Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Det var en, som inte fick vara i fred för mara. Det var en grann pojk, och mara hon var som ett fint fruntimmer. Men hon kom in genom ett hål, som de borrat under fönstret, för att regnvattnet skulle gå ut. Till slut så gifte pojken sig med mara. En söndagsmorgon satt de vid fönstret och slarvade. Då sa pojken: "Vet du var du är kommen ifrån?" Nej, det visste hon inte. " Jo, du är kommen in här", sa han och visade på hålet. I detsamma tog han ut pluggen, som han satt i det. Då sade mara: "Hör Engelands klockor!" och så for hon i väg.
Vårhalvåret
Kyndelsmässe, det är lillajul. Det var barnens och tjänstefolkets jul. Allt tjänstefolk fick julakakor till jul förr. Det skulle de gömma dem till lilla jul, så skulle de fram då. Den äldste skulle ta fram sin kaka först och spendera ut till allihopa; sen skulle det gå i ålder och sist skulle barnen ta fram sina. Det minnes jag nere, våra gjorde så. Så många solskensdar som det är i advent, så många yrdar blir det i fastan. Mattesmässe knusar, kallte de det. Det blir yredar då. Mattias, det är i februari. Och det slår då inte fel heller, utan de skall komma då. Det vet jag alltid man sa, när solen sken mycket i advent. "Nu får vi yredar i fastan med". "När Mars kommer med sitt skägg och narrar barnen till sol och vägg, då kommer April med sin huva och narra barnen till att sitta i sin gruva". Det är inte bra, kanveta, när det är varmt i mars, då får vi igen det i april: då blir det kallt. Om Kristi himmelsfärdsdag skulle de gå och fiska. Det är första metedagen. Det var väl alltid vanligt förr. Men det ville våra aldrig vid, för de sa det var synd. "När Erik ger ax, ger Olof kaka". D.v.s. när rågen har gått upp i ax om Erik, blir det bittida mogen råg.
Mara
Jag hade en kamrat ombord. Han fick maran på sig en natt. Han skrek så konstigt. Jag vak- nade och ropade namnet på honom. Han var svett så att det dröp av honom. Han talade om, att det var ett rödhårigt kvinnfolk som hade lagt sig över honom. Hon klämde honom på bröstet, så att han inte orkade andas. Men när jag skrek namnet så släppte hon. Det var rödhåriga ho- ror som var mara. De visste inte att de var mara. Om en skulle skydda sig för mara, så skulle en hugga kniven i sängen, när en lade sig, eller en skulle ställa skorna med tån åt dörren. De fick inte stå med tårna inåt säng- en, för då fick hon makt med en.
Maran.
Mara hade mor tydligt sett. Innan mor hann att släc- ka ljuset en kväll, så fick hon se en svart katt som sprang över golvet. Hon gick upp och skulle fösa ut de. Men det fanns ingen på letande ställe. Hon lade sig igen. Fram på natten så fick hon något tungt över bröstet, så att hon inte orkade röra sig. När det släppte, så var hon alldeles blöt på kroppen av svett. Men det hända in- te mer än den gången, för sen fick hon lära sig, att hon skulle ha stål i sängen.
Vårhalvåret.
En dag i mars hette Petter Katt. Efter den dagen var aldrig sjöarna säkra för då kasta´ Pet- ter Katt en varm sten i vattnet. - På Korsmässo- dagen skulle bönerna ha tre blad. - På Kristi himmelsfärdsdag bruka de fiska horngädda och den som fick mest gädda den dagen fick fiske- tur hela året. Korna släppte de ut på bete första gången Beda-dagen. På Eriksdagen skulle rågen ha ax: Om Erik ger ax, ger Olof kaka.
Veckodagarna
Sedan gammalt tror jag att den 12 el. 13 mars var en olycksdag, för på den dagen skulle det inte göras nå- got särskilt. Den trettonde var inte bra. Fredag skulle inte vara bra. Då skulle man helst hålla sig hemma, å en skulle inte flytta kreatur på den dagen. Torsdagskvällar skulle det inte gå an att spinna. Det blev ingen fred för tomtgubbarna om det spanns den kvällen. Söndagen skulle en inte få klippa naglar, sy eller gå med bössan. Det mins jag så väl att det var den tron hos folk här i socknen. Det är inte fritt än sådant hänger i ännu hos en och annan.
Djurs trivsel
Första gången ett nyinköpt djur kom till gården, skul- le det först ha ätit ur stekpannan, innan det släpp- tes in i ladugården. En skära lades över tröskeln, då korna om våren första gången släpptes ut på betet som då skulle för hindra sjukdom och "illtyg" hos korna. I en nyuppförd ladugård inbyggdes alltid en levande "mars- orm" (huggorm fångad i mars månad) i tröskeln. Ormen hem- bars med en trädklyka. Han skulle förhindra sjukdomar och förläna trivsamhet åt djuren.
Mara
Kreatur ble' ridna utå mara, tala' pappa om. Dä va' en bonne, hade ena marr, å ho' sto' svetter så dä fragga' å na om môrna. Han tänkte han skulle forska ut va' dä va'. Han bann på marra en lie på var si'a. Å när han kom ut om môran, då låg hans närmste granne i spiltet å hade så illa skuret sönder sej. Så dä va' såna, som geck i sömna.
Varsel om dödsfall
Min andre man dog i Mars månad. Vi bodde då mittför Östra begravningsplatsen. En eftermiddag kom en gulsparv flygande från kyrkogården och satte sig och började knacka på fönstret, sedan kom en gulsparv till från kyrkogården och satte sig att knacka på fönstret. En natt hörde vi någon komma gående genom rummen och hörde hårda steg förbi sängen som försvunno i ett hörn av rummet, men det syntes icke till någon. Kort innan min man sjukna och dog, hördes en smäll - stark som ett skott, från rummets en hörn.
Vår- och hösthalvåret.
När den torre e våter, så e de mången man, som gråter. Böja lånte dar av mars te å rusta på. Gertru dräng bär ljus i säng. Mars mä sitt långa skägg lockar narna utan vägg. Så kommer april mä si rännesketa, så får barn inneseta. Olsmässe Sken - det är mången till men. Om gräset fick Olsmässe hätta och larsmösse hatt, så blev det sämre än halen. April sås e så go som fåragö.
Mara
"Ho ser ut som ho skulle vare mar-rea" /mar- riden/ bruka en å säje om ett fruntimmer som inte hade håret kammat, utan det var lal- kigt och tovigt. Det hörde jag, att di som var röhåriga, var "rektie marer". Di hade mara. Ho klämde säj fast om bröstet på en å skulle kväva en. Men om någon ropa namnet på en så släppte hon. Hon hade mjukt hår som en katt. Det var som ett mjukt skinn. Hon satte "nägglera" i en så det blev blått efter. Om en hade stål i säng- en eller soffan, var det inte farligt. Istäl- let la en "marbôsker" som skulle dra henne till sig.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg körde barna under vägg, så kom april mä sitt skinn å körde barna in. De vöre illa svåra med att narra varandra 1 april. En del skrev brev och skickade i leden te å gå mä. Eller de skickade någon att låna något, som inte fanns. "Gå hem, bry dej inte om att gå", sa vi till sådana. "Ap- rils narr !" sa de till sådana, som hade låtit narra sej. Det kunde bli riktig vrede emellan folk för sådant.
Maran
En änka, "Maria i ####", boende strax intill Nols järnvägsstati- on, berättade en gång, att maran hade kommit till henne en natt. "Antingen I tror mig eller inte, så kom mara in genom nyckelhålet och fram till min säng. Och när jag då titta påna, så såg jag, att det var Prins-Anna-Britta. Hon var tjock över nacken som ett tjockt fett barn. Men när jag tog opp snusdåsen för att driva till henne med, så rann hon ner under bordet och försvann. Men jag såg så väl, att det var Prins-Anna-Britta." Detta var en annan gumma i trakten, som var ovän med Maria.