Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Jul
Julafton fick djuren mat 4 gånger mot andra dagar tre. Fjärde gången utfordrade husbonden själv och det var av det bästa ängshöt, han sa då: "Ät och drick och håll dej väl, i dag är det julafton". Såakaka bakades om jul och förvarades ibland säden den kallades för vårleven. Det var en krusklippt limpa. Den togs med till vårbruket och delades på öken när de började plöja. Under julhelgen hade ostgillet, de grannar som har mjölk till varadra vid yste, särskilt kalas då den bästa rätten var ostkaka. Julgran hade de i min barndom, men aldrig större än att den kunde ställas på bordet. Under den hade far ställt en liten ask som skulle föreställa en krubba och där ikring samlades vi och sjöng julspsalmer i granen hängde / Karlsson jul 2 små kakekors och stjärnor som mor bakat. Flaggor och granlåt från stan fans inte i den. Far bröt och satte i råg-, korn- och havre ax som han sparat. Vid granen låg det vetebröd som vi skulle ha extra om jul, sen fick vi hushålla med det så det räckte tredjedan ut. Till jul bakades jullev, vårlev, kusar och kors av siktemjöl som fruntimren fick sikta för hand det var av två slag florsikt och hårsikt. Det kunde ta en dag för ett par fruntimmer att sikta Staffansridningen gick till Bockaskebäck men det var före min tid.
Staffansridning
Annandag jul red di omkring och sjöng Staffansvisan. Var det några di ville skälla på, så dikta' di själva till det. Staffan var en kunglig stalldräng, som hade mycket med hästar om hand.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallade vi här i hafstena Marie kyrkogång, för Maria hade den dagen blivit kyrkota- gen efter jesu födelse, och det är efter den sedan alla andra fruntimmer kyrktogos förr. Vårfrudagen kallar vi här för vafferdan, det var den dagen Maria blev med barn. Kymulsmäss var den 2. febr. den dagen var det en extra storstädning då allt julskräpet sopades ut 20:de dag jul kördes julen ut och då skulle de äta och supa och ha roligt för sista gången den julen. Petri katt kastar varmer sten i vatt sen töar det lika på bägge sidor om isen
Årets högtider (Annandag jul)
Far talade om att annandag jul skulle alltid ungdomen ut och måka. Di smög sig då från ställe till ställe tills de fick tag i en öppen ladugård där folket hade gått och lagt sig, så vräkte di in så mycket gödsel som de han med. Som bönderna hade kört ut sin gödsel på hösten så var det ju inte så mycket i gödselstan, varför di försökte få in alltihop. Men på foderbordet eller i hästarnas stall lades aldrig något. Annandag jul skulle hästarna tagas ut och vattnas i andras vatten, det skulle vara rinnande, varför Skultorps bybor alltid vattnade i Knepplabrobäcken vid brona.
Julafton
"Julaven" lades opp i en vrå på julaf- ton inne alldeles som en "häs" eller en "kast", innan de doppa i grytan, så skulle "julavråa" vara i ordning. Sen skulle de ha en "julkasta" på logen av tröskad säd liggande över jul. De tröska detta före jul, men gjorde det inte rent, utan så skulle det ligga över helgen, det var för att det inte skulle tryta säd sedan under året. Men det var ej så noga, om det var litet eller mycket. Julneken åt fåglarna tog de undan när de tröska, men den skulle hyfsas och göras fin, och så skulle den / sättas opp på julaftons förmiddag. På julafton skulle korna ha ett riktigt skrovmål av klöver, o så sa' de till dem: "Nu ä dä jul!" När de var riktigt noga, så barrade de på golvet i ladugården till jul, strödde hackat granris på golvet. Och inne i huset ströddes alltid sådant till jul. Det hackades en stickekorg full till helgen. "Julbrasa" kalla de brasan, som de elda på julaftons eftermiddag, sen såg de märken i askan efter denna på julmorron, om någon skulle födas eller någon dö i huset under året.
Julafton
Det skulle bakas bröd till jul förr, så att det räckte till kyndelsmäss, annars blev det ett fattigt år för dem. Mamma skulle ha en 4 à 5 stänger bröd i taket. "Surbrö" bakades också till jul, po- tatis skrapades, koktes o stöttes o togs med till bröd. Och de, som bryggde, bakade vört- bröd också. Varje barn i huset skulle ha sin "julahöj", den bestod av ett bröd av var sort, som bakades. Den högen skulle ligga orörd till juldagen, man fick bara titta på den. En del hade för sig, att julma- ten skulle stå kvar på julbordet under / julnatten, men så hade aldrig mamma. Förr bar de också in en stor "vela'" till jul, de reste oppe ved efter väg- gen ett långt stycke. Detta skulle göras på julaftons f.m., o sen skulle allt stök vara färdigt, då skulle de doppa i grytan. Det bästa de hade i matväg ställdes fram på julbordet. Och ljus hade de ju, grenljus en del, ett år hade jag ett tregrenaljus. Och när vi gick till kyrkan på julmorron, hade vi bloss, far gick före o slängde med den staken, så det lyste så. Efter julottan skulle man kappspringa hem, den som kom efter andra hem, blev försenad hela året och ingenting skulle växa för dem, sa de. Så de "klådde" o sprang, de / unga sprang om de gamla. Juldagen på morron gick mamma ut o gav djuren "otte- for", det fick de aldrig annars. De fick hö och bröd, som legat på julabordet. och på julafton fick de också mera hö än vanligt. Tröskningen skulle vara avslutad i så god tid före jul, att de kom till kvarnen o fick malet till det "möna" brödet till jul. Man skulle också väva o sy nya kläder till jul, så att man fick nya kläder i julottan. Man hade bara blångarn o ull då att väva o spinna av.
Årsgång
Årsgången skulle de gå om jul runt kyrkan. De skulle vara tysta, för annars gick makten bort. Men det var ganska svårt, för det var alltid någon som sa någonting, när de fick se någon syn.
Vårarbete
De bakade surlimpa till jul förr, o av denna skulle gömmas till våren, o då skulle oxarna ha av detta när de borjade köra i jorden. Annars "sträva" de inte med arbetet (orkade inte med). På Urbanus-dagen skulle de så lin- fröet.
Vårarbete
De skulle ha en "våroxe". De bakade om jul en stor lim- pa, som var kluven i båda ändarna. Den skulle sparas tills vårarbetet började. Då skulle de äta den. De hade först torkat den och sen grävt ner den i säden.
Tomasmässe
Tomasmässedan fick en inte spinna, inte tröska och inte bygga. Tomasmässedag är det marken i var stad, ingen roste (bygd) rinna, ingen käring spinna, inga präglar gå, Tomasmässe gick julen in.
Dans
I mormors och morfars barndom hade de lekaft- nar i som de kallade lekestugan, det var en ödestuga som ungdomen själv underhöll och roade sig i. Bland alla danser som där sjöngs och dansades var en som jag hörde som barn, den har fastnat i minnet för det är så fula ord till den. När de dansade, sjöng flickan först: I fjol om jul när ja sto bru då var hon som en rova Nu är hon som en slipeho ack snälle gosse kom och prova. När hon slutade sjunga, högg pojken i: I fjol om jul på bröllopet ditt vad har jag vunnit. Utsliten taska avbruten peck stor skam att tala om det.
Tjugondag-Knut
'Tjugondag-Knut kör jula ut,' bruka en säga. Och det var så. För när tjugondagen var över så börja- de alla arbeta som vanligt. Man fick brått efter den dagen. Den dagen hade man julgransrössning. Som barn var det viktigt att få vara med och dansa kring jul- granen. Barnen tog i ring runt granen och dansade runt henne och sjöng: 'Nu är jul igen...' Så fick barnen kaffe och dopp och karameller. När granen skulle bäras ut, så följde hela högen med ungar med. Då hurra de och skrek. – Flaggor och pap- per gömdes år från år. – Svenska flaggan hade man i toppen på julgranen.