Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påskeldar
det är visst vid påsk som de brukar göra en eld uppe på berg.
Häxor och trollkarlar
Liar sattes opp över lagårdsdör- rarna eller oppe i taket under bjäl- karna som skydd för påskkäringar. Ett sätt att skydda sig för dessa var också att ställa sig på gödselhögen o skjuta utåt luften. Och så skulle man rita tjärkors över korna och över dörrarna vid påsk. Var det noga, så skulle det vara ett tjärkors över var ko. Det trodde de ju att finnarna kunde mer än andra. De var rädda för virvelvindar, dem kalla de för "finngubbar." / De gjorde tjärkors i skallen på fåren till påsk för att påsk- käringarna inte skulle klippa dem. Här i Krigsmansbol påstod de att fåren blev klippta varje påsk under min företrädares tid. En påsknatt vaka de i lagårn, men de blev klippta i alla fall. Men för oss har de inte rört fåren. De klippte dem i skallen o oppe i hu- vudet.
Påsk
Om påsk elda di och så sköt di både vid eldarna och på andra ställen. Ungdomen tinga' tjörtunnor, så di kunde ha tre fyra tunnor på varandra, ju högre dess bättre. Så skulle di supa ### om påsk. På påskafta rita di upp påskkäringar och skicka till varandra. Det var påskkäringar, som red på en raka. Häxorna for till Blåkulla om påsk.
Påsk
Vid påsk, särskilt på skärtorsdagen, skulle man inte gå till skogen utan att ha en skära i handen, det skulle vara stål med.
Eldar
De eldar mest ute om påsk. Påskafton tänder de eldar på höjderna och skjuter av skott. De sköt rätt upp i luften förr, för att driva bort troll. Och så blåste de i "bockahorn". Valborgsmässoafton eldar de också, men de skjuter bara om påsk. Men "hornar" gör de alltid, när de eldar. Det hör till. På "Ture" och "Tycho" eldar de också, mest "Ture". Då tänder de på gammalt ris och skräp.
Husdjur
Korna skulle gå över värme (eld) och stål, när de släpptes ut på våren. Vid påsk sattes ett tjärkors på ladugårdsdörren.
Skyddsmedel (skrock)
Om påsk skulle man skriva ett kors med tjära på lagårdsdörrarne. Det fanns till och med de ställe där de högg in ett kors i tröskel.
Vårhalvåret
Både nu och förr förekommer det, att di tog in sälgkvistar och satte i vatten eller utan vat- ten också. Det skulle vara palmer på kvis- tarna. Man bröt var det fanns. Det var den se- den för att di hade kastat palmer för Kristus, när han red in i Jerusalem. En skulle kom- ma ihåg det om palmsöndag. Björkris om påsk minns jag inte till förrän fram på 1900-talet. Då börjades det med att en skulle ta in björkris i så god tid att det sprack ut till påsk.
Skrock och vidskepelse
Påsken då skulle di måla femudda på alla döra. Skärtorsdagsmorron skulle di kasta dynga (»skärtorsdasdynga») opp över dörra.
Märken betr. skördeväder.
"Påskdagen bestämmer för höskörden", dvs. sådant väder det är på den dagen, så blir det under höskörden. Annandag påsk bestämmer för resten av skörden.
Julneken
Neken åt fåglarna, "julneken", skulle opp klockan elva på julafton. Den sattes på en stör, i ett träd, eller också kvistade man av en liten gran så, att endast några kvistar voro kvar i toppen, och så satte man neken i den. Denna sattes då upp vid boningshuset. Men de kunde också trä neken på en stör i gärs- gårn. Neken var för fåglarna. Den satt kvar till påsk, för att "julen vara till påska." Men jag vet inte att de gjorde nåt särskilt med den när de tagit ner den.
Påskeld
Det var en gång det var påskeld på Gässkull (###). Bland de andra där vid elden var det en, som hette Martin i Vik. Bäst man stod där fick Martin se en gubbe, som såg ut att vara av lera och hade röda ben och en röd mössa på huvudet, komma gående emot honom. Då sade han: "Sicken'en tusan där kommer!" Sedan blev han sjuk hela den påsken och varenda påsk en lång tid efteråt.
Påsk
Om påsk ritade de alltid en ring på logdörren, med ett kort inuti, för att inte påskkäringarna skulle kunna komma in och modstäla kreaturen.