Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Knut.
Då kördes julen ut, då tog vi ut halmen. Det kunde vara de som klädde ut sig och kom och körde ut julen som de sa´. Då skulle de ha och dricka förstås.
Annandag jul
På annandag jul tidigt skulle de ut o sjunga, och en hade en stjärna på huvudet o var så fin. Så sjöng de: "Herodes han åker efter hästar och vagn, och söker efter barnet men intet det fann."
Tomtenissar
Om de hade nissar i ladugårdarna fick de aldrig gå dit sedan solen gått ner, då väckte de nissarna. Men på morron var de vakna tidigt. På julen skulle tomtenissarna ha fred och ro.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Påsk
Hos farfar var det så att när de bakade till jul så tog de och stack ner en kaka i säabingen och den fick inte röras innan långefredag. Den dagen fick man inte koka sugel. Men äta fick man.
Lusse
På lussotta skulle de tröska innan de fick nån mat. Kararna gick upp tidigare än kvinnfolken fördenskull. Sen fick de mat och brännvin. Vanligen hade de kvar tröskning efter jul. På de större ställen åtminstone.
Julens mellandagar
Mellan annandag jul och tjugondagen hölls kalas i stugorna. Då bjöd grannarna varandra till sig. Å des- sa kalas varade hela natten. Både dans å lek före- kom då. De äldre karlarna satt å pratade om histori- er el också så spelade de kort. Brännvin förekom å det var många som tog för mycket så att de blev liggan- de till dess de sovit ruset av sig. "Tjugneda Knut ska en danse jula ut." Då brukade både unga å gamla samlas på ett ställe å ropa å dansa så länge det fanns något kvar av julbränn- vinet.
Märken o tydor till julen.
Dä ha vôre ett gammelt marke att så mång- e da'r som dä lena (= töade) före jul, så månge da'r skulle dä komme te å regne före messommer. Som vädre va om juldagen, skulle dä bli unner förste månaden på åre. Sken sola om juldagen va dä marke te att dä skulle bli ett gott år. Om dä blåste om julnatta, så ha di mena att krige å stordö'n skulle komme. Va dä vackert vä'r menna jula, så skulle hele åre bli vackert å tvart om.
Jul
När de slutat hugga julveden lade de tre små kubbar på stubben för att inte julveden skulle bli bortstulen eller skämd. På julaftons morgon kokade mor en stor gryta med fårkött och korv, som lades upp i stora fat. Det skul- le vara till julen. Karlarna gick till skogen efter granris och hackade, av vilket man strödde ett tjockt lager på golvet, vilket låg kvar till tredjedag jul, då det sopades bort och kastades på gödselhögen. Julneken uppsattes vid middagstiden. Om någon hade en åker långt från gården på vilken han ha- de skördat, gick han till den åkern och satte upp en nek för att sparvarna skulle få mat till julen. Julneken togs ned i fastlagen. / Mor lade en "ruva" med bröd och ost mitt på bor- det. Den ruvan kallade hon för "jula". Underst la- de hon "läfsekaka" sen "skårgyllar" el. "nypebröd" (hon brukade nypa de kakorna i kanten). Sen ett kors ("julkorset") och överst "julosten". Ruvan låg på bordet hela julen. Allt som hörde till "ruvan" plockades i en påse. En poj- ke tog påsen och gick ut, så gick han in i stu- gan stora vägen. Vid bordet satt far med bränn- vinsflaskan och ölbollen framför sig. När pojken kom in hälsade han på far, och pojken blev häl- sad igen av far. Så lämnade han fram påsen med jula. Det hette, att man "bar in jula". När far ha- de tagit emot påsen skänkte han brännvin i gla- sen och öl i bollen och fägnade pojken. Han skul- le inte gå ut ofägnad. Det var mot kvällning- en på julafton. På julkvällen brann ljus på bänkar och bord. Mor kokade havergrynsgröt och lutfisk. Vid mål- tiden satte sig alla till bords. Först åt man gröten / och sist fisken. Bordet dukades av efter måltiden. Endast "jula" fick ligga kvar. Korna skulle mjölkas innan det blev mörkt på jul- kvällen för att ingen skulle kunna stjäla ut dem un- der natten. På juldagen gick man inte till någon främmande stuga. Annandag jul kom pojkar och sjöng. Flickorna, som voro med, voro klädda snö vita. De kom in och sjöng "Finns det ljus i detta hus, så står du upp och tän- der allt för ljusa stjärnan." De hade "ljusa stjär- nor" med sig. Husfadern skulle nu fram med brännvinskruset och fägna. De gick "julbockar" medan jul. Med det höll de på ända fram till trettondagen. De voro klädda i får- skinnspälsar och utspökade värre. De tiggde till den "julbal" som skulle hållas efter trettonhel- gen. Intet arbete företogs förrän efter tjugondag knut. Men de brukade säga att "anda trätt gör ju- la slätt". / "Jula" låg kvar på bordet till tjugondag knut. Då togs den bort och gömdes till fastan. Man "bar ut jula". Under "julsöcknen" höll gemensamma kalas åt varandra och då voro både unga och gamla bjudna. På nyårsdagen skulle man inte äta någon sorts mjölkrätt. Då fick vi leva på potatis och stekt fläsk. Mor talade om att de brukade gå ut och ringa för nyårsnyet. Det skulle bli lyckosamt under året då. Nyårskvällen åts gröt och fisk.
Julafton
Något fick lov att vara kvar på julbordet hela helgen, och ingen främmande fick gå igen utan att ha fått kaffe, då bar de ut julen. Bröd, dricka o nå "***sôgel" (sovel) skulle stå framme.
Tomas
Tomasmässenatt för jul skulle man aldrig vara upp. För annars var det alltid vanligt att de baka på nättera. Men den natten skulle de lägga sig mellan klockan tolv och ett för annars påstod de, att Tomasmässegubben kom och förstörde baket.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till. Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Julseder.
Tre dagar före jul var det inte synd att arbeta. Då ansågs det nödvändigt och det förbjöds inte. Särskilt gällde detta hantverkare dvs. skräddare och skomakare. Ber. hade själv varit med och gjort skor till långt in på juldagsmorgonen.