Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långe freda, påska lörda. Före påsk sulle di kôrsa ôver alla dôra (dörrar). Dä jorde min far sum ja minns.
Död och begravning
Om en var rädd att den som dött skulle "gå igen", så skulle en ta aska i spisen, helst den aska som blivit medan jul el. påsk, och gå och strö den- na askan i rundeler så långt en ville och tyckte från stugan. Men om det skulle hjälpa, så skulle en gå baklänges. Det var ett skrep- pel jag mins de talade om. Det fanns gamla käringar som var så rädda för spöke att de bar aska med sig. För då trodde de, att de skulle slippa se något.
(Märkesdagar) Vårhalvåret.
Fyrtio martyrer. Om det blåser från norr den dagen blir det nolavär å kalt i förti dygn. Frös det om vaffernatta skulle dä vare i förti dygn Blåser det nola tredjedag påsk skulle det blåsa nola till tredjedg pingst Om pingst kommer sent, harma mi mor ättern Rasmus blir det sen vår, å dä va ett säkert märke
Tonelius?
B:s far, handl. J.A Boudin som bodde i Sulvik, kände T. personligen. Han bodde då i Arvika. De var tillsammans och söp på hotellet i Arvika bl.a. B. ville för- må T. att förvända synen på sig, men det blev aldrig av. J.B. tror, att T. var lite dekis på äldre dar. Han skulle ha haft trolleriföreställningar på landsbygden. Gamle B. brukade berätta, att en viss Ton- berg i Hallebol (Köla) en gång kom till Sulvik i sällskap med T. Båda var fulla. Det var strax efter påsk. Tonberg entusiastiskt: "Åh, vi ha hatt en härlig påsk´." De hade supit tillsammans hela påsken, och T. hade väl trollat. Nyste-Elof i Sulvik (Älgå) svarade, då någon frågade, om han kände T.: "Den ha jä hjulpe tur tunna mange ganger jä." En av hans tricks synes alltså ha varit att krypa genom en smal tunna. B. tror, att han kunde uppträda som ormmänniska.
Påsk
De skulle inte hugga något på skärtorsdag, för då högg de sig själva sedan. På långfredagen skulle de inte äta mjölkmat utan koka ärter, men jag vet inte varför. Det var någon gammal sed de hade. I påsk var de inte utklädda, de smet iväg med påskbrev ändå till varann. På dessa rita de trollkäringar med sopa, raka o smörjehorn o andra fula gubbar. Somliga trollkäringar satt o red på en kvast o hade kaffekokare.
Påsk
På påsken var inte ovanligt att man fick se ett nytt tjärkors på lagårdsdörren. På många ställen såg jag tre kors i rad. Detta har hänt i mitt minne. Det var för att inte påskkäringarna skulle kunna ta något kreatur med på sin åktur. "Påskskjutning" var vanligt. Den som hade bössa brukade ladda ett eller flera stadiga skott å skjuta av i luften för att ja- ga bort påskkäringarna. Dörrar och spjäll skulle vara väl stängda påsknatten.
Påsk
Man fick aldrig äta mjölkmat på långfredag, för då blev man sjuk. På påskafton fick man inte elda, sen solen gått ner. Var det eld i spisen, kom påskkäringarna genom skorstenen. Därför måste de stänga spjället. Häxorna var i farten på påskafton. Det var inte så noga, om man åt äggen påskafton, påskdan eller annandan. Sånt vädret var 3:e och 4:e påsk blev det till 3:e och 4:e dag pingst.
Odens jakt
Hoajakta hör jag vart år mellan påsk och pingst. Det är nog fåglar, men de synes aldrig. De flyger åt vilket väderstreck som helst. De säger att det skulle vara en jägare, som hade jagat en juladag eller bönedag, och han blev upptagen i luften med sina hundar. Han skulle jaga så till domedag. Nej, jag vet inte vad det är han jagar. Det går så rysligt fort, och det är två ljud, som om det vore två hundar och en skällar fint och den andre mera grovt.
Påsk
Dagarna i dymleveckan hade följande benämningar: Palme sönda, swarte manda, wide tista, aske onsta, skär torsta, lange freda och påske lorda. På långfredag klädde man i svart. Stod man tidigt upp på påskdagsmorgon, kunde man få se solen dansa på himmlen. Man tände påskeldar på "hamneberget" för att skrämma bort påskkäringarna; denna sed fortlever än i dag här på Skärhamn. (1945)
Jul
De ha talat om att de tagit in julhalm här förr. Vi var många sys- kon hemma, men jule- högar skulle vi ha alli- hop, de skulle ställas upp på bordet. De skulle stå till tjugondagen om det var rätt. Maten skulle stå kvar på bordet alla juldagarna för att julen skulle hedras. ”Julenegen” (julneken) skulle om det var rätt / sitta uppe till påsk. De gav djuren gott till jul, men en käring på ett ställe sa’ till kon: ”Ha vi fått vetekaka så ska du få vetehalm!”
Lars Larsson, Erik Larsson och Byns Erik Larsson
Varghistorien fortsätter från Bd 3081. Barn "slog kolbössa" för att skrämma bort vargen. Midvintern inföll på kyndelsmässan. Talesätt: "Kyndelsmässa tö, ruttet hö och fruset bröd"; "Efter kyndelsmässodag får vintern annat lag". Påsk inföll på fullmånen på lådigstunglet. Det gick tolv tungel på ett år. Jul-, vintern- och lågigstungel förklaras.
Husdjur
"Nol i gårn" var det en gumma som hade fått en ko skämd. Hon gick då till den person som hon antog hade gjort detta och stal en tra- sa, så brände hon aska av den trasan och gav kon i "drecken". Kon skulle bli återställd då. Om påsk skulle det vara tjärkors på alla dörrar för att inte påskkäringarna skulle kom- ma åt att göra illa åt kreturen. Psalmboken skulle hänga över hästen i spil- tet, för att inte käringarna skulle kunna kom- ma åt att trolla på hästarna.
Påskägg M 155
På påskafton skulle man ha "en sup och ett ägg" d.v.s. lika många supar som ägg. Man tävlade om vem som kunde äta de flesta äggen. Man åt mera då än nu, en del åt 10 till 15 stycken. Man drack alltid äggtoddy på påskafton och f.ö. söp man mkt den dan. Ägg åt man hela påsken, både på påskafton, påskdagsmorgon och påskdagskvällen. Seden att måla äggen känner jag inte till. Påskharen också obekant.