KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Tuve, Västergötland 1933

Tomten och Satan

Berättare: Johan Edvard Adamsson (f. 1854)
Upptecknare: Arvid F. Sandberg

Transkriberad uppteckning

När en bonde blev förmögen troddes han ha en tomtegubbe genom vilken han stod i beröring med Satan. Han skulle då sätta ut gröt i fähuset till tomten varje kväll.

Socken Tuve
Landskap Västergötland
Härad Ö. Hisings hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten och Satan

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Tuve, Västergötland

Varsel

Min farfars far var skeppare. Han ägde en skuta. Det var nära jul ett år, som han förliste vid Pater Noster skären. Hans hustru hade två ljus brinnande i fönstret. Hon såg sin mans ansikte framträda i ljusskenet. Och då anade hon, att han var död. Min pappa drunknade. När han dog hörde mamma tydligt, hur hästen stannade på gården och hur pappa gick oppför trappan. Men när hon gick ut och tittade, var det ingen där. Hästen hade skyggat och farit ned i vattnet - det var Häggån. Det var klockan tre på morgonen den 12 december samtidigt som varslet var. Pappas klocka hade stannat, när den kom i vattnet. Därför vet man, när det hände. Pappa hade haft någon föraning själv. Han hade sagt åt mamma på morgonen, innan han for: "Jag dör i natt eller också blir jag mycket sjuk." / Min morbror var lektor i franska och fransk konsul i Luleå. Han var ganska skrockfull. Han hade fått en fin fransk orden med briljanter på: L'instruction de L'Academic eller vad den hette. Han kittlade sin gode vän dr Carl med den. Dr Carl hade bara fått Vasatrissan eller den där "gödselplockar- orden", som morbror sa. Min morbror och dr Carl hade kom- mit överens om att ge varandra tecken, när de dog. De bodde vägg i vägg. En gång när dr Carl var bortrest, hörde morbror, hur han kom hem. Han tänkte att han måste ha kommit tillbaka, men när han gick in för att hälsa på honom var ingen där. Samtidigt med varslet hade dr Carl dött.

1941 Läs sägen →
Tuve, Västergötland

Trollen

I ett brant berg som hette Vases bodde det troll. Ofta kunde man få se trollkärringen komma gående, bärande sin unge på ryggen, hon hade så stora bröst, att hon kastade brösten bakåt över axlarna när hon gav sin unge di. Vid ett starkt åskväder slog åskan ned i berget som splittrades och bitar av berget kastades vida omkring och det blev en tjock rök stående omkring berget så att man icke på lång stund efter kunde se något där. Min far som hade en potatisåker strax nedanför berget fick all- deles förstört sina potatis där av kringflygande bergstycken, som sletos loss av berget när åskan slog i det. Sedan dess har man aldrig sett några troll mera i berget Vases.

1933 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR