Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
En skulle ha en "trôllpôs" i huset om en skul- le ha något till motgift för trolldom. I den påsen vet jag att det fanns hyskor, hakar, nålar, spännen, knartar, tänder av björn, näbb av skata. Jag mins, att vi hade en sådan över dörren hemma. Men han blev bortkastad.
Frieri, förlovning o bröllop
Som kyrkvaktare fann jag nedan avskrivna krykebrev i tornkammarn det var daterat 1840. En käpp och krycka jag dig sänder, när du från predikstolen nu vänder, och även önskar lyckan, att kasta käppen, kasta kryckan och stöd dig till din nye far, i alla dina dar. Min önskan är att sällheten och friden må Inga Maja följa många år, så lyckligt nöjd i sista nådatiden, som i sin första glada ungdoms vår. Sändes Inga maja på högtidsdagen pingst 1840 från vännerna i Skattegården.
Död och begravning
Om man grät vid en grav var det farligt att torka ögonen med bara handen, det skulle vara särskilda kläden till det. Den som snöt sig i sitt begravningskläde, han fick kronisk snuva. Den som hittade en dödskalle fick inte lägga ner den i en öppen grav där någon skulle begravas för det kunde vara en gengångare och då störde han den dödes ro i graven. Blev det ett hål i en gravkulle hade den döde ingen ro utan gick omkring och spökade och störde. I det hålet skulle köras stål. Att stena igen ett sådant hål var lönlöst.
Husbygge
Det var ett stort fel att använda sig av vindfälle till husbygge för ett sådant hus blev aldrig stadigt, och hade någon burit ett sjukt barn runt trädet, skulle barnen komma att bli sjuka. Ju fler jordfasta stenar man kunde få under huset, ju stadigare stod det, källare grävdes förr aldrig under husen. Om man lyfte på en torva och lade ner ett levande litet kryp, så blev det liksom husets Spiritus. Den som gick först in i huset sedan eldstaden var färdig skulle röka enebarr i en pipa och när eld först skulle göras upp skulle alla vara samlade.
Husligt arbete
Farmor lade alltid ett saltkorn i kärnan, innan hon började kärna och så värmde hon töel över bar eld. Hon talade om efter sin mor att hon band ett rött band om töel och ritade ett slags runer i grädden som kom upp i hålet där töel gick ner. Sista uttaget i ugnen såg mor noga efter så att inte någon kaka blev kvarglömd för då skulle någon i släk- ten komma att dö. Om de hittade ett helt sädeskorn i brödet skulle man ta vara på det och fästa det i såalöben.
Odens jakt
Oden var en jägare som hade två hundar, en stor och en liten i koppel, när de vädrade trollpackor släppte han dem och så började jakten. Om den jakten hörde man mycket talas förr, den gick över berget från norr till söder och åter. En hund skällde groft och en gläfste och så gick det över berg och backar, då och då small det ett skott. Denna sägen berättade farfar, men som han i sin tur bara hade hört den, så kunde man aldrig få reda på vad han sköt.
Troll
Det bodde en trollfamilj i trakten av Vristulven, dessa troll voro hyggliga och levde sams med folk i när- heten. En gång behövde de låna en pojk från granngården nere i Låstad och fick så, men när pojken kom dit så bad de honom gå ner till sjön och hämta bunken med vatten, men pojken sprang hem och berättade, att de ville skicka honom att hämta vatten i en balja som var större än deras saltebalj, de sände honom tillbaka och då fick han order att gå och sta och hämta en liten spann vatten och detta ärende uträttade pojken ordentligt, men som han satte spannet ifrån, så fick han se att han ändå hade haft den store lakesån och hämtat i fast han blivit "förvillader".
Maran
Maran har till och med ridit mig en gång, det var år 1874, då jag gick med koklaklubba och slog isär komokor i "Rånna äng". När jag druckit ur ett halvstop mjölk, lade jag mig att vila en stund under en vildapel. Jag varken sov eller var vaken, men det satt någon på mitt bröst och bara tryckte uppåt, så lungorna höll på att fara upp i halsen. Detta elände varade tills solen gick ba- kom Rånna klint på Billingen. När jag kom hem, vågade jag inget säga för mor, för man måste tiga över en natt, men dagen efter talade jag om det för henne och då sa- de hon "att det var min eviga lycka att du teg med det i går", hädanefter är du nog fri från marritten". Hon sade, att det var dåliga fruntimmer som gjor- de så, men det kunde också vara skogsrået.
Häxor och trollkarlar
Finnarna sades ha fått sin konst till all elak- het ur en svartkonstbok, som de lånade från Stral- sund, men innan de fick den så skulle de göra sju elaka gärningar men de fick under tiden ba- ra göra högst en god. När de sedan gjort en berättelse över vad de utfört och lämnat en rekvisition på boken i vapen- huset, så fick de nästa torsdagsnatt boken i en värvirvel, sen fick de ha henne i sju dagar för nästa torsdagsnatt skulle hon sändas åter i en vär- virvel, hade de då gott huvud kunde de lära sig mycket, men det tjänade ingenting till att skriva av den, för det fick de ingen nytta av. I värvirvel skickade finnarna sjuke på folk, och om någon kom i en värvirvel fick han den / J. Fred. Skövde landsförsamling Häxor och trollkarlar 2. sjuken virvel förde med sig. Värvirvel var så underdånig finnarna, att de skickade ut den att stjäla, men den kunde bara ta stålsaker. Under finska kriget var många svnskar i Fin- land och det var flera som kände igen redskap från sin hembygd, men de hade aldrig sett annat än stålsaker såsom knivar, liar yxor, harvar och plo- gar. När de frågade finnarna var de fått dem, så sade de alltid att de fått dem på en marknad.
Läkekonst
Den som fått blåsor på tungan, skulle försöka ta reda på vem som förtalte honom och försöka få reda på någon sak som han ägt och bita i, då gick det onda i saken och sen gällde det att få den åter till ägaren. Storsteget skar de gamla bort, de tog en flyg- rönkvist och en kniv och skar ur tre kaser och för var kas de skar ur skulle de säga: "Jag har fått stor- steget i mitt öga, men nu skär jag det bort, nu skär jag det bort. För skerven fanns det de som tog "spinnekova- väv" och lade i en spiritusask och hängde om halsen på det sjuka barnet, men spindeln fick inte vara med, för då vart barnet sjukare. Det fanns i min mormors tid en gumma / Fred Skövde landsförs. Läkekonst 2. som gick omkring och botade skervasjuka. När hon blev kallad till en plats undersökte hon vilken sort det var, för det fanns nio sorter och sen tuggade hon en buss av 7 slag och lät barnet äta upp. Det var inte samma 7 slag till alla 9 olika skerver, utan det var olika slag till var skerva. De som hade bleksot skulle göra en tunn välling av mässingsspån och röd vinbärssaft och ta in. När tänderna värkte skulle de borra hål så bloden rann i den öronsnibb, som var närmast den värkande tanden. På somrarna samlade folk smultron och lade på bränvin, detta hade de sedan att smörja på frost- skador med under vintern. Den som har lätt för att nysa, skall när det kommer på, bara klämma vänstra handens lillfin- ger i toppen. En prästdotter, fr. Otterström, var säker att bota Skerv och fallandesjuka. För Skerven gav hon dem in en / Fred Skövde landsförsamling Läkekonst 3 gul medicin och band påsar på dem som ett armband på var arm. Det var olika medicin i var och en av de tre påsarna i armbandet och de luktade "som dön". Ju snuskigare saker de kunde klena på bölder ju bättre var det, det fanns folk som påstod att egen avföring skulle vara. En annan bra salva var att koka snus i urin och klena på. Som säkerhet för att ej bli gastkrammad skulle man ha små alekol insytt i linnet eller skjortan För hicka skulle de beskyllas för något dåligt, då blev de "antererade" och glömde att hicka. I en kyrka satt två fruar bredvid varandra, och den ena började hicka förskräckligt. Då sade den andra, "Hur har du kommet över Skattegårdsas psalmbok", den andra blev översiggiven över den ärekränkande frågan, men hickan släppte. Över en hästavälta var farligt att gå, men hade man en kyrknyckel med sig, var man skyddad. / Fred Skövde landsförsamling Läkekonst 4. Den som var lycklig innehavare av en sak, som var stulen och hemburen, var skyddad för 9 saker, 3 olika egna sjukdomar, hans djur var skyddade för 3 olika sjuk- domar och så var han skyddad för tjuvar, glömska och så kunde han aldrig tappa något.
Läkekonst
Engelska sjukan kunde man själv se om bar- net hade, ty "ögnakornet" i ögonvrån var förstort och gulaktigt. När en sådan sak konstaterades var det att fortast möjligt söka upp en klok gumma. En sed var, att alla sjukdomar som kom av vatten, kunde botas genom att sätta blodiglar på det sjuka stället. På backarna vid Kampavall samlade kloka gummor och gubbar sina läkeörter. Detta gjorde de förr bara vid fullmåne berättade de gamla lerdalaborna.
Grodor
De sa, om en groda eller tossa hoppa ifrån en, så skulle det ske nånting svårt. Men om hon hoppa till en, skulle det vara bra. Det skul- le väl vara något märke.
Skatter.
De gamle talte om en pasekasa, men jag vet inte var det hade hänt. Det bodde en gammal gubbamunk i en liten låg stuga. Han hade en dräng hos sig och en "däka". Så en sön- dag ville han äntligen ha å dem till kyrkan och "däka" gick, men drängen sa han bryr sig inte om och så. Men han klädde sig då och gick ut. Och gubbamunken akta då inte efter, vart han gick; han trodde han hade gått till kyrkan. Men där gick han uppe på taket på stugen och gömde sig bakom kor- stenen. När det var ålugnat och gubben trodde han var ensam, då kom han ut med en kop- parkittel med pengar i och satte i trädgår- den och så gick han in efter ett fat till / med pengar och tömde i kitteln, och så tog han en spade och grävde ett hål i marken och satte ner kitteln där. Och så läste han över kitteln, när han hade satte ner den. Men vad han läste har jag inte hört. - När det "lyngde å" (blev lugnt), och drängen såg sig konst att komma ner, tog han och gick efter en spade och tänkte att han skulle fått mede- len. Men tänk att han hitta ingenting. Det hade väl gubben satt så långt ner i jorden, så det försvann. Den drängen hade hört några ord, att barnabarns barn skulle hitta den medelen. Och det var väl ingen människa, som hitta det, innan de gubben hade läst om skulle få det.