Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll
Min faster var från Lindome. Hon talade om hur de lånade bröd av trollen, och trollen lånade av dem. Men det var kryp och insekter i trollens bröd. Trollen bakade i "Lillakyrkan". När en moster till pappa gick förbi såg hon trollgumman, och såg hur elden flamma- de. Och hon hörde trollgumman packade.
Troll
Sägnen berättar att en sten som ligger ungefär 1 kilometer väster för Daretorps kyrka att trollen kastat den från Ålleberg Meningen var att stenen skulle råkat klockorna i kyrkan men den for inte så långt. Stenen ligger över jord men är riktigt stor.
Svartkonst
Bopigorna brukade korsa över saker och ting som fanns i fäboden. De korsade över smöret, mjölken, osten och grädden. Man brukade säga "kors för trollen", när man korsade. I senare tid gjorde man det på skämt någon gång.
Nykalvad ko
Då skulle ett eggjärn (yxa) läggas lös utan för trösken, så att djuret, när det släpptes ut till vall, skulle trä, över eggjärn (stål). Detta var för att de ej skulle förgöras, av andra makter, troll, vättar och "darre- far samt darremor" för ont öga.
Troll.
I Axelssons backe bor trollen där ljuser det om torsdagskvällarna ibland som elektriskt ljus, det står inte stilla utan flyttar sig slåtvis till Timmersdala by och går över Arsti backe och för- svinner bortåt kyrkan
Slåtter, skörd.
På våren, jämt som brodden började att spira upp av gräset, så skulle en ta ett lakan eller ett linne /skjorta eller särk/ och dra över gräset. Om en gjorde det, så skulle inte trollen eller något ont få makt över gräset, utan en skulle få god skörd.
Jättar och troll
Då jag var liten, var det en, som talade om, att han hade varit uppe på Smörkull i Skrea en gång, och då var det så mycket ormar i en klyfta, att han aldrig hade sett maken. Hade han varit förståndig, hade han kastat sin kniv i klyftan, för det var trollen, som solade sina pengar och förvillade synen på folk, så de inte skulle veta om, vad det var för något.
Trebandskvasten
Om ett troll efter mörkrets inbrott kom för att byta bort sitt barn och ropade: "Trebannakost, kom och släpp mig in!" kunde inte kvasten hjälpa, om han hade två band. Kvasten svarade då, att han endast hade två band.
Skrock och vidskepelse
När di hadde fått barn, så hadde di en massa orninger. Då skulle di hugga in kniva över dörra å bränna krut, för att inte trolla skulle komma å byta bort dom.
Bergtroll.
På Blängen på billingen försvann en gång två kvinnor, som var på väg från Öglunda till Skövde, det var skallgång efter dem men de fann inte minsta skymt av dem. Så var det en klok gubbe som lärde dem att de skulle lägga en psalmbok på en sten som låg på mossen och kallades "Ångeststen". Detta gjorde de och en mor- gon kom båda gående, men de hade blivit stumma men de hade fått tag i boka och då miste berga- folket sin makt över dem, men stumma gjorde de dem. En annan kvinna som hetta Augusta Klang ville trollen ta när hon låg id en källa och öste vatten "Agusta Klang kasta skopa och sprang", men trollen fick tag i skopan så hon fick aldrig sedan gå till den källan.
Troll
En gång talte min gubbe om, att han och några pojkar till var ute i Ödsmåla och vaktade får om sommaren. Då hörde de, hur det smattrade med 'greslôr' inne i berget. Och de kände lukten av nybakt bröd. Det var bergatrollen, som bakte. Jag var med min mamma på ett ställe ute i Halland, och där låg ett stort, räligt barn i vaggan – huvet var så stort. Så sa mam- ma till mora – hon var ute: "Barnet här inne gråter." Då sa mora "Ja, det är inget barn. Det var ett, som blev slängt i vaggan, och mitt blev taget. Det är tjugo år nu, och det blir inte större." Det var trollen, som hade tagit hennes barn och lagt en trollunge där istället. – De hade för sej trollen skulle inte kunna byta, sen de hade gått i kyrkan.
Troll
Trollen bodde i bergen. Där vid Deberg i Fjärås skulle det vara troll. En gång då kyrkoherden skulle köta till julotta hade de tänt och dansa`och spela´och han höll där och så sa´han: "Jag har inte funnit någonstans i den heliga skrift, att Lucifärs släkte skulle få någon- ting", det vill säga de skulle inte komma fram utan tillbaka istället. Borti Torpa hade frun på stället bryggat en gång och så när det hade blivit natt och de var ute i la´gårn och syssla om sina kor kom det en trollkäring och öste i två stora kopparspänner. Men då kom det någon anhörig till trollkäringen och sa´: "Lilleputt datt i ###" (= elden) och då blev hon så rädd så hon sprang ifrån sina kopparspänner och det påstås att de finns på gården.
Troll
Kniperedsborna hade sina kvarnar vid Finnebäcken och fingo själva mala sin säd. Det hände ofta, att det maldes hela natten och då inträffade det stundom , att trollen läto höra av sig. En gubbe (drängen) från ### (gård i Knipe) kom från kvarnen på kvällen med en säck mjöl på ryggen och satte sig på en sten för att vila. Då får han höra trollet från Holmås ropa till "Allenåsa" troll: "Låna mig din kittel mens jag ko- kar denne skrättel, som sitter här på sten." Gubben blev förskräckt och sprang hem det fortaste han kunde lämnande säcken kvar. Då han dagen efter skulle hämta säcken var den all- deles sönderriven och mjölet ute.