Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
I Säbytorp var det ett rysligt liv med tomtar. "Kilmans-Britta" såg tomtarna när de stod i en rad omkr. den öppna spi- sen på kvällen och värmde sig. Det stod en tomte vid var "brik". Hon hade varit uppe för länge på kvällen och eldat och stökat. En natt kalvade en ko i ladugården utan att man hade reda på det. Då kom en tom- te och knackade på fönstret och ropade "Kilman" två gånger. Tredje gången gub- ben hörde namnet ropas blev han kvick upp och skyndade till ladugården. Hade han väntat litet till, så hade han fått en örfil när han kommit ut på / trappan. När man byggde ny byggning så kom man inte att tänka på att flytta den av den gamla tomten riktigt. Följden blev att tomtarna även kom in i den nya bygg- ningen. Tomtar ville inte flytta bort från den gamla tomten, sades det. En kväll hade barnen hållit på att brå- ka. På natten dundrade det i skorste- nen. Tomtarna höllo på där. Och man hörde att de sade "ko ko." Det var som om de hade lekt kurra-gömma" med var- andra.
Tomtar
Korsgården i Öglunda hade 3 tomtar som drog till gården men så började bonden missköta dem och en jul fick di inte gröt. De blev då rasande och sa att de skulle dra dän vad de dragit dit. Men då blev bonden gudfruktig och då fick de ingen makt. En piga bar in ett vedfång och tappade ett trä på foten, hon blev arg och förbannade trät. Detta tog tomtarna och nu blev bonden utfattig.
Kloka
Bengt på Tomta han gick och skar hästar och tjurar. Han kunde stoppa blodflöde, bara han tittade på krea- turet. Han sade: "Nu litar det inte på." En gång hade Johannes, min bror, köpt en tjur, som han tämde på våren. När han skurit honom, ville det inte sluta blöda, och Anders han red till Tomta. Bengt stod på gården. "Du behöver inte ha så brått", sa han. Anders han tittade på klockan, och när han kom hem, så sade de, att blodflödet slutat precis då. Om Bengt ingen fodring hade till sina hästar, så drog han till sig. Bengt i Tomta och en till satt i finka. Men dan därpå var både Bengt och han därifrån. Bengt var mycket stor och kraftig. De påstod, att han kunde sticka överkroppen under buken på en häst och så lyfta den från marken.
Troll
Trollen hade vänner bland en del folk, det var sådana som hade tomtar. Trollen och tomtarna samarbetade för att göra en sådan bonde förmögen. De som hade trollblod i sig, d.v.s. förbytts, kunde kännas igen på att örnesnibbarna var fastvuxna vid kin- den så några sådana hade de inte. Trollen hade sitt stamtillhåll vid Göttrings åsar i Låstad och därifrån gjorde de sina tjuvresor åt alla håll. Trollen skall ha byggt vägen som går på Göttrings åsar.
Tomtar
Tomtar har jag hört talas om, de tröska på logar om nätterna. Far till en här i Råda hörde det. De hade ett ax i taget, en tomte kom med ett sådant en gång. Bon- den såg honom o sa: "Dä va väl ***nôe (något) te stanke för!" "Drar ja ifrå däj så månge ax som ja drage te däj, så blir du passeli kar," sa' tomten. Och sen gick det ut för den bonden.
Övernaturliga väsen. Tomtar.
I Jonsarp såg meddelarens far ofta tom- tar "hŭre tômta droge fora frå den ene la- gårn te den ane". En dräng hade också sett tomtarna med sina bördor, när de buro gran- nens foder över till meddelarens fars ladugård, och han beslöt att vaka ut tomtarna en natt. Han lade sig i ladan. Fram mot nat- ten kom tomten. Han hade bara ett par strån att bära men verkade mycket ansträngd, och när han lagt ner stråna i ladan "blåste" han så förfärligt (pustade, flåsade), som om han haft mycket att bära. Då sade drängen: "Dä va la inte nô å blåsa före" Då tycktes tomten bli arg och han svarade: "Dä ska bli mindre en aen gång". Han kom aldrig mer till det stället.
Tomtar
En gumma Johanna här på Ålderdomshemmet, (lever ännu, men är så gott som alldeles döv), berättade för mig, att hon träf- fat en tomte en gång, när hon var barn. Hennes far var statare under Forsviks herrgård, och de bodde på ett litet ställe under gården. En kväll dröjde fadern ovan- ligt länge borta o Johanna gick för att möta honom. Huset låg i en däld o Johanna måste gå över en spång där i dälden. Just där på spången fick hon en örfil, så hon snurra runt, men hon föll ej i bäcken utan kom alldeles på kanten. Först såg hon ingenting, hon nästan domna av, men så fick hon se en liten tomte med / röd luva på huvudet. "Vart ska du gå, lille tomte?" sa' hon. "Ja skulle varna däj för du inte skulle möta far din," sa han, "han ä fuller, o han har tre tattare mä säj." Men sen tog Johanna tomten i handen, o de gick tillsammans, o hon mötte fadern, o honom var ingen skada skedd. Ja sa till henne, att hon läst eller inbillat sig detta, men hon för- säkrade, att det var verklighet.
Tomtar.
49. De skulle sätta ut mat på julafton åt tomten. Han var nog snäll, om de gjorde, som han ville, men det var inte värt göra honom emot.
Tomtar
Det var en tomte som satt och fodrade djuren på julafton. "Ät nu, knabbe, detta e kommet frå Torpa stabbe," sa han.
Tomtar
I mannaminne fanns det tomtar i Västergården. Det berättas att en grannkvinna kom förbi just när mor satte ut maten te tomten och frågade skrattande vem som skulle ha den maten. Men det skulle hon inte ha gjort för hon fick en örfil så hon domnade å. Men moran bara smålog. Jag har själv sett Västergårdstomtarna, di va två små gubbar. Men när jag såg dom hade di ingen röd mössa som di säger utan ordentlia svarta stormhattar.
Tomten och Satan
När en bonde blev förmögen troddes han ha en tomtegubbe genom vilken han stod i beröring med Satan. Han skulle då sätta ut gröt i fähuset till tomten varje kväll.
Tomtar
49. Det fanns tomtar också, men de bodde inte i husen. De var nog snälla. De snarare hjälpte folk än gjorde nåt ont.
Tomtar.
Jag har sett en tomte. Det var i den gamla stugan när jag var fem eller sex år. Jag och min yngre bror låg i samma soffa. Jag vaknade en natt av ett litet buller och tittade upp. Då fick jag se en varelse, en aln hög ungefär, gråklädd med röd luva komma från fönsterändan och gå till kakelugnen mitt emot. Våra hade bakat och torkade brödkakor bak kakelugnen; han gick och rev bland dem. Ingen mer hade sett honom. Detta stället har jag kallat Tomtebo efter den tomten.