Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Troll
Jag har hört talas om trollen i Rammelsberget. Vid jultiden kom trollkäringen in i Skottegården, när mora bryggade. Hon bad att få lite att dricka, och det fick hon. "Det är så gott att jag tar hele koppen", sa hon, och hon tog karet och de blev utan dricka.
Förutsägelser av framsynta, fjärrsynta.
Gladskan trollade bort utslag på K. P., som skjutsades ända till Tjusterby från Forsby. Strax då han kom in, sade Glad skan, att hon visste, att hon skulle få mörklätta personer till främmands. K. P. är svarthårig.
Svartkonst
Man smältade bly genom hålet på en brödkaka i ett kärl med vatten. Det vattnet drack man sedan. Då blev man bevarad för häxor och troll och annat ont. Det kal- lades stålkule. - Man skulle tvätta sig i ansiktet med sitt eget urin, så skulle inte trollen kunna skämma huden.
Bortbytingar.
Där var förr en karl i Grevvared som hade så långa ben, så att de släpade, när han red. Det var en som var förbytt. På ett ställe trodde de, att trollen förbytt deras barn, medan de var ute. Modern fick då rådet att låtsas kasta barnet i ugnen. Trollkäringen skulle då komma och byta barnen rätt igen. Man ska inte slicka, innan barnet var döpt. Gjorde man detta, så kunde trollen komma. Andreas Öjersson, Bönhult. x 1851. En käring var till Kungsbacka och sålde smör. Sedan för- klarade hon, att människorna, som hon sålde smöret till, bytte bort barnet för henne. Det barnet, som hon sade var bortbytt, / såg inte ut som de övriga syskonen. Det var mörklagt, medan de andra var ljuslagda. Moderns ständiga talesätt om det barnet var: "Det är bortbytt, och det skedde vid disken, när jag sålde smör."
Troll (?)
I en dalgång från Kålröd till Röra vandrade en ung man en kväll på väg mot sitt hem i Röra, upprymd och glad. Då fick han se en tuva mitt i vägen, som han aldrig sett där förut. Han sparkade till den men det skulle han aldrig ha gjort, för det kom så många andar kring honom, så han kom inte ur fläcken. Men äntligen lyckades han komma in på en åker. De onda makterna dansade kring åkern och hade alle- handa upptåg för sig, bland annat fick han se sina föräldrars hus brinna. Till slut kom han så nära sitt hem, så han kunde ropa på sin far. Denne kom ut och hjälpte honom in, men trollen förföljde ho- nom till dörren. Om det var tomtar eller troll, visste han inte, men otyg var det.
Troll
Det finns berg här i Vallda, som heter Kärrabergen. Då ha troll hål- lit till förr. Det sägs att folk hörde, när trollen bakade. De slamrade med grisslor. Ibland kom trollkäringar och ville ha mjölk av dem, som mjölkade korna. De kommo ut på gärdena och satte sin bytta jämte den som mjölkade, och då måste denna fylla på. Det var en som inte brydde sig om att ge trollet någon mjölk, men sedan mjölkade den kon bara blod. En gång gick en bonde under berget och slog hö på natten. Då fick han höra det ena trollet ropa till det andra: "Hugg huv'et av lea lia, som går å slår ve nattetia!" Bonden kastade genast lien och sprang hem.
Troll.
I Stråvallaberget var som en omm (ugn) långt in i berget. Jag var inne där många gånger. Där hade bott troll förr. De hade bytt barn på ett ställe. Mora tog barnet, som trollen lagt i vaggan, och skulle kastat in det i elden, men då kom trollet med hennes barn och sa: "Jag har var´t rädder om ditt barn, men du har piskat och slagit mitt." Min son var så besvärlig, när han var två-tre år. Vi trodde han var bortbytt. Så snart vi släckte, grät han. Jag sa: " Detta kan inte få fortgå längre. Vi far till doktorn med honom i morgon." Den natten slutade han att skrika, och se´n hörde vi aldrig ett ljud från honom om nätterna. Fruntimmer, som fött barn och inte var kyrktagna, brukade ha en kniv eller sax vid sängastocken till skydd mot troll.
Tandvärk
När jag var barn, bodde det en gubbe i fattigstugan, som hade varit med i finska kriget och lärt sej trolla i Finland. Han trollade bort tandvärk och andra krämpor. Vi hade en dräng, som gick till honom, när han hade tandvärk. Gubben hade en stor gammal täljkniv, som han satte i väggen. Sen tog han den och täljde sju pinnar ur ett vedträ och drängen fick peta tanden med dem. Sen satte gubben dem i askmörjan och stötte kniven i väggen och såg så grym ut och sa: "För Jesu sju djupa sår befaller jag tandvärken gå ifrån denne mannen!" Sen sa han: "Gå nu inte hem samme vägen, för då möter tandvärken dej!"
Troll
Troll kunde gå på åkern och ta av säd åt folk. Men folket skulle sätta ut till dem på åkern en säasäck. Se, trollen hade ingen makt att gå in i deras hus. Men det fick inte vara nån knut på säcken, för knutar kan trollena inte lösa upp. Det var en bonde som hade satt ut en säck åt trollena, men han hade slagit så hårda knutar. Om morron stod säcken kvar och säden var inte avtagen. Då löste han upp knutarna och nästa natt tog trollena av säden, och på morron var säasäcken borte. Men det var en som hade varit ute och lytt på dem och hade hört ett av dem säga: "Vecka å skär, vecka å skär! Ta upp efter dej själv!" För då skar de med skära. Och de fäktade och tog av säd.
Trollets bägare
När en karl i Björketorp en juldagsmorgon skulle rida till otta så kom där ett troll ur Ockraberg med en kalk av guld och gav honom att dricka. Men karlen bara tittade i kalken och så slog han ut drycken. Några droppar föll på hästens länd och det bar av med honom. Men den som red behöll kalken. Längre fram kom ett annat troll ut ur berget och sade: Ri inte vägen den håle utan åkern den våle annars kommer Kristoffret å tar dek Karlen hörde trollet efter sig, men han red åkern fram till kyrkogården och kastade sig över muren. Trollet rev sönder hästen för honom så den ble han av med. Men kalken den lär vara i Björketorp än. Karlen var hemma i Fölebäck som gränsar till Sätila.
Stenar slungade under strid mellan jättar.
På Panike skär i Söderudden finnes ett av naturen danat större stenkummel eller s. k. jättekast benämnt Stråkberg, som även fått namnet 'Stjitmössas päronlande' (den ondes potatisland). Sägnen förtäljer, att Finngubben efter sin vandring över Kvarken (Hembygden 1911 s. 73) en tid uppehöll sig på Panike skär samt där hl. a. försökte odla rovor eller 'päror'. Trollen gjorde honom ständigt förfång, förvandlande hans rovskörd till stenar, vilka Finngubben förargad kastade efter trollen, varigenom jättekumlet bildade sig och sedan fick benämningen Stjitmössas päronlande. Man antar nämligen, att Finngubben var Stjitmöss i egen person.
Bergtagen
I Bockaberg bodde det fordomdags troll. Det hände ofta att dessa förvillade folk som voro ute och gingo förbi berget så att dessa gingo vilse. Vrängde en person som gått vilse rocken kunde han åter komma på rätt stråt. En dräng från ett ställe i socknen hade en gång blivit bergtagen av trollen. Han hade varit borta en tid, men då det en gång ringde till mässa i kyrkan passade folket från stället han hörde hemma på utanför berget. När ljudet av klockorna hördes kom drängen springande emot dem. Då de kallade honom vid namn stannade han och de fingo honom med hem. Men fastän de ### honom och iakttog allt som göres vid dylika tillfällen blev drängen efter detta litet svag till förståndet.