Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
Det fanns en gumma i Flatåsen, som kunde trolla. Hon hade blivit ovän med en granne. Så skulle hon gå och trolla så att det inte skulle växa grönt strå på hans marker. Hon klädde av sig naken och klättrade baklänges upp i ett träd. Men innan hon hann trolla färdigt, så datt hon ner
En bägare som togs från trollen.
Upp i Hössna (grannsocknen intill Marbäck) fanns det ett berg där det bodde troll. Det kanske förrästen var i en av kullarna där den s.k. ”getaräggsvägen” går fram. Det hände sig en julmorgon att en ryttare red till julottan i Hössna kyrka och då fick han se att dörren till trollberget var öppen – det veta de gamla att berätta mycket om att bergen voro öppna julnatten. Ryttaren stanna sin häst för att titta in i berget och där var överfullt av allehanda grannlåter. Då kom det en trolltös, grann så det riktigt ”gliste”, till honom med en guldbägare full av vin och räkte honom att dricka. Ryttaren tog emot bägaren, men han visste att om han dricker av vinet komma trollen att få makt med honom och han blir bergtagen, först och främst till nästa julnatt och om han då icke är fiffig nog att komma ut medan berget är öppet, får han vara där ett år till o.s.v. och så kanske det kom att fortgå i alla tider. Han lyfte upp bägaren, men tömde den / över axeln och red sedan i sporrsträck därifrån med bägaren. Trolltösen gav förstås alarm till de andra trollen och satte i- väg efter ryttaren. Det var nära att de hunnit fatt honom, men då red han förbi en ”klok gumma” och denna skrek åt honom: ”Rid ej på vägen den håle! Rid på åkern den korsåre!” Ryttaren red in på åkern och då måste trollen vända om utan att ha fått tillbaka sin bägare. Åkern var ”korsärjad” och över sådant som var ”korsat” på något sätt, rådde trollen icke med att gå. Det är en annan sägen från samma trakt, att ryttaren, då han fick se berget öppet, red in i detta för att röva av dessa skatter, men hann ej få tag i mer än en bägare av guld, innan trollen upptäckte rövaren och satte efter honom.
sägner om troll
På ett ställe hade dom en kvarn som (det) var julenatt blev tänd eld på. Men det var ingen som tordes gå dit. Så var det en dräng. Han gick dit en juleaftan och la sig i tratten. På kvällen så kom ett helt sällskap och slog sig ner kring kvarnstubben. Drängen hade ett titthål i kubben. Han såg hur trollen dukade upp hoppetossor och or- mar och åt. En gammal käring var halt. De hade ljus, men ingen ljusastake. Då ställde de käringen på huvut och stack ljuset i rompa. Drängen låg kvavt. Drängen låg dubbel. Det var för trångt, och så gjorde han en kullerbytta. Tratten upp och ner på, och han ut på golvet. Trollen blev rädda och gav sig iväg. Det var bara käringen som blev efter. - Kvarnen blev aldrig uppbränd mer. Trollen hade blivit skrämda. En gubbe som kallades Kulkär- ven, var ute och gick julafton. Han skulle gå hem och tog genvägen om Dalbackeberg. När han kom upp / mot berget fick han se att berget stod på guldpelare. Det var ljust och grannt. Inne dansa trolla. När de fick se honom, så ropa trolla: "Här kommer gamle Kulekär- ven. Den ska vi ha in te å dansa." Men han blev rädd och vände om och gick den långa vägen hem. Farmor var från Blixtered i Tölö socken. Hon berättade att i Gröninge var en bondgumma som fått barn. Det var om våren, så folket var ute och vårade. Hon hade lagat till middan och gick ut genom lågan (en liten dörr i porten) för att kalla på folk. När hon kommit dit fick hon se en stor, brun kappa komma flygande och skulle ta henne, för hon var inte kyrktagen. Hon blev så rädd, så hon tappa den ena toffelen och sprang in och slämde igen dörren. Toffeln fann hon aldrig.
Trollen i Bara-berg och Store Kisse
Närmast Bara-berg var folket ofta oroadt af alla de stygga troll och Backe-rå som huserade i Berget. En Bonde, Ole Pehrson, var i synnerhet i en viss kammare i gården mycket oroad af Trollen, så att ingen meniska vågade ligga natten öfver der i kammaren. - Kom så en qväll till Bondens gård en resande som medförde åtskilliga djur att visa - bland andra en Björn -, och begärde natt-qvartér af Ole Pehrson. - Denne nekade och sade den resande att ha ej hade något sägställe till öfvers, utom i den der kammaren, det det ständigt spökade. Men Djur-föraren sade sig ej frukta sådant; utan lade sig om aftonen i god ro, men med sin björn jemte sig. Wid midnatt kom ett troll in i kammaren med ett mennisko-lår i handen, blåste opp eld i spisen och stekte sedan detta. Djurföraren låtsade ingen ting; men då fläsk-lukten kändes, sprang Björnen opp och lade sin ena arm på den ohyggliga steken. Trollet ropade då: "Sjas, Kisse!" Björnen gnällde till och kröp undan; men åter så lade han ramen dit andra gången, och drog sig äfven då murrande undan, när trollet ropte "sjas!" Men vid tredje besöket, vek ej Björnen för Trollet, utan började de nu begge att slåss, länge och väl, tills slutligen Trollet måste fly på dörr med stort larm och rop. En tid derefter gick Bonden och plöjde i sin åker vid Bara-berg, då trollen frågade: "Har Ole Pehrson ännu den store Kisse!" - "Jo", svarade Bonden; "och nu har hon 'kisslat' och fått sju ungar!" - Då flydde trollen och syntes alldrig mera i Bondens gård.
Trollen i Bara-berg och Store Kisse
Närmast Bara-berg var folket ofta oroadt af alla de stygga troll och Backe-rå som huserade i Berget. En Bonde, Ole Pehrson, var i synnerhet i en viss kammare i gården mycket oroad af Trollen, så att ingen meniska vågade ligga natten öfver der i kammaren. — Kom så en qväll till Bondens Gård en resande som medförde åtskilliga djur att visa — bland andra en Björn —, och begärde natt-qvarter af Ole Pehrson. — Denne nekade och sade den resande att han ej hade något sängställe till öfvers, utom i den der kammaren, der det ständigt spökade. Men Djur-föraren sade sig ej frukta sådant; utan lade sig om aftonen i god ro, men med sin björn jemte sig. Wid midnatt kom ett troll in i kammaren med ett mennisko-lår i handen, blåste opp eld i spisen och stekte sedan detta. Djurföraren låtsade ingen ting; men då fläsk-lukten kändes, sprang Björnen opp och lade sin ena ram på den ohyggliga steken. Trollet ropte då: »Sjas, Kisse!» Björnen gnällde till och kröp undan; men åter så lade han ramen dit andra gången, och drog sig äfven då murrande undan, när trollet ropte »sjas!» Men vid tredje besöket, vek ej Björnen för Trollet, utan började de nu begge att slåss, länge och väl, tills slutligen Trollet måste fly på dörr med stort larm och rop. En tid derefter gick Bonden och plöjde i sin åker vid Bara-berg, då Trollen frågade: »Har Ole Pehrson ännu den store Kisse!» — »jo», svarade Bonden; »och nu har hon 'kisslat' och fått sju ungar!» — Då flydde trollen och syntes alldrig mera i Bondens gård. L. P. Hannell.
Husdjurens sjukdomar
Vesslebett kalla de här att koa blett "lekattebläsen." Men hur de bota detta vet jag inte. Ett föremål som va "***stôle o ***ijänstôle" (stulet och igenstulet) kunde de trolla med, det var ett botemedel för djur, en för vilken sjukdom vet jag inte.
Troll.
"Bytesongen". När mora jämt födde fram barne så va trollen eller jättarna framme å bytte till sej ungen. Så det var vid det tillfället, som det var farligast för att det skulle bli "bytesonge". Det sade mor.
Troll
"Trôll", det var allt slags ont som kom från skogen. Om inte ett barn var som det skulle vara, så hade "trôll" varit framme å bytt sig till å lämnat en "trôllonge" i stället. Annars vet jag inte något särskilt om troll.
Svartkonst
När man hade skurit av naglarna så skulle man strax gå till ett träd och skära med kniven i trä- det. Gjorde man inte det, å någon kom och fick kni- ven, så fick den förmåga att trolla med kniven.
Lyktgubbar
Om de bara kastade till löktegubben lite pengar, så lyste han dem hem. När han ljusit en hem, skulle han ha pengar. Han var la ett troll han som alla andra. (Har ej hört att han var en f.d. lantmätare e.d.)
Odens jakt
Jakten gick på Nordberget upp mot Tim- mersdala. Jägarn vrålade i ett horn, det var när han kallade på sina hjordar. Han hade en hel hop med hundar som han skickade mot troll och andra skogsrå han mötte.
Troll.
Det var så många sagor att ”bergduser å bergtroll” hade toge med sig barn. Men jag mins inte dessa sagor nu. I min tid har det inte funnits troll. En har inte velat tro på dem. Guds ord har tagit bort dem.
Varulv
"Varulven" talade farmor om. Han hade kommit in på ett ställe om kvällen. Han skulle vara som en varg. Men när han kom ut igen, så var han som en människa. Om en gjorde trollfolk emot, så kunde de trolla så att en blev varg.