Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Troll
Det en hörde de gamla tala om kan en ju berätta. Det finns ett berg här i socknen som heter Hedberget, och där bodde det troll. Bönderna, som bodde där, hade besvärligt, för de fick inte ha kreaturen ute längre än till solnedgången. Kom de att gå ute längre, så fick inte folk fred för trollen. Jag tror det var farmor som hade tjänat i den trak- ten, å hon hade sett trollen, när de kom vallande med sina kreatur. Somliga troll gick före och lockade och somliga gick efter och drev på. Det var stora skoc- kar både med får och kor. Det var en bonde som hade en grann ko. Den kon hade trollen fått se. De tyckte att den kon var så grann. En kväll så kom trollen till bonden och bad att de skulle få byta till sig den kon. En gång så kom fullt med troll omkring honom och skrek: "Käre bonde, vi byta vit ko, fyra getter och femte / bocken." Bonden ville inte gärna gå med på by- tet, men eftersom han inte fick fred för dem, så tyckte han att det var bäst att göra som de ville. När bonden kom åt lagården på morgonen, så var den vita kon borta, men i stället så hade han fyra getter och en bock. Då tog han och kastade stål över dem, för att inte trollen skulle kunna ta dem till- baka. Men kon fick han aldrig se mera.
Troll
Vit Nitaliera i Varola bodde trollen. Petterssons Kajsa som såg mer än andra såg dem, hon kunde ibland taga dem hon gick i sällskap med och föra dem ned i diket för trollen skulle fram. De voro mycket tjuvaktiga, men kunde man komma på dem med stöld, så ge de sjufallt igen.
Troll
I Morlanda vid Ellösfjorden är en plats som heter Trollevik och Svaleberget derinvid sades troll bodde. En gumma låg å Ellösfjorden å fiska. Då stekte trol- len fläsk i Svaleberget som luktade så starkt så gumman kunde ej reda sig utan måste dra upp och ro hem.
Troll
De bryggade i Karlsgårn till jul, och då var det ett troll osynligt där och tog all vörten. Så ropte det: "Be Biänta gå hem, för Dinte-lelle trella i ellen och brände oppp sig." Då sprang hon och lämnade sin kättel, och den hade de där sen. Och de trollen bodde i Kleva berg.
Troll
Trollen bodde här uppe i bergen. Vi har en stor grotta här uppe i Börsås. Det var där de bodde. Det stod en stuga där nere här mittför. Där var en gammal gumma, som hade varit i Hofgården och fått en kaka bröd en gång. När hon gick hem kom trollen ihåll med henne. De följde efter henne. Till slut tog de henne i näven. Och näsan blev så tjock och hon fick en sådan näsa, så länge hon levde. Längre uppigenom här är ett berg de kallar Koberg. Det var en vallpojke som gick vall med kreaturen där och han hitta tio koppartallrikar som var utställda. Han tog med sej en. Dagen efter skulle bonden gå med honom dit och hämta de andra. Men då var de "väk". Det var trollen som hade satt ut. Ute i Knipered är en bäck de kallar Finebäck. Där var en kvarn. Så gick de och mol om nätterna - de var många om den, så de fick hålla på om nätterna. Det var en gubbe som hade varit och / fått malet. När han gick hem med sin mjölpåse om natten, kom trollen efter honom. Så ropte trollet: "Mitt öga är rött!" - "Ja, min röv är svart", svarte han. De fick ingen makt med honom, de bara noppa i säcken. Se, de ville han, skulle vänt sej om, då kunde de tagit honom i ansiktet förståss. Där uppe där vi ser den där gården, var ett fruntimmer, som var med barn. Hon var gången utåt kullen och skulle hug- ga ene och trollen kom. Men så hade hon karlens rock på sej. "Mans tröja, mans tröja" sa de. Då kunde de ingenting göra vid henne. Det var en uppifrån Inseredsos som hade varit i Anderstorp med ved. De körde inte inte vägen då, utan bort igenom skogen. När han kom till Härtegår´n, kom trollen ut ur berget. Så sa det: "Hör du Anders Blask, kom ska du få äta soppa!" - "Har du mer än du behöver", svarte han, "så göm det tills i morgon." - "Ha, ha, ha", skratta trollen, "det var ett bussa råd." Det var en karl som skulle rida till ottesången. När han kom till Kållsås - det är längre uppåt i Björketorp - så kom där troll ut ur berget. De hade en kalk och bjöd honom dricka. Han tog / kalken, och som han tog den, ryckte han till i betslet så hästen satte i galopp. Trollen efter honom. Men så, i Bueråsa berg mitt emot, där bodde troll med, och de var ovänner med trollen i Kållsås. Och de ropa till honom: "Rid inte vägen, din hårde (###), utan rid åkern, din båle". Och han red fram till kyrkan. Där kasta han sej å hästen och över kyrkomuren. Sen hade trollen ingen makt mer. Och den kalken som han tog finns än.
Lucia
Lusse natt stante kvarnarna. Då var trollen i farten.
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Varulv
Mor talade om att det hade funnits de som kun- de trolla på en människa, så att det blev varg el. vad slags kräk som helst av henne. Den som trolla- de så kunde inte göra det tillbaka igen, utan då skulle en annan trollkunnig göra det. Om det var en varg, som gärna höll sig intill stugorna, så trodde de att det var en människa som gick i en varg.
Trollen.
I Stallbergsklätten bodde det troll, å de var så närgång- na, att de kom ned till gårdarna om kvällarna å stal dric- ka. När husbonden ropade på dem, fick de brått, men de hade hela tunnan med sig. När folk från Stallbergs- gården var i skogen å plockade bär, så kom trollen å ropade på dem.
Troll
Borta i Semskogarna är ett stort berg, Sjogåsberget, och där skul- le det finnas troll. De påstod, att trollen gick omkring och bad om mat och lånade bröd, men brödet de lämnade igen, vågade folk aldrig äta utan kastade bort det. De trodde väl, att de eljest skulle bli förtrollade.