Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan kallas svarte mån- dag, vite tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, lång- fredag och påskelördag. När det var påsk, då skulle de stänga och sätta en kåst (kvast) emot dörra, så inte påskekäringar- na kom in. Då var de ute, se. Något annat har jag aldrig hört de hade för sej om påsk. Åtminstone inte vi hemma. Hur de hade det på andra ställen, det vet jag ju inte.
Festeldar och nödeldar
De eldade på valborgsdagen, då kunde de ha kaffe och grejer med sig. Jag var med vid Backa i Årjäng, där eldade de på ett gärde. Men där var inte dans eller musik. De hade dragit ihop varjehanda att elda opp, ris och så. Vid påsk eldade de också, vid Köfjället har de eldat så långt jag minns tillbaka och vid Store berg. Det var skjutning också, de hade ett hål i berget och en lunta där. Det var för trollen detta.
Påsk
Svarte måndag, vita tisdag. -, -, -, påska lördag. De skulle ha huggit årsveden innan dymmelonsdag, för då kom dömlingen i veden, och då fick de inte i tu kubbarna. Långfredagen skulle de alltid ha sillsallat till middag, men det var inget förbud mot mjölk eller mjölkmat. Intet förbud mot att spinna i påskveckan. Påskeldar samlade vi ihop till i ett par veckor – enebuskar, tjärtunnor och allt möjligt. Många sköt med knallhattar.
Vaggvisor
1) Ja' ska lulle på litte gull å tjäne mäj e kake. Om ja' inte kaka får ska' ja' lätte lulla stå å lätte lellen få gråte. 2) Ro ro te feskeskär, många fesker har vi där, fiskarna store laxen den gode, hogg'en i nacken, steck'en i säcken gömm'en te jul å te påsk.
Påsk
Påskveckans dagar kallades: Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skära torsdag, långa fredag, påska lördag. Man fick ej äta någon mjölk eller mat av mjölk i påskveckan, ty då värkte den ut under året. Även måste man hugga upp veden före påskveckan, annars kom dymlingen i veden. Den var då nästan oduglig, troddes det.
Midsommar.
Midsommarafton skulle man ju ut och roa sig så gott man kunde. Ungdo- men gick ihop och dansade på logar och var man kunde. Och så har det ju va- rit gammal sed att tända eldar i bergen här och var. För en sexti år sen kunde man räkna till bortåt tretti eldar, kanske båda kvällarna. Men numera är det nästan slut med den seden. Nu är det bara om påska, man eldar i bergen, med det blir nog snart slut, det också.
Påsk
Dymmelveckans dagar voro: Svarte måndag, vite tisdag, askonsdag, skärtorsdag, långe fredag och påske lördag. - De fick inte spinna under dymmelveckan eller i övrigt utföra något arbete, som gick runt. Gjorde de detta, skulle det hända något riktigt galet. Hemma skulle vi alltid ha kokta ägg påskdagen om morgonen. Det har inte förekommit att ungdomen i bygden gått och tiggt ägg.
Påsk
Dymmelveckans dagar benämndes svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, skär torsdag, långfredag och påske lördag. Ungdomarna gick omkring på gårdarna och sjöng, och så vitt man hade några ägg, skulle man ge dem några stycken. Till slut valde de ut ett ställe, där de kunde stanna och koka äggen. Där stannade de sedan om natten, åt äggen som de sjungit ihop; dansade och hade roligt.
Påsk
Min mammas morbror hörde det surra i luften precis som en kråka. Han sköt på det och fick då se, att det var påskäringen som på väg till Blåkulla. Man sköt mycket om påskarna förr för påskkäringarnas skull. De tålde inte krutlukten. Men 1890 slutade det upp. Påskeldar hade man för ro skull, för att de båda- de vår. Samma summa, som var påskkäring, kunde göra mjölkharar också. Hon gjorde den av två pinnar och åtta solv.
Spöken i djurskepnad.
En påsk, då man sprang påsktroll, sågo barnen en höna, som kom åkande i en höskrinda, och hon sade: »Här står jag och skvittrar och skvattrar och ska ti Uppsala än». Barnen springa påsktroll sålunda att de äro utklädda och ha mask för ansiktet. I handen ha de en »slydja», d. v. s. vidja, med vilken de jaga efter och slå andra, som springa undan.
Påsk
Det var den seden i min barndom att man skulle stryka ett tjärkors över ladugårdsdörren före påsk, och så skulle man stryka ett min- dre tjärkors på varje ko, så att inte troll- käringarna skulle ha makt med kreaturen. Det var nämligen en allmän tro, att djuren ut- sattes för särskilda farligheter om påsknatten. Om påskaftonen var det vanligt att man åt ägg. Den tiden höll man sig inte med mer än tre el. fyra höns på hushåll, så det blev in- te något frosseri med ägg.
Svar på Landsmålsarkivets frågelista M. 154. Påsktiden. (1870-1880)
(Svar på Landsmålsarkivets frågelista M. 154) Påsktiden. (1870-1880) Några särskilda förberedelser till Långfredagen förekommo icke, men då skulle man få smaka påskriset. Första tisdagen i fastan var det vanligt, att man skulle äta fettisdagsbullar med mjölk. Vid Vårfrudagen upphörde arbetet vid ljus om kvällarna, ty man såg av dagsljuset till kl. 7. em. Vid den tiden sade man att "Tranan har ljus i säng". Kom påsken bra sent så brukade man bryta björkris, som sattes i vaser eller glas för att slå ut. Veckan före påsk hade sina särskilda dagar såsom fettisdag, dymmelonsdag och skärtors- dag. Till påsken var torghandeln mera livlig än eljest, och då var äggkommersen den do- minerande, ty ägg skulle det ovillkorligen
Julsånger
Om ett så har vi Jul igen och efter Julen kommer Påska Men det var inte ty därimellan har vi fasta. Anders-Petters stuga står i lysan låga Alla ljusen brinner uppsan Hej och hoppsan, Lika gottsan Inte gifter jag mej, inte bråttsan. Hej hopp mor Annika, hej hopp mor Annika, hej hopp min lilla Annika. Vill du som jag, vill du som jag så gifter vi oss morrada'.