Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen ville inte gå fram dit folk bodde, för de kunde inte vara ihop med sådana som var kristna. Di fanns i skogarna och bergen. Mamma tala om att det fanns troll och bergasmeder i bergen. Det lyste i bergen om nätterna. Alla berg voro fulla av troll. Men sedan kyr- kor och kristendom kom till trakten, kunde de inte vara kvar. Trollen bytte till sig små barn. De kunde inte ta barnet, om det var döpt. Trollen hade stora skatter. Di vaka över skatterna, så att ingen människa kun- de komma åt dem.
Troll
De trodde att bergatroll kom och tog barna, när de var små och ing- en såg efter dom. På Lishakra hade de en bortbyting. Där bodde en gam- mal knekt hette Vist, och ena häses doter fick en onge oäkta. Han va´ inte riktigt skapater, kunde inte gå eller tala. Di gravde mitt igenom en jordvall mellan Melins och Lundes ägor och drog ongen genom hå- let; det trodde di skulle hjälpa. Men han blev aldrig bra. Han blev inte mång- a år gammal, innan han dog.
Troll
I Bälinge var ett berg som det alltid braka´ i förr. Och en gum- ma ifrån Landa, som for förbi berget - hon hade varit i Alingsås - fick ett slag av ena gressla i ryggen. Hon hörde hur dä braka´ å slog mä gressler där inne.
Troll.
Det var en hollgubbe i Kyrkefalla och ville låna dricka till jul och det fick han. Han väntade främ- mande ifrån Härsberget, sa han. Efter jul kom han tillbaka med drickan och sa: "Bränn opp karam och smi opp joram, för det syns inte i kalam". Meningen var, att de skulle bränna upp karet och smi av ###
Troll
De gamla talade om att i Väringskogen bodde förr troll som när de fick barn sökte de byta till sig en odöpt unge från människorna. Om de lyckats med sitt byte var den de lämnade lätt igenkänd på att han var tyst och tvär och aldrig intresserade sig för Guds ord. Han kallades för byting. Innan barnet var döpt skulle det var kväll stöpas bly över vaggan och i den skulle ligga en bild eller psalmbok. Inga dörrar fick stå öppna och det skulle alltid finnas något mänskligt våsen i samma rum som barnet. Ofta försökte de att få prästen att ge nöddop, men förstod han att det var skrock med fick de vänta de åtta dagarna.
Troll
Mor talte om en bortbyting, som de haft på en gård från det ena släktet till det andra. Vem som än kom dit, så fick han ha den däre. Men så var det någon som lärde dem, att de skulle brygga i ett äggskal, och det skulle de göra till kungen. Då sa' bortbytingen "Jag är så gammal som förste toppen på Tivens skogar, och det har bränt tre gånger, men aldrig har jag sett att de bryggat i ett äggskal till kungen." Då var det slut, så kunde han inte vara där längre. (Mor var född i Bergstena) Det var en ryttare, som tog en bägare ifrån en trollpacka. Hon sprang efter honom. Då var et någon som ropade: "Ri' akern den båle å inte vägen den håle, annars / hinner Tåssa dej!" Den kalken skall vara i Bälinge kyrka. Mamma talte om det. Känner ej till Pan-sägnen. Jag tror det var i Fullestad som en trollpacka tog in en karl i berget och han var där i tre veckor. Han var så kons- tig, när han kom åter.
Troll
Det var en gubbe i Saleby som hette Johannes An- dersson. Han var litet originell. Sommar och vinter gick han med träskor. Han var litet smideskunnig också. En kväll skulle han gå till smedjan efter ###. När han skulle öppna dörren, så hörde han att det slog på städet i smedjan. När han fick upp dörren, så fick han se att smedjan var full med troll. De höll på att smida liar. Det var små klum- par med stora huvuden. När han kom in i smed- jan, så försvann de.
Troll
En barnunge var bortbytt på ett ställe. Så sa en käring, att de skulle brygga i ett äggaskal. Då sa ungen: "Jag har sett timmerskog i sju år och åker- jord i sju år, men jag har aldrig sett, att de har bryggat i ett äggskal."
Troll
Det var e trollkäring i Råntorp i Hassle sn. som skulle kasta en sten på Fredsbergs kyrka. Men stenen föll ner på Valkebergsskogarna i Fredsberg. Och det var ett märke på den som efter ett strumpeband. Där vid Råntorp skulle det vara "jättefjät" också, de blev på den tiden, när bergen var lösa. Det var e som skulle bygga på ett berg här. Då tog hon dit en gubbe, o han kom med en kniv o knacka o skrapa på berget, o så sa han: "Nog går dä i di ti, Maja-Stina!" De trodde, att det var berg- troll där under.
Troll
Det var en man, som skulle fara till Fal- köping o sälja havre. Det ligger ett stort berg utanför där, o de, som bodde i berget, kom ut o ville köpa havren av mannen. Han fick åka in i berget o lassa av, o han fick pengar för havren. Men när han skulle fara, sa' de till honom, att han fick inte vända sig om på återvägen. Det kunde han dock inte låta bli, o då blev det sågspån av pengarna han fått.
Troll
I ett berg här oppe såg de märken efter fötter o efter en spinnrock, alla tre fötterna på den. De sa, att trollen var ute o spann där, när det var vackert väder. "Hästhageberget" kalla de det berget bara, det låg i en häst- hage, men nu har de byggt en stuga på berget o odlat opp hagen.
Troll.
43. En julkväll höll de på att bygga nära ett stort berg, där trollen bodde. Men där blev torrt, där blev ingen drick. Så kom där en liten pojke och fråga, var mamma var." Det vet inte jag, men var är du ifrån, som kommer så?" fråga bondhustrun. "Hon har burit drick, men hon syns inte till nu," sa pojken. "Har hon burit drick? Jag ska läsa både dig och din mamma." - sa bondhustrun. Så fick hon se trollet "Har du tagit min drick?" frågade hon. "Jag har tagit lite'" sa trollet. "Du har tagit allt vad jag har". - När han kom till berget, fanns drickan där. Jag har hört talas om att i Fritsla kokade de och kokade, men det blev ingen mat. Så tog åskan till att gå. Då kan en veta, att bergatrollet blev förskräckt, och då blev det syn- ligt. Den som kokte blev arg och tog en slev kokta ärter och slog på det, och då sprang trollet. Det var en de kallade för Staren. Han bodde nära Öxabäck / kyrka. De var mycket flitiga han och hans hustru. Där kom två barn bort. De gick och såg efter dem, men där var så fattigt, så de var närapå glada för det. Barnen var borta i ett år. Då sa far en dag: "Är det inte Starabarna." - "Stollafora", sa hans kamrat. Det var det i alla fall, men de kunde inte säga ett ord, de kunde inte berätta, hur de haft det eller nånting, och det är riktigt sant. Det var en kvinna, som skulle bada sina två barn. Hon badade det lilla, och under tiden gick det stora ut. Så fick han höra, att det är stora skrek. Hon tappade det lilla i badvattnet, så att det dog, och när hon kom ut, hängde det stora sönderrivet på en gärdsgård. De trodde, att det var nåt troll, som varit framme i varggestalt.
Troll
Bergatroll skulle byta barn; det var två barn i stället för ett om morron, så lika så föräldrarna visste ej, vem som var domses (deras). De blev lärda skaffa en levande orm och "det barnet, som smeker och klappar ormen, det är trollets. Den som blir rädder, det är ert." Ja, den ene ungen smekte ormen. Den ungden slängde de i elden, el- ler kanske det var i vattnet. Vad är det berget heter vid Gräsryd i Rävlanda? Där var en bergakäring. Det vete femton vad det var för en som red på en häst förbi där och bergakäringen kom ut och ville bjuda honom att dricka ur en bägare. Han tömde ut det som var i bägaren och red sin kos. Bergakäringa sprang efter. Då var det en annan bergakäring, som ropade: "Ri inte på vägen den håle, / utan ri på akern den våle!" - Det var arbetat på åkern för att så spannmål där - De var inte sams, de bergakäringera. Karlen hann fram till kyrkogården och bägaren skänkte han till Rävlanda kyrkan. "Sågst du att kristen man narra Snuttra!" sa en röst efter honom. Tr0lla låna och bar tillbaka hem igen. På ett stäl- le hade de så många getter, som mjölka deras getter. En gammal käring kom och bad få mjölka deras getter. "Mina ä inte hemkomna än, I ska få mjölka mina i morgon bittida." Mycket riktigt. En käring bad få låna dricka en stor tunnan med svagdricka. "Jag har inte tagit med mej något att ta det i, utan jag tar hela karet", sa hon. Det skulle vara färdigt att dricka, var uppjäst. Hon kom igen ett par dar senare med lika god dricka.