Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll
I Stövleberget bodde det troll. Folket i Alarp lånade kärl av dem ibland, men de skulle lämna något gott som betalning. En gång gjorde de något annat i kärlet, och sedan fick de inte låna mer.
Svartkonst
I Smedhult var en smed som kunde trolla. Hans bössa började skaka på väggen, var gång något villebråd kom in på hans mark. Och när han gick ut och sköt bommade aldrig skottet från den bössan.
Troll
I Glumstens berg i Köperödsskogen bodde det bergtroll, och de hade mycket kreatur, som de var ute och vallade om nätterna. En natt hörde de ett troll, som sjöng: "Burman och Bärning, och Ringaboll och Tärning och så min stora Dagmö."
Födelse och dop
Man skulle inte gå ut med ett nyfött barn, förrän man skulle iväg med det till dopet. Och modern skulle ej gå ut innan hon varit "i körke" utan att sätta en synål på sig. Det var troll o sådant, som de var rädda för, trollen kunde "förbyta" barnen o lägga dit sina i stället, o dessa kalla' de alltid för "bytingar." Om en kvinna, som var med barn, var med om att slakta får, så skär barnet tänderna sedan likadant som fåret gör när det dör. Barnen skär tänderna så, när det får tänder. / Och om en kvinna i ha- vandeskap gick över nerfallna trän, så skulle barnet få fallandesjuka.
Häxor och trollkarlar
Britta i Månserud och käringen i Bråten var inga vän- ner. Käringen i Bråten kunde trolla. I Månserud dog en gris på natten. Månsers-Britta sprättade upp grisen och tog tar- marna och gick till Bråten med. Bråtkäringen satt och mjölkade. Månsers-Britta tog tarmarna och slog om ansiktet på Bråtkäringen, så gick hon därifrån. Detta gjorde hon för att inte Bråtekäringen skulle rå med att trol- la ihjäl flera djur. Mor kom till Bråtekäringen tidigt en morgon. Då stod hon och hade kärnan på tröskeln och hade ett ben på vardera sidan om tröskeln. Hon tog mjölken från de andra gårdarna.
Påsk.
Dymelveckans dagar: Köla måndag, vita tisdag, dymleonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskafta. Det skulle förr vara städat i var vrå öre klockan 12 dymle- onsdagen, för då gick dymlingen in. Sagesmannen vet ej bety- delsen av uttrycket. Anna Brita Anderssonm Bönhult x 1844 Påskaftons eftermiddag, fick man inte lov att elda i spisen. Då kunde trollen nämligen komma ner genom skorstenen. Somliga hänger en hästsko i dörren för att mota trollen. Andra hänger här över dörrarna till manhus och och ladugård. Andreas Johansson, Höga x 1863
Troll
Det är en åker bredvid Boberg de kallar Gullpengen. En gång bakade trollen i Boberg, och grisslan fick sön- der. Då gick trollkäringen ut och bad en man, som ar- betade på åkern att laga grisslan. Det gjorde han, och då kom hon ut med en gullpeng åt honom I Håberget fanns också troll. Det trollet var så rikt, men hans skatt har de inte hittat än idag. Trollen var arga på kyrkklockor. När Hobergsgubben fick höra det ringa i Hajom, skulle han slänga en sten, men så orkade den inte så långt utan föll ner i Berg- hem och slog ihjäl tre bockar. Den heter än idag Bocka- sten.
Troll
Troll talade de mycket om förr, mina föräldrar och andra gamla. Det minns jag att pappa alltid sa, när vi gick förbi de höga berga härborta, att det bodde troll därinne. Och de smällde upp stora portar där i berga, så det dånade och brakade, när de skulle ut och in. Och här bort i Nôthult, det ligger lite hitanför Björsared, var det alltid ett sånt spektakel. Det hörde jag ofta att de talade om. Och det skulle vara troll, som bodde där i berget och som ställde till det. Och de sa till och med, att de anfäktade själve prästen, så han måste av där och göra bön änna som, annars kom han inte fram.
Naturföremål
Mellan Gröneplan och Solakullen ligger det en sten, som kallas Sängstenen. Det är trollen i Omberg, som har kastat den stenen. Det var me- ningen att den skulle slå ner klockstapeln vid kyrkan med den stenen. Sådan var sägnen. Den gick förbi stapeln. Det finns en källa, som kallas Klockhålet. Den lig- ger vid kanten av Älgmossen. Trollen har sänkt en kyrkklocka där. Varje julnatt skall hun vara synlig vid källans kant. Hun är uppe i vatten- brynet. Di har försökt att ta klockan den nat- ten. Det har inte lyckats, för alltid har nå- gon pratat. Prata får en inte, om det skall gå att ta upp henne.
Trollen
Min svärfar Lars Lekare som var född 1831 såg trollen vid Sjöåsen. Han skulle gå till ett fäboställe och vaka på harar. Så gick han in i stugan och lade sej i en säng. Men då tog det till att skrapa på taket. Men då andra natten kom det in flem stycken varelser, gubbar och kvinnfolk, stygga och fula. Läpparna hang som mulen på en häst. Och så kom de och ville lyfta gubben Lekare ur sängen. Men då tog han till att svära och hotade att skjuta dem. Då gick det stygga sällskapet sin väg. Det var trollen.
Troll
Sven i Brunnefjäll var en stor jägare. En dag var han på jakt nära Torvehôla, en liten insjö, och då fick han se en stor, vacker bock med ring om halsen. Han lade an på bocken, men då fick han höra ett troll ropa: "Nu skjuter han vår bock". — "Det är inte farligt, för han har inte tvättat sig", svarade ett annat troll. Då lät Sven sitt eget vatten och tvättade sig med det och så sköt han bocken. Skinnet skänkte han till en av pastoratets kyrkor, hornen till den andra och ringen till den tredje. Kyrkorna äro Myckleby, Torp och Långelanda.
Boge kyrka
Först var Boge kyrka anlagd på det kulliga Klinteberget vid Klints i Boge; men man hade ej hunnit längre än med grundvalen och skulle börja resa murarna, då trollen refvo ner lika mycket om natten som byggmästarne hunno bygga upp om dagen. Då kunde folket förstå att Trollen och Backeråen i Klinteberget ej ville bli störda af de kristnes kyrkobyggnad; hvarföre de refvo ned det som redan var bygdt, körde all sten derifrån, och bygde så opp Boge kyrka, der hon ännu står. Kristen Kristensson, vid Tjeldare i Boge.