Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar.
Gastar hojade. Jag hörde i min barndom en gammal gumma, som berättade, att här var så mycke gastar. "Det är när någon har blivit mördad, så när liket har legat begravt i sju år, så vänder det på sig och blir gast," sa' hon. Dagstånd okänt begrepp. Men "de ble krammade."
Drakar, ormar och fiskar.
I St. Hålsjön ska finnas en gädda, som har en bjällra.
Lyktgubbar
61. Det ljuset har jag ofta sett. 63. Lyktgubben lyste folk, om de bad honom. Det var en gumma som sa, att på julafton måste de vara stilla, för eljest skulle lyktepicken komma in.
Lyktgubbar.
61. Jag vet inte, vem det var, men det bodde i ett berg i Assberg x. Den gick ner till en bäck, vände och gick hem till berget. Det har jag sett, jag med. - Lyktepicken han lyste folk med sin lykta, om han fick en styver. 64. Det var någon, som kastat en styver åt honom, när han kom hem, men den hamnade under en vedhög. På morgonen var all veden nedriven. Det talte min morbror om.
Lyktgubbar.
Lyktepicken har jag ofta sett. Det är inte länge sen jag såg honom härborta. Han for uppåt berget. - Jag såg det en gång på vägen från Borås. När det var nära, var det som små stjärnor, när det kom längre bort, blev det som påskeldar. Man såg ingenting annat, än att det lyste. Ju mer vi talte om det, ju mer flyttade det sig hit och dit. - Det kunde fara så galet så.
Vattenväsen
12. Om man gick till ån en torsdagsnatt kunde man få lära sig spela näckens polska. Man skulle gå kring en kyrka tre gånger, innan man gick till strömmen. Då var näcken framme, och då spelade han en polska. Det var tolv repriser på den, och när tolf- te reprisen spelade, dansade allt, vad som fanns i rummet. Här i ån fanns ingen näck, det var i Storån (Viskan) nere vid Skene. 13. En del slängde i pengar åt näcken, när de gick upp ur vattnet efter badet. 14. Näcken visade sig som en fisk, om han lät se sig. 15. Strömgubben talade de om. Han spelade inte, han sjöng. (I Helsjön ska de ligga mycket pengar. Om de hade nå- gon värk och badade i Helsjön, gick det bort.)
Vattenväsen
12. Näcken spelade, och det fanns de, som lärde sig att spela av honom. Han lockade ner folk till stranden med sitt spel. De skulle kunna ta hans tonar, om de var mycket musikaliska. Det skulle vara nattetid. 16. Näcken visade sig som en vit fru. De kallade det också Vita Frun eller sjöjungfrun. Det skulle vara som en vålnad. Det var bara nattetid den syntes. Det var inte alla som såg henne. 18. Det vet jag inte. 19-22. Nej.
Skogsväsen
23. 29. Min moster bor i Hishults socken i Halland. Hon Talade om, att hon var ute och letade efter sina krea- tur på kvällen. Det regnade, och hon hade tagit sin mans rock på sig. Hon gick vilse, och hur hon gick, så kom hon bara runt. Då tog hon av sig rocken och vrängde den. Då fick hon se skogsnuan sitta på en gärdsgård. Hon var liten som den vackraste docka med ett långt, långt hår. De säger ju det, att om skogsfrun ser på en, blir en förvillad. Så har de sagt här också.
Troll.
42. Det skulle vara nån ryttare, som for in i ett berg och skulle hämta skatter. Han fick en bägare av trol- let, och det var något i den, och det skulle han dricka, sa trollet, men i stället slog han det på hästen, och då blev hästen uppbränd. Han behöll bägaren. Jag minns inte hur, för det var i min spädaste barndom jag hörde det. 44. Det var farligt, att låta nyfödda barn ligga i mörkret. Då kunde de bli bortbytta. Det skulle brinna ljus över dem, tills de var döpta, sen var det inte farligt längre. Blev barnet bortbytt, gick det nog aldrig att få igen det rätta barnet.
Troll.
På Moragärde (Karlshed) skulle det funnits troll förr. Men de trollen skulle varit snälla. De gick till gårds- stugan och lånade bröd, och de bar hem det också. Julnatten ska Bobergs berg i Berghem stå på guld- pelare.
Älvor
46. Om det var nån ring i gräset eller på vallarna, sa de, att älvorna dansat där. Då växte där ingenting. Men jag vet inte, vem som sagt det, eller var jag hört det.
Tomtar.
49. Min farmor var född 1801 i Assberg. Hon berättade att det fanns tomtar x i bergen. De gick fram till gårdarna och lånade bröd och andra matvaror och bar sedan hem det igen. x Meddelaren förklarade på uppre- pad förfrågan, att det var tomtar.
Bjäran
54 55. Mjölkharen skulle väckas upp en torsdagsnatt, berättade de, men jag vet inte, hur de gjorde. 56. 57. Det var härnere på Hea. En inspektör på Örby bos- gård var ute och jagade och såg en hare flera gånger. Han sköt på den, men han fick den aldrig. Så hade de lärt honom, att han skulle lägga silver i bössan, och han la i en tioöring. Han gick det, där han sett haren och fick syn på honom igen och sköt, och den föll. När de kom fram dit, åg där tre spingestickor och tu vävesolv och tre bladdroppar. Det var allti- hop. Då förstod han, att det var en mjölkahare. Det var en gammal gumma, som bodde härnere på Salmans gärde. Hon hade alltid gott om mjölk och smör. De trodde, att det var hon, som rått om haren.