Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret i övrigt
Om det är frost gamla vårfrunatt blir det fyrtio frostnät- ter sedan till Michaeli. Om det regnar trefaldighetssöndagen blir det regn varje sön- dag under trefaldigheten. Så många tövädersdagar som första nyet har, så länge ligger säden ogrodd i jorden. Peter Katt kastar en varm sten i sjön. Då töar det lika myc- ket under som ovanpå. * Om det regnar bönsöndag blir det regn i tre veckor. Sådand väder det är om påsk, blir det om pingst. Vackert väder söndag efter påsk betyder tidig vår. Vackert väder andra söndan efter påsk betyder vacker sommar. Vackert väder tredje söndan efter påsk be- tyder god gröda. Vackert väder fjärde söndan efter påsk betyder god bärgning. / * Om det är frost den 22 februari på natten, blir det frost 30 nätter i följd. Om det är frost på nyårsnatten, blir det frost tre ny i följd. Sådant som vädret är den 21 mars, sådan blir våren.
Elda påsk
Elda påsk brukade man göra i varje by, på den högsta kullen man kunde finna där. Man brukade tända elden påskafton sedan det blivit mörkt. I Bankälla brukade man elda påsk på Odenshög vil- ket var den högsta platsen där. Man brukade då an- skaffa en tom tjärtunna till påskeld, vilken fylldes med töre (ved) och restes upp på stänger. Man tände eld i tunnan innan man reste upp den. Ju högre upp man kunde få upp tunnan ju bättre ansågs det vara. Det var då speleman med och man spelade och dansade omkring påskelden hela natten och man skulle hålla elden brinnande hela påsknatten. När tjärtunnan var utbrunnen gick pojkarna till bond- gårdarna och stal halmkärvar att elda med under återstående delen av natten. / En av de sista dagarna i April skulle man elda Ture. Då samlade man ihop allt skräp som man ville bli av med och körde ihop i en hög och elda upp. Teckning föreställande hur tjär- tunnan restes när man elda påsk. Stakarna den restes på spikades fast i tunnans sidor.
påsk
Påsk och midsommar tände de eldar. Då skulle de upp på en hög kulle och bränna tjärtunnor. Det var påskvakor och mid- sommarvakor. De slog sig ihop och gick på en kulle. Det var ungdomen. De gamla gick inte ut på sånt. Sen gick de in på ett ställe och dansade. Och så sköt de i luften. Då var det ingen påsk om de inte sköt. Om det var tork askeonsdag, skärtorsdag och långfredag alla de tre dagarna, var det nån bemärkelse. - Alla so- por och rakor och sånt gömde de undan så påskkäring- arna inte kunde ta dem. Häxorna resta' åt Hälsinge- land och Blåkullen bortåt Marstrand om påskeafton. På ottedagset skulle de hem igen och vila sig, då de varit på sin fest. Där var troll på Blåkullen. De sköt för att skydda sig. Det brakade och det dånade inbilla- de de sig. När jag var liten hörde jag en gång hur det frasade i luften och pep och skrek. Då sa de: "Nu reste / en käring till Blåkullen". De red på sopkvasten. Påskäggen skulle de äta om påskdan. Om påskdan skulle solen dan- sa.
Jul och påsk (skjuta)
Te jul å te påsk då sköt vi. De kalla vi att vi sköt in julen. Vi använde då en gammal kanon, en neckhage (hickhake). Den var så här pass lång (ca 40 cm) å mynningshålet så unge- fär (c:a 5 cm). Den stoppa vi full med krut å i fänghålet en kruttråstump, å så tände vi. Sen kila vi iväg, å då - så förbannsingen dä small. Å kanonen, ja, den flög till- baka en fyra-fem meter. Den brukade ligga vid smedjan i en skrothög, men till jul å påsk skulle den fram. Den som kun- de få det till att smälla värst, den var "bas". Jag vet inte var den blev av sen, de sålde väl den till skrot. I grannstugan där hade de ett gammalt smidjestäd. När de vände det opp å ner, så fanns det en urgröpning där under, ett stort hål. Å när de sköt vid jul å påsk använde de det- ta städet. De lade först hålet fullt med krut, å så drev de i / en passande träpropp, å då slog de på med slägga. Sen borra de hål i träpluggen å stack ner stubintråd i den. Å så tände de på förståss. Å det small så... ja, det kan man inte beskri- va. Å träklossen for opp i luften, så man knappt såg den, så högt for den. Ibland band de trasor vid klossen, så man såg hur den virvla iväg.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: 2. vita månda, 1. svarta tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda, påska loda (lörda). Långafreda feck en inte gå å äta, för då stötte en tära (tårna) nor en jeck barfota på summern. En feck inte äta mjölkamat, för då feck en värka på år't.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: vita månda, svarta tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda, påska lörda. Långa freda sulle di ha pisk. Di feck inte äta mjölkamat, för då feck di värka, å di feck inte gå å äta, för då stötte di sä um föttera.
Påsk
En spinnrock fick inte vara inne sedan "demmern" eller "dymmern" gått in, för då blev karlarna i huset så "eraka" (besvärliga) hela året sedan. De skulle inte ha några kvastar ute vid påsk, och lagårdsdörrarna skulle stängas väl då som skydd mot påskkäringar. Far talade om "långfredagsris", på "långe fredda ska de ha stryk men ingen medda." Det var tidigt på morron, som de skulle opp o piska varann men bara inom familjen detta.
Påsk
Det var vanligt, att di passa på och gav "långfredagsris" åt dem som sov längst om morgonen på långfredagen. Det skulle vara en påminnelse om Jesu pina. Småbarn skulle risas, om det var så att en trodde att en fått en bortbyting. Man tog vide- eller sälgkvistar och bar in och satte i vatten. De skulle bringas att slå ut till påsk. Kallades för palmer. Festeldar /"påskeld"/ endast om påsk- afton.
Festeldar och nödeldar.
Om påsk och midsommar eldades på bergen. Det har varit så i all min tid. Det var barn och ungdom som stod för de eldarna. Tror att elden om midsom- markvällen är äldst. Det var den seden att en skulle elda. När det led mot den tiden så började pojkerna skaffa ihop bränsle. Det var ljung, buskar, halm och tjärtunnor. Ibland kunde en nöja sig med att resa ett halmkärv och tända det. Men en eld skulle en ha.
Påsk
Dagarna i påskveckan kallades: "Frimånda, stilla tisda, dymmelonsda skärtorsda långfreda." De skulle ha ett ris o piska på varann på långfreda, det var för att de till någon del skulle skulle lida lika med Kristus. Mjölkmat fick de ej äta på långfreda, det skulle värka ut i var under året sen, sa' de. De for till Blåkulla på påsk också, sa' de, käringar, o d dessa sköt de också ner ibland.
Skydd för korna
När korna släpptes ut på våren skulle en tälgkniv sitta över dörren som de skulle gå genom. Första gången som man bar in mjölk efter en ko som kalvat fick inte mjölken bäras bar, det skulle vara ett lock över den. En synål fäst med en tråd hängde ner i mjölkstävan. Vid påsk skulle sättas upp tälgknivar över korna, en kniv över var ko.
Påskeldar
En tjärtunna sattes upp på stakar på en höjd om påsk. En backe i Pers- torp, som vi kallade Höjen, var högast, och där hade vi påskeldar. En del flickor drogo på sig nattlinne och färgade sig De sprungo omkring bland pojkarna vid påskelden och skulle föreställa påskkäring- ar. Hela byns ungdom samlades vid påskablosset. Ungefär 8-10 liter foto- gen hade hällts i tjärtunnan.
Varför mössen »pittra».
Det var en påsk för mycket länge sedan. Tvenne män voro uppe på ett hustak. De skulle nämligen se efter, om någon häxa skulle fara till Blåkulla, som sedvanligt var. Då fingo de se, huru två möss kommo dragande med ett halmlass. För varje gång lasset stannade, så pittrade mössen. Ty lasset var nästan för tungt, och från den påsknatten har mösset alltid pittrat.