Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Jul.
Om de gick avigt runt huset tre gånger jula natt och de inte såg alla vid bordet, så dog den, som fattades, under året. Och jula natt var allt vatten i åns och källor förvandlad till vin. Och jula da fick de inte sopa, för då sopade de ut jula. De so- pade ut välsignelsen för hela året.
"Stabbakanna"
Vid inbärgning av grödan lades i botten av ladan en kagge med brännvin. Tröskningen skulle ovillkor- ligen avslutas före julen, vilket var "en bestämd princip". När man vid tröskningen sista dagen kom till botten av ladan och fann den där nedlag- da brännvinskaggen, "stabbekannan", skulle ordentligen festas, dricka "stabbakanna".
Tomtar
Det var på ett ställe som tomten brukade sikta mjölet. Så led det till julen, å husfadern hade sett att 'tôssen' gått så trasig. Då sydde de en dräkt åt honom å lade ut i boden. Han tog kläderna, men han blev borta å kom aldrig tillbaka å siktade mjöl mer.
Annandag jul
På annandag jul kom de å var utklädda å sjöng för dörr. Det var en hel hop pojkar å töser. De hade lju- sa stjärnan med sig, så minns jag att en av dem hade en stor hammare som han slog med. De tiggde pengar å annat som de fick gömde de till att ha till "julbalen".
Trettondedag jul
Julens mellandagar uträttades intet särskilt ar- bete. Det var mest kalas då. Kvällen till trettondagen ("trettnekväl") åt en lutfisk å gröt som på jul- kvällen. Den kvällen brukade de ha #####. Om det snöade trettondagen, så blev det tret- ton snöyror på vartannat, men var det fint väder den dagen, så blev det inte farligt med snö.
Lyktgubbar
Lyktgubbar, de sprang med lykta. Det var mest vid julen. Det var grannt att se, förstås, de sprang så det frasade. Men det var onda varelser, de däringa lyktegubbarna. De skrämde folk, när de gick till kyrka. Men jag var aldrig med om det, ja, till kyrkan gick jag, det var säkert det, men jag kom aldrig i följe med dem.
Tomtar.
Jag tjänade på ett ställe i Ödsmåls socken, när jag var 18-20 år. Där trodde de att det fanns tomtar. De lät sätta ut mat till tomtarna om julen. De satte den i lagården. De tala på, att om de gjorde dem emot, så fick de ingen tur. En som hade gjort tomten emot, fick en bra örfil.
Årsgång.
Om en tös ville veta, vem hon skulle bli gift med, så skulle hon gå ut var torsdagsnatt i sju veckor före jul. Hon skulle gå ut i skogen och sätta sig på samma ställe var gång, och då hörde hon ljud, som sa, vad han var för något. Hamrade det, så blev hon gift med en snickare. När de gick så, det kallade de gamle att gå årsgången.
Hösthalvåret
439. Olsmässekrok, så var det så slut med alla förnö- denheter. Då väntade de på skörden. 440-450. Jag vet inget, om de dagarna. 451. Då skulle alltid ätas Mårtens gås. Om Anders braskar, så Slaskar jul. - Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfru- dan. Julasommer och påskavinter - om det var gott till jul, skulle det bli kallt till påsk.
Jul: annandag (brännvin, dans)
Annandag jul var de å fick sej halva där det fanns något brännvin, men för det mesta var det slut då. På kvällen så hade de dans. Det var i husen här, nu skall de så långt iväg, när det ska vara dans. Annars hade vi "dansar" förr var fjortonde dag, sommar å vinter.
Jättar och troll
I Virse hatt hade trollen dans jula natt. De vände sej ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tru tre for katten upp och rev ihjäl drängen.
Troll
De bryggade i Karlsgårn till jul, och då var det ett troll osynligt där och tog all vörten. Så ropte det: "Be Biänta gå hem, för Dinte-lelle trella i ellen och brände oppp sig." Då sprang hon och lämnade sin kättel, och den hade de där sen. Och de trollen bodde i Kleva berg.
Döda bedriva ofog.
Nära invid kyrkogården i Ormsö är en rund fläck, på vilken aldrig någonting växer. På denna dansa torsdag och lördag, under jul- och nyårsnatt samt Valborgsmässafton häxorna och andarna från kyrkogården, svänga sig kvickt omkring i ring och förfölja de förvägna, som komma dem nära.