Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Häxor och trollkarlar.
Virvelvinden, de sa de var finnarna, som var ute. Det var en, som kastade en kniv i virvelvinden. Och den hade träffat låret på den, som var i virvelvinden. Den som hade kastat kniven träf- fade honom sen, och då tyckte han till honom, att han skulle inte gjort så. Finnarna har de alltid trott har kunnat trolla. En knekt ute i Dala var med i finska kriget 1808. Då hade finnarna frågat ho- nom, om han inte ville hem och hälsa på en natt. Det tyckte han, han ville. Och var hemma en natt. Han fick inte tala till sin käring, men hon tog en sko till märke. Och när han sen kom hem, hade hon med sej den och viste. Nej, nej, de kallte inte alla som kunde trolla finnar, utan trollkäringar och trollgubbar.
Svartkonst
Jag tror att det skall finnas någon enda som har troll- påse kvar i dessa bygder ännu i dag. I "trôllpôsen" fanns det torkat blod, nöt- och svinhår, små stickor av kvast, hysk och hake, skav av horn, ben och dyl. "Trôllpôsen" an- vändes för att bereda ont med andras kreatur. Det sades att det skulle gå bra att trolla till sig både mjölk och smör med den. - Om en gick till en grav å svor över den döde, så fick en med honom att göra, för då kom han upp ur graven. Om en lade in kvicksilver i en tröskel så skulle inte någon orka trolla över den. Detta hörde jag av de gamle på trakten.
Kyrkklockor
Från Möne berättas att kyrkklockorna i Möne kyrka blivit rövade av troll och kastade i en bäck, som rinner förbi kyrkan. Men "klockhölj" har man också reda på där. Klockorna skulle kunna köras upp med ett par tvillingstutar, som uppfötts med enbart ny- mjölk. Nu hade man äntligen fått tag i ett par sådana stutar. Men när klockorna voro nära på uppe, började den ene dragaren svikta. Då hördes trollets röst som gäckande sade: "Tag i, du lille vasskalv!" I sam- ma stund sjönk klockorna. Man erinrade sig, att stuten en enda gång fått vatten i stället för mjölk. Så stannade klockorna där trollen lagt dem.
Tomtar.
Det var ena som fått åtta pojkar och en tös den sista. Föräldrarna var så glada. De hade inte kristnat henne. Trollen kom och tog henne en natt. Då talte modern med tomten - de hade en tomte där på stället. "Ja, jag vet la var tösa är", sa´ tomten. "Du får ria, och jag går", sa han. Och de gav sej iväg. "Rid inte på åkern den hårde, för trolla kan dej nå", sa tomten. Hon skulle rida på vägen. Tomten visste, var trollen bodde. Han gick in till dem och tog tösen, och se´n fick de brått att kistna henne. - Det är sånt som de gamle har berättat.
Husdjur.
När korna släpptes på bete, ritades ett kors på ena bakbenet. Detta skulle skydda dem mot trollen. Om ett troll tog en ko eller något annat husdjur kallades det ”marjestjäla”. Om någon berömde en ko, trodde man, att kon skulle ta skada av det. Gödseln fick aldrig kastas ut ur ladugården efter solnedgången. Man borde aldrig bråka i ladu- gården på kvällen, ty då skedde någon olycka där under natten. Man trodde, att djur kunde tala med varand- ra. När fåren släpptes ut på våren, skulle man klippa ett kors i pannan på dem. En tofs på svansen och ullen på bringan lämnades kvar, när fåren klipptes.
Trollen och den första kyrkan i Knäred
Den första kyrkan började man bygga vid den, en halvmil norr om nuvarande kyrkbyn liggande byn Kyrkhult, men trollen där tyckte icke om det nya gudshuset utan vad som folket murade upp om dagarna revo trollen ned på nätterna. Till slut tröttnade folket härpå och sågo sig ingen annan råd än att flytta sitt kyrkobygge til en annan plats. Man lastade byggnadsmaterial på en vagn och spände så två kvigor för vargnen, och lät dessa gå vart de ville. Kvigorna gingo till de kommo nära Krokåns utlopp i Lagan, där de föllo på knä. Den nya kyrkan som byggdes där fick därefter namnet Knäred.
Troll
40. Det fanns för såna de kallte troll. De hade för sig, att det bodde troll i bergen hemma. (Aplaberg.) 44. De gjorde inte nåt ont. Di gick upp i bergen och satte oss på deras hyllor, men vi hade inte ont av nånting. Trollen hjälpte varandra. Min farmor talte om, att en påskafton hade hon satt på och skulle koka en korv. Så skulle hon gå till en källa och tvätta ###, men när hon kom till käl- lan låg korven där på en sten. När hon gick ifrån stu- gan hade de varit framme och tagit korven, och den hade nog varit undan, om hon inte varit framme så hastigt och fått se den. Det berättade hon så många gånger. Det var i Haby det hände.
Underjordiska
Det var ett fruntimmer, som låg och sov, och så kom det en karl till henne och bad, att hon skulle följa med honom och hålla ett barn till dopet. Det var troll, som ville kristna sina ungar. Hon följde med honom, och då var det ett fruntimmer, som trollen hade fångat, som var mor åt barnet, och hon sa till henne, att hon bara skulle låtsas äta om hon fick någon mat, och så sa hon, att han kommer ge henne något, det ser ut som hyvelstickor, men hon ska ta emot ' et ändå. Och när hon gick, så bad han henne, att de skulle flytta stallet, för det rinner ner på mitt julabord för var gång de pessar, sa han. När hon kom hem, så lade hon hyvelspånen på golvet, och på morgonen frågade hennes gubbe, vad det var för något, som låg på golvet, det var silverpengar alltihop.
Troll
Trollen kom varifrån som helst. De fanns överallt. Men de bodde i skogarna å bergen. "Trôlla" kom å tog ungar, om de kunde komma åt. Det var mor som berätta att hon hade hört att det var på ett ställe som "Trôlla" kom å tog en unge, så lade de en annan tillbaka. Det blev en "bortbyting". *en växte bara i magen och huvu- det. När de fick se det så tog man hans å piskade honom var kväll, så att han skrek. När han hade piskat honom i tre t**dagskvällar så kom det ett troll å bad att det skulle få ungen tillbaka. Sen fick de sin tillbaka, eller så sade trollet att "så elak har jag inte varit mot din unge."
Kloka
Anders i Valleberg hade svartkonstbok, så han kunde trolla. Di hade byggt en stuga på Vallebergsskogen. Så tände di eld vid stugan. Men Anders sprang runt kashogge och elden gick inte en bit längre än han ville. Stugan var svart av rök, men inte en gnista tog i henne. Pastor Hedrin tog svartkonstboken från honom. "Den boka gör du inte nô mä", sa prästen. And. var såpass att han tog piga från Vallberg. till Tröneviken högsta natten. Hon hade inte mer än linnet på sig. Och han gjorde henne med barn. När han spände på och trolla och skul- le ha henne, så var hon tvungen att ge sig iväg på natten. Det var trolldom jämt i Valleberg.
Bonden välsignade det urspillda mjölet
Det var en bonnahustru, och vad hon hanterade, slog hon ut. Men en gång var bonden ute och plöjde vid ett berg, och då feck han höra barnongaskrik och trätor inifrån berget. Men då sa trolla åt onga: "I ska va tysta onga, för i môra ska bonnahustrun baka, och då slår hon ut mjölet, och då får vi det." Bonden han brukte svära på hustrun sin, när hon slog ut. Och när han kom hem hade hon slagit ut mjölet, när hon skulle nära in det från logen, men han bara sa: "Ja Gud välsigna't, vi får la sopa upp'et å ge't åt krettera." Hon bledde förvånader för han sa så, men den gången feck inte trolla något.
Troll
Ute i Örby i Skutan, där i berget skulle väl vara troll. Där skall vara en kista med pengar. Min fars föräldrar hade talt om, där var ett ställe där i Skutan, det gick de dit och lånte bröd, bergatrollen. När de då bar hem det, så var det mycket mer. De skulle aldrig förarga de bara. Bergatrollsfrun var och lånte deras såll och sälla mjöl i, men så när hon bar hem det var där en kaka i. - Där skulle vara en gång i det berget, som gick ut ända borta på Örby hed - det var väl 1/2 mil. Det var en som hade varit inne i berget så långt så han var vid den där pengakistan. Men där satt en höna på den. Han kom inte åt den, för hönan vakta den. Trollen hade gott om pengar, var sägnen.