Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Troll.
Där uppe (åt Rydalshållet) på bergen hängde trollen sina kläder. - De gick och lånade bröd också, men när de bar hem bröden, bar de inte in dem, utan la dem på dikeskanten.
Troll
I Ransberg var ett berg, o där bodde ett troll, Rane. När de kom med kyrkkloc- kan till kyrkan där, sa' han, att de ej skulle få någon nytta av den. Han förtrolla den också, så att den sprack, sa' de.
Troll
När det ryker i "Hålta berg" lakar trollkäringen, och då blir det regn. När ett barn var fött, stoppade de på det Guds ord, ett psalmboksblad eller nåt dylikt, så kunde inte trollen ta det.
Fäbodväsen
På den s. k. "båschmässfredan" flyttade man hem från fäbodarna. Då tog man ajö av bodarna, och önskade vittror och troll välkomna att stanna över hösten och vintern.
Troll
Trolla bodde i Klippet, de va små med långa rumper, vissa tider gick det inte att ha korna ivall för de tjuvmjölkade dem, och sedan, när man fick hem djuren, mjölkade de blod.
Skogsväsen
Skogsrået var ett troll, som var fint som en prin- sessa framtill. Men när man fick se det bakifrån, såg det ut som ett baketråg. Så har jag hört. Men att se ut som ett baketråg där bak ä väl inte så illa!
Bröllopsgäster förtrollas till vargar.
En kvinna, som icke bjudits till en släktings bröllop> trollade alla gäster till vargar, lät dem en tid springa omkring på gården och återgav dem därefter deras mänskliga gestalt.
Troll
Trollen i Vislaberget. I min barndom på 1870-talet hörde jag berättas, att på Stommen hade varit trollen, som orsakade att maten aldrig ville räcka till. En middag var en torpare- pojke på väg med mat till sin far. Han var något sent ute, så att matklockan ringde, medan han var uppe i bergen. Då fick han höra ett fasligt väsen i berget, och en röst ropa- de: "Har I fått skeer (skedar) alla nu?" "Nej", skrek poj- ken, "inte jag." I detsamma kom en stor, fin silversked dansande till honom. Från den dagen ringde de inte med mat- klockan på Stommen, och maten räckte till.
Troll.
Det var i Torpa i Fjärås, de bryggade till jul. Då kom det en trollkäring med en kel (kittel) och tog vörten, men de såg henne inte. Men så kom en gubbe in och talte om, att han hade hört troll som ropade i ett berg, att deras barn hade fallit i elden och bränt upp sej. Då fick trollkä- ringen så brått hem, så hon glömde ta kelen med sej, och den hade de långt efter i Torpa. Vid Givared är ett berg, som det bodde troll i förr. Där skulle de sett, när de gick till ottesången (= julottan) , att berget stod på guldpelare.
Bjäran.
När jag var barn blev jag skickad till en gumma efter solv. "Nu går du inte och häver bort några solv på vägen !" sa´ gum- man. Men när jag kom hem, hade jag allt hävt bort några. "Vad kunde det betyda", frågade jag mamma. "Jo, de säger att det finns såna, som kan göra mjölkharar av såna solv, som de hittar", svarade mamma. Men jag vet inte någon som hade nån hare. Trollsmör trodde de det var någon som trollat och lagt dit. Det hände i mitt hem ett par tre gånger. Jag brände upp det, så hade den (som trollat dit det) ingen makt.
Troll
Här var ett berg, Åttaberg, som de sa det fanns troll i. Där skulle vara en vattenkvarn vid bäcken, som rinner förbi. En bon- de var där och mal i bäckkvarnen en kväll; jag tror det var en julafton. Då kom där en fin dam in till honom och ville språ- ka och sällskapa med honom. Han förstod, att det var ett troll. Han hade ett matknyte och tog upp bröd ur det och räckte hen- ne, men men det kunde hon inte ta emot. När hon gick, såg han att hon var ihålig som ett baketråg. Min mor var född i Bäck vid Åskloster. Hon berättade om kar- len, som tog en bägare från trollen i Vabränna hög.
Troll
Vid Råglanda där är ett berg som är högt. Där var det troll i forna tider. Där var ett gärde, di kalla Kroken, som låg alldeles under berget. Di skar på det där gärdet. Då sa pigan: "Om detta var oppsköre, så skulle ja ge tjurn i lagårn " Trolla to'na och körde mä na hele natta. "Bind och gör band, bind och gör band", sa di. Di höll på och ta dö på piga. Men om morn så var tjurn borte och åkern uppskuren.