilver. Det hade de att trolla med. Men om en hade kvicksilver på sig, så bet inte deras trolldom.
Mjölkharar
Det ligger en gård strax utanför staden, som heter Nygård. Där fanns en torparkäring, som far mindes. Hon hade mjölkhare, som hon släppte ut om natten. Det skulle vara trolldom, ett garnnystan, nio slags garnändar och en gammal tvaga, för att en skulle få ihop en sådan hare. Om en inte hade svartkonsterbok, så gick det inte att trolla. Det var flera som sköt på denne haren, men det var ingen, som kunde skjuta honom. När käringen dog, så blev haren borta. Hon tog den med sej.
Mara
Kvinnfolk som hade mö hår på kroppen gick och var "mara". Di kunde skicka denna mara på vem di ville. Om det var trolldom eller annat det vet jag inte. Men en kunde inte vrida sig undan henne, om hon kom på en. Hon klämde en så att en låg å dröna och skrek. Om en annan ropa namnet på en då, så blev en kvitt henne för den gången. En ville inte gärna veta av att mara hade re en. Om en tog psalmboken till sig, så rådde hon inte med att röra en. Så fick en inte lig- ga på rygg.
Mjölkharar
I min barndom bodde det så mycket fattigt folk i skogen på Kroppefjäll. Det var fattigt för de mesta. Somliga av dem försökte sej på trolldom, så de hade gjort trollharar. De kunde gå till andras lagårdar och ta mjölken. De gjorde sej osynliga. Men om en kom på dyngan deras, så skulle en ta och piska den och ta den med sej hem. Så skulle de lägga den inom sju lås, så hade inte haren någon makt. Om en höll sej väl med finnarna, så kunde de hjälpa en till en sådan hare.
Häxor och trollkarlar
93. Orden lövja, lövjeri och lövjerska ej kända. 94. Finnarna var trollkunniga. Folk var rädda för finnar- na och deras trolldom. Brukade komma finnkäringar och finngubbar uppifrån socknarna. Det var bäst att hålla sig väl med dem, för då kunde en få hjälp av dem och så var det inte farligt att de trollade. Det var från finnarna som trolldomen kom. Varje troll- kunnig person kallades inte finne för det var allt de av traktens folk som hade lärt sig att trolla också. 95. Om en spottade efter den som kunde trolla, så hade han ingen makt den gången. 96. "Väryringar" var inte hälsosamma. 97. Trollkäringar hade "pukharar" som de skickade ut att ta mjölken från andra. Den som ville ta mjöl- ken från andra begagnade sig av dagg, som föll om / midsommarnatten. De gick på andras ägor och tog reda på daggen. Sedan gav de den åt kreaturen. 98. Strumpeband har jag inte hört något om, men mor min såg en käring som stod och mjölkade på tagel- strån. Hon skulle kunna få mjölk på det viset. Men det var andra som fick släppa till. 99. Har inte hört att käringar kärnade smör i en bäck, men att de gick ut och ställde sig att kärna för att de skul- le få mera smör, vet jag.
Skrea. Djur
"Dä va trolldom mä skrea, för som en såga så kun- ne ho vare borte som en vink. Ho kröp så smått så en knappt kunne se att ho rörde säg. Å om en slog å henne på metten änne i flere beter, så växte ho ihop strax igen. Ho drog sjukdom å olöcke mä säj, om ho kröp te nôn gål".
Vid slåtteröl, omkring 1865, på Nedra Dahle vid de...
Vid slåtteröl, omkring 1865, på Nedra Dahle vid den så kalla- de Borrefjälsnäsan, (västra hörnet av eller udden av Borrefjäll) blevo allesamman eller nio (9) personer så sjuka på en gång att alla ramlade ned utom två som hunno springa till den ca: 25 meter avlägsna ån och få sig vatten, dessa två klarade sig bäst, dom andra kunde inget göra den dagen och en räfserska måste köras hem. Det troddes att det var trolldom i berget.
Häxor
På Lövryr i Krokstad bodde en gång en trollpacka, som kallades kapten Eli, ty hon befallde över de andra häxorna i trakten. En gång dödade hon en av prästerna i Krokstad genom trolldom, men för det blev hon dömd att hängas. Detta skedde på Galgeberget i Krokstad. Strax innan de skulle hänga henne, ville de ha henne till att modstjäla de båda hästarna för en, som gick där i närheten och plöjde, men det kunde hon inte, sa hon, ty både den som plöjer och de båda hästarna är förstfödda, och därför kan ingen människa modstjäla dem.
Skydd mot förgörning
Om jag vill skydda ett hus eller en trädgård eller vad som helst emot ont så kan jag göra det med trolldom. Och att trolla på det viset det är ju ingen synd. Då tar jag en alnslång tråd som det aldrig har varit sytt med förr och så sätter jag en nål i ändan på den och syr tre gånger igenom handen på en död. Seden tar jag och bär den tråden framför mig och går nio gånger ansyls tunt huset och säger, att allt ont skall bli utanför. Då blir det så också.
Bjäran
”Pukhare” fanns både på ett och annat ställe i skogarna. När di skulle göra en sådan så hade de den onde till hjälp. Men om de skulle få honom att hjälpa sig, så va di pocka å synda så svårt, att de inte kunde komma från honom. Han hjälpte till å blåsa liv i haren. Jag såg ingen. Detta är sådant som en fick höra, när di satt å tala om trolldom å sådant. Di hade denna hare för att han skulle hjälpa till å ta mjölk å smör från andra.