Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Trollen och Knäreds första kyrkklocka
Knäreds första kyrkklocka var inte bliven kristnad, därför fick trollen makt att taga den och sänkte den i Klocksjön, där den ännu ligger.
Kungar
Det var den meningen att Karl XII inte kunde så- ras. Det var en trollkäring, som hade trollat på honom så. Han hade fått en knapp av trollkäringen. Han tappa- de den knappen vid Fredrikshald. Och då blev han skjuten.
Troll
I en sten här vid våra ägor (i Salvebo) trodde di förr att det fanns troll. Om man gick förbi om natten och hälsade, så hälsade det igen.
Troll
Vid Angetuva ha de sett trollens bolstrar och sängkläder. Vid Frövet var det en som lade stål över en bolster, så fick han den. Den var outslitlig. Men inte skulle då jag torts ligga på den bolstern.
Nyfödda barn
Innan små barn var döpta fick vattnet som man använde till dem ej kastas ut öppet utan under tak, i annat fall kunde trollen ta dem.
Trolldom.
De erbjöd min mor att få lära sig trolla, hon skulle gå med till norra kyrkdörren, där skulle de möta Skam. Men hon be- tackade sig för det. Det var i Karlskoga det.
Trollpannkaka
'Granbackesa' bakte trollpannkakor tre torsdagskvällar i rad, och den förste, som kom sedan, den skulle bli hennes karl, och det blev Lars, som hon sedan fick. Granbackesa trodde, att alla kunde trolla.
Troll
I Ödsmåla var ett berg. Och där var troll. Torsås hette det. De låna- de bort till jul. Bönderna fick låna kopparkittlar av trollen, och så fick trollen korv och pölsa igen. Så bönderna där bytte med trollen. En julafton kom där en trollkäring och satte sej i gruvan (spi- sen) i Torrås. "Hur ä dä fatt att du kommer hit?", sa gubben. "Jo", sa trollet", ja råkade till å släppa en fis, å då körde de ut mej.
Troll
Jag vet inte om trollen hade någon bestämd bo- plats. De kunde vara både här å där. Men jag vet att folk var så rädda, att de skulle komma fram å byta bort barnen. Ett barn fick på inga villkor ligga ensamt eller lämnas ensamt. Det var rädsla för att det skulle bli en "bortbyting". "Bortbytingen" blev slö och konstig. Det gick inte att få honom att bli riktigt människa. Att de kunde komma fram till stugorna å låna sa- ker och ting, hörde jag talas om, men jag vet inte om detta var "troll" el. "bergfolk".
Kloka
Finn-Nisch bodde i Finnlyckan. Han levde i hus- behovsbränningens tid. Han var svår att supa och till julen skulle det vara mycket brännvin. På julafton drack han så att han blev vild och galen. På julkväl- len slog an pojken sin och körde ut honom. Poj- ken gick ut åt skogen och blev vilsen. Det påstods att trollen i Brattberg tog honom. Andra trodde att vargarna ätit upp honom, för den kvällen hade de hört vargar tjuta åt Brattberg. Om trollen tog honom så lever han väl i Brattberg än i dag. Men det var ett dystert julminne för bygden.
Troll
För många, många år sen, var det troll, som bod- de i Boberg. En dag, när bonden i Bergagården kom till åkern vid Boberg, låg där en sprucken bakspade. Han tog hem den och lagade den och bar tillbaka den. När han kom dit nästa gång, låg där en gullpeng. Sen dess heter åkern Gullpeng. Var de elaka mot trollen, så förstörde de deras arbe- te. Det var en som skulle hört, att det en gång ropade i ber- get: "Ebbas barn föll i elden och brände sig!" men han fick inget se.
Kloka
På gränsen mellan Edsleskog och Svanskog ligger Kroppa. Där bodde i min barndom en stygg gumma. Det sa- des att hon kunde trolla. Jag minns, att vi såg henne en midsommarnatt. Då gick hon ute på en åker å drog en handduk i gräset å rätt som det var så vred hon ur handduken i ett kärl som hon hade med sig. Hon gick å tog vara på daggen. Men vad hon skulle ha den till fick vi aldrig veta. Somliga sade att hon hade den för att bota sjukdom med å andra sade att hon hade den när hon skulle trolla på andras kräk.