Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor och trollkarlar
Här troddes det att finnarna var trollkunniga och att de kunde mer än andra. Så snart det var fråga om en "finngôbbe" el "finnkäring" så kunde en inte vara säker för trolldom. En del kunde mera å en del mindre. Varje finne var något trollkunnig, men var- je trollkunnig person kallades inte finne, för det fanns andra som fick lära av finnarna. Om en kän- de på sig att någon trollade på en, så skulle en ta av sig ett plagg. Då gick det inte för den som trollade. Med trolldom togs mjölken från andra. "Trolla" fick de lära av den onde. Men det fanns en bok som heter ”svartkônstbok”. I den kunde en få lära. Sådana böcker har allt funnits här i socknen.
Skrock Tydor och tabu
För att bli rik och få medgång skulle man en torsdagsnatt kl tolv stjäla en not for någon, lägga denna över en stubbe och "hacka" med en yxa tre hugg i den- na sedan gräva ned den norr om bo- staden. Vatten som man burit in efter solens nedgång, skulle man släppa en kniv i innan det användes. Likaså, när man gav bort mjölk, skulle man släppa en kniv i flaskan. När barn hade fått mässlingen, skulle man blåsa på dem med en bälg i en smedja. För att förhindra tur i jakt för någon ovän skulle man blåsa i bösspipan. / Om någon gav en annan ett blom- skott skulle han ej tacka för detta, ty om han så gjorde dog det. När en ko hade kalvat skulle hon ha "dyvelsträck", ifall någon hade trollat bort mjölken. Om våren, när korna första gången skulle utsläppas på bete, skulle man över dörren till ladugården för varge ko inslå en spik. Därefter togs ett tagel från varge kos svans och knöts om dessa spikar. Om så gjordes skulle korna gå hem om kvällarna. Som skydd mot odjur och troll- dom skulle man, när korna första gången släpptes ut på bete, sitta gränsle över en träbock på fähusvinden och för varge ko som gick ut genom dörren ropa dennes namn.
Trolldom
För att inte onda människor skulle kunna förgöra hus- djuren skulle man ta en levande huggorm och lägga den i en flaska med mjölk samt gräva ner den under ladugårdströskeln. Kvicksilver skall man bära i kläderna då går inte lössen på en.
Trolldom
Det var en käring, som var så slug, att hon kunde ta in vargarna i stugan. Så var det en man, som var ute där i skogen och jagade och kom in där i stugan, just som gumman satt och löskade en varg, och hon frågade honom: "Hur går det med jakten?" Han svarade att "det kan väl inte gå annat än dåligt, när du har alla vargarna i ditt förvar". Hur det nu var, blev de till slut riktigt osams, och då sade käringen: "Du ska allt få, du, för din närsökenhet att komma in och vara ovettig". Honom gjorde hon inget vid, men sonen (som var hemma) satte hon sådana plågor på, att han blev alldeles fördärvad.
Trolldom
I Ö. Ämtervik bodde en gumma, som fick besök av en trollkäring, som ville låna hus. "Nej, jag har ingen halm", svarade hon. "Du ska få för att du inte har någon halm", sade trollkäringen och gick. Men sedan fick gumman hålla på och tugga halm i tio år. Det var en tiggarkäring som brukade komma hem till vårt och tigga. Till slut blev far arg på det där och hotade henne med länsmannen, "för tocka kôkelkäringer vill jag inte se". Då blev hon rädd och försvann. Men då sade mor: "Ack, varför skulle du säga så! Det var ju hon, som trollade ihjäl suggan för oss i fjol!"
Trolldom
En 5-kroning hade kommit bort på ett ställe. De skickade efter Per Jans Per för att "göra efter" det stulna. Han tog en skål med vatten och tittade i. Strax därpå lät han husbonden titta, och sedan frågade han: "Vad ska vi nu göra med henne? Ska vi sticka ut ögonen på henne?" Det var pigan i huset, som var den skyldiga; hon blev så rädd, att hon gick efter sedeln med detsamma.
Trolldom
Finna ä rekti't trollpack. Dä kom ena finnakäring te en gård. Först geck hu' på dasset å sa: "Allt dä goa som går här ur i år, dä ska' komma te mora kärna i år". Å se'n geck hu te lagårn å sa': "Allt dä goa som går här ur, dä ska' kom- ma åt mora kärna i år".
Trolldom.
Göta Lena ve' Falköping kunde göra mycke' ont. - Dä va' här i Nykyrke, när bana' geck (järnvägen byggdes). Då va' dä två rallare som gick å skämta mä två töser på ett ställe, men se'n drog di sej tebaka å velle inte bry sej om dom. Då gick den ena tsa te Göta Lena å ba' henne ställa en sjukdom på den pojken, som ho' hade velat ha. Rallara skakta ut i en stor håla. Då kom dä ett trollskott, som va' ämnat te den pojken. Men han hade ena synål i kläderna. Då träffa' dä inte honom utan en annan, en knekt som va' hemma här på skogen. Han ble' så orkeslöser, så han orka' aldri' göra ett dagsverke mer i all sin ti'. Di geck te Göta Lena, men ho' sa': "Dä som ä gjort ä gjort." Ho' neka inte för't, men ho' kunne inte göra om 'et. Knektens hustru talte om detta för mej.
Trolldom
Om någonting blivit bortstulet skulle man taga en sotig träklump och slå på tre gånger, tre slag varje gång. Detta skulle göras en torsdagsmorgon innan solen var uppe, så blev tjuven enögd. Att sätta ”ränneskita” på folk tillgick så, att man skulle taga lite av den personens avföring på en flaska och sedan gräva ned flaskan i häst- gödsel i gödselhögen, så fick sedan den person vars avföring man tagit, ”ränneskita”.
Trolldom
Berättarinnans fader var slaktare och kom till ett ställe för att slakta en gris. Han stack grisen men hur han än stack kom där icke en droppe blod av grisen. Gubben på stället stod en stund och såg på, därpå sade han: ja' ville bara se om min bok höll stånd. Sedan kom det blod av grisen. Gubben på stället hade svartkonstbok.
Trolldom
De som sände ut "barsjuka" kallades "bararior". "Barsjuka" sändes tillbaka på så sätt att man skulle taga linnet man hade närmast kroppen och visa om huggestabben, samt därefter binda en töm om. Men hugg man sedan av tömmen med en yxa dog därigenom den som sänt ut "barsjukan".
Trolldom
Det var vissa kärringar som kunde mjölka andras kor, genom att mjölka på ett strumpeband. Slets då strumpebandet av, började kon som de tog mjölken ifrån, mjölka blod samt blev sjuk och dog.
Trolldom
1. Här fanns di som kunde mjölka på avstånd. Det var en bonde som hade tolv kor, och di kunde inte få smör. Korna mjölka ingenting, så det var alldeles förgjort. Det skulle vara en torpargumma i närheten som tog mjölken ifrå dom. Hon hade bara en ko och hon sålde det ena pundet smör efter det andra, och di kunde aldri sälja något på bond- gården. Bonden har själv berättat det för mig, och han svor på att det var sant, att det var hon som tog mjölken. Men hur hon bar sig åt det fick jag inte reda på. Det fanns också di som kunde göra så en ko mjölka blod, eller så att en häst stupa. 2. Om di hade mist nånting så kunde di sålle reda på det. Di hade ett såll med psalmbok och vigselring. Men jag vet inte hur di gjorde. 3. Jägare di skulle ta nånting från kyrkenyckeln och lägga i skottet. Då skulle det träffa.