KORPSKRIFTEN

...
Meny

Död och begravning

Berättare: Stenh. Alf. Emanuelsson (f. 1870)
Upptecknare: Nils Sjöholm

Transkriberad uppteckning

Om man grät vid en grav var det farligt att torka ögonen med bara handen, det skulle vara särskilda kläden till det. Den som snöt sig i sitt begravningskläde, han fick kronisk snuva. Den som hittade en dödskalle fick inte lägga ner den i en öppen grav där någon skulle begravas för det kunde vara en gengångare och då störde han den dödes ro i graven. Blev det ett hål i en gravkulle hade den döde ingen ro utan gick omkring och spökade och störde. I det hålet skulle köras stål. Att stena igen ett sådant hål var lönlöst.

Socken Skövde stad
Landskap Västergötland
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Död och begravning

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR