Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomas
När "Tömesmöss" var inne, så skulle spinnrocken bäras ut. Mellan "Tömmesmöss" och jul gick det inte an att spinna eller ta sig före något arbete som gick runt. Det blev inte så mycket arbete på de dagarna mellan "Tömmesmöss" och jul. Vedhuggning förekom. Det skulle vara gott om ved. Bäst om den räckte över hela julen.
Vaggvisa
Ro, ro te feskeskär, månge fesken få vi där: Laxen stor, gässa go, hogg den i nac- ken, slong den i backen å göm den te jul å påska! En te far, en te mor, en te söster å en te bror å en te den minste gôssen.
Slakt
Den gris en skulle ha att kalasa på under julen, slaktades vid lusse, endera strax före lusse eller dagen efter. Det fick inte bli för nära in- på julen än en hann med att laga iordning slak- tet. Innan en gammal ko eller bässe slaktades så skul- le djuret ha brännvin. Köttet blev löst av det. Svin slaktades på ny för att fläsket skulle stå sig. Inga barn fick vara med vid slakt. Det var farligt att di kunde härma efter. Kvinnfolk skulle röra blodet men inte någon som var med barn. "Villhjärna" kastades bort. En del var rädda för att ta till vara lungorna. Var rädda för att få / lungsot. Köttet som var omkring stickhålet var heller inte gott att ta till vara. "Hunnöra" skars bort av hjärtat. Man korsade över levern. "Gallblåsa" hos svinen togs tillvara och torkades. Gallan ströks på frostsår. "Löpmagen" hos spädkalv togs tillvara å ha- de den till ostlöpe. Äldre benämningar på kons magar: vam, nätma- ge, löpmage.
Julafton
Före jul skulle först slaktas och bryggas o sedan bakas. På julbordet lades opp en julhög av alla sorters bröd som bakades till jul, den vidaste kakan låg underst o så i tur o ordning. Och den julhögen skulle ligga på bordet tills hela julhelgen var gången. Och så bakades ett särskilt bröd som kallades "julabocken", denna skulle gömmas till våren, när man började arbetet i jorden. Den var bakad som ett stort kors, o de fyra armarna på detta var upprul- lade till fyra horn. Vi hade / en sådan hängande på en spik hemma en gång och när klockan blev tolv natten till tjugondagen, ramlade den ner och gick sönder. De åkte till kyrkan på jul- morron o hade kransar med bjällror på selkroken. När de åkte hem, så kappkörde de, den, som kom först hem, fick först in skörden sedan under året. De hade inte julgranar förr, utan de hade stakar av trä som de satte ljusen i, det var grenar på dessa.
Lucia
Om lusse tändes ljusen tidigt på morgonen. Alla ljusen tändes. Så var det i mitt hem. Det skulle vara en början till julen. Far läste i bi- beln. Det var något om julen, han läste. Mam- ma kokade kaffe och bjöd på. Det fick vi an- dra på sängen. Det var lussekaffe och lusse- bullar. Frukost spisade vi i vanlig tid på mor- gonen. Det var litet bättre än vanligt. Det var smörgås, fläsk, korv och potatis. De kallade det för lussebeten. Det var en skräddare, som brukade komma och sjunga om Sankta Lucia på morgonen. Jag hörde inte till att de gick om- kring som lussebrud. Jag tror inte det förekom i min hembygd i min barndom. Kreaturen fick inte något extra mål om lusse / men om julkvällen fick de det. Då fick de en havernek var sig. Bestämt var lussenatten den längsta natten på å- ret. Lussekäringa var ute den natten. Om inte vi barn var snälla, så kom hon in till oss. Så vi var allt rädda om lussekvällen. Slakt eller tröskning förekom på lussedagen.
Annandag jul.
Stjärngossar. Jag har inte varit med och gått, men i min barndom kom sådana annandag jul. Det var pojkar från ställena mellan Orrevik och Eriksberg, Wikströms och Björke- viks och Kompassviks. De var långt över tio. De förnämsta var utklädda och bar stjärnan, de andra följde med. Stjärnan var gjord av rörtopp. Det var en gammal gubbe, som satte i- hop den åt dem. En del hade en rund ring av rotting. Det var all ljus, men dem hade de aldrig tänt. De sjöng Staffan var en stalledräng och vilka bitar som helst. Öppnade de, så de kom in snart, blev det inte mycket sjunget. "Goder afton både herre och fru, vi önska eder alla en fröjdefull jul," sjöng de. De fick kaffe och dopp och brännvin. Frampå natten blev de vanligtvis fulla. Måkning i andras lagårdar förekom också annandagens / morgon, men det var inte samma karlar. Folket höll tyst med att någon måkat åt dem. En del måkade ut, andra körde in gödseln i stället.
Vårarbetet
273. Omkr den 15 el. 16 maj brukade de allt att vilja bör- ja med vårarbetet. Jorden skulle häsa ur litet först. 274. Sådden var bäst att utföra medan "linkaslan (linhaslan?)" höll till på trakten. De brukade ha henne till märke, å när de fick se henne, så fick de så brått att så. 275. Linet såddes på Beda-dagen. 276. På julen gömdes somt av "julhern" (det som låg på julbordet under julen). Det var både ost bröd och bränn- vin. Brukade baka "stomp" till julen och så gömdes ett par sådana. Brödet blev hårt av att ligga i säsbingen så länge, men när det blev uppblött i öl el. dricka, så blev det mjukt och smakade bra. Det åt de för att det skulle bli kraft i kroppen åt dem som skul- le göra andtiderna för året. 277. Dragarna fick havre att äta. Ju bättre med havre / de fick ju bättre blev skörden. 278. Intet att anteckna. 279. Ingen särskild klädsel som jag såg el hörde talas om. 280. Skaklarna lades i kors när hästen togs från harv el plog på gärdet. Hästen skulle må bra av det. 281. Intet att anteckna. 282. " " " 283. " " " 284. Det var inte bra att skrapa gödselstaden. Gödseln skulle bli bättre, om det fanns litet kvar av den gamla. Så hörde jag talas om. Och det vet jag att de inte var var noga med att ta det sista. 285. Blev det en stor fläck i åkern så betydde det att nå- gon skulle dö i det huset som tillhörde åkern. 286. Intet att anteckna. 287, 288 289 290. Intet att anteckna.
Jul och påsk (skjuta)
Te jul å te påsk då sköt vi. De kalla vi att vi sköt in julen. Vi använde då en gammal kanon, en neckhage (hickhake). Den var så här pass lång (ca 40 cm) å mynningshålet så unge- fär (c:a 5 cm). Den stoppa vi full med krut å i fänghålet en kruttråstump, å så tände vi. Sen kila vi iväg, å då - så förbannsingen dä small. Å kanonen, ja, den flög till- baka en fyra-fem meter. Den brukade ligga vid smedjan i en skrothög, men till jul å påsk skulle den fram. Den som kun- de få det till att smälla värst, den var "bas". Jag vet inte var den blev av sen, de sålde väl den till skrot. I grannstugan där hade de ett gammalt smidjestäd. När de vände det opp å ner, så fanns det en urgröpning där under, ett stort hål. Å när de sköt vid jul å påsk använde de det- ta städet. De lade först hålet fullt med krut, å så drev de i / en passande träpropp, å då slog de på med slägga. Sen borra de hål i träpluggen å stack ner stubintråd i den. Å så tände de på förståss. Å det small så... ja, det kan man inte beskri- va. Å träklossen for opp i luften, så man knappt såg den, så högt for den. Ibland band de trasor vid klossen, så man såg hur den virvla iväg.
Lucia
På lussemorron skulle de opp tidigt, annars blev de "lusa." Och då var det lite ståtligt med lussefru- kost, "***sôgel" (sovel) o kanske kaffe o bröd. Då börja julen. Och djuren fick också lussefrukost. Och så skulle folket lägga sig att sova på lussefrukosten. Att detta betydde något vet jag inte, men det var det modet. Att de tröska då vet jag inte, de hade allt tröskat färdigt då.
Hilmakroppar.
Vintergatan. Det var en gubbe Anders Andersson i Almedal, som gav akt på den i augusti varje år och sa precis, när snön kulle komma på vintern - det såg han på de fläckarna, som var i vintergatan Nyårsnyt - tre ny efter varandra blir lika dana. I månen var Kålgubben, kåltjuven. Kastvagnen - det var fyra stjärnor som jul och tre i stången. Trärocken talte de om. Jag vet inte vilken det är.
Trettondedagen och Knut.
Det var mest samma ordning med maten trettondedagen som juldagen. Om det snöade den dagen så fick man mycken snö under vintern. Tjugondedag-Knut så var det slut på julen. Då gjorde en ett litet kalas av den mat som var kvar. Men det sista skulle tagas då. Efter den dagen var det att börja arbeta på allvar igen. Och då fick en inte rågkaka längre utan då kom havre- kakan fram på bordet igen.
Julafton
Om en gick ut å såg på fönstret medan de satt å åt "julkväl", så kunde en få se om någon av dem som satt vid bordet skulle dö innan nästa jul. Den som skulle dö hade inte något huvud. Om ett ljus slocknade på julkvällen betydde det att någon skulle dö innan nästa jul. De var ute med ett fat "julgröt" åt tomten. Det var på julkvällen.
Jul.
När mor lade jästen i juldrickan, ropade hon: "Ho" så högt hon kunde. Detta skulle medföra, att drickan blev stark. När hon bakade till julen, gjorde hon korstecknet över varje tråg. Så var då bryggning och bakning undanstökat, och mor lade ut en kaka av vart slag till trollen och satte ut åt dem ett kärl med den bästa drickan. Ju mer man satte ut till bergatrollen, ju säkrare gick man.