Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
Det fanns en gumma i Flatåsen, som kunde trolla. Hon hade blivit ovän med en granne. Så skulle hon gå och trolla så att det inte skulle växa grönt strå på hans marker. Hon klädde av sig naken och klättrade baklänges upp i ett träd. Men innan hon hann trolla färdigt, så datt hon ner
Odens jakt.
1. Jag vet inte, vad jag ska säga, men jag har t.o.m. hört den vilda jakten själv. Vad det var kan jag inte säga, men jag har hört hundskall i luften och t.o.m. skott. De kallade den också Odins jakt. Min gamlefader har t.o.m. mött Odens jakt en gång. Det var vid midnattstid. Han hade varit borta gubben och skulle gå hem. Första hörde han hundskall, så kom ett troll springande. Trollet hade en vanlig käringgestalt, rysligt ful. Hon var naken. Brått hade hon, för att hon skulle hinna undan hundarna. Medan hundarna drev, mötte far skytten. Han var en stor och vidrig karl. "Vet du inte," sa han till far, "att dagen blir till dig och natten till mig, och hade du inte ###, så hade jag skjutit dig." Och om en stund small ett skott, och det lät alldeles öronbedövande. / 2. Odin var en av de gamla forntida gudarna. 3. Det var inte ofta han visade sig. Jag hörde aldrig, att det var farligt möta honom mer än den gången far mötte honom, men det kanhända var, för far kom i han jaktväg. - Odin visade sig i människogestalt.
Häxor och trollkarlar
Det var en knekt i Boåsen här norr ut i socknen, o om hans hustru sa' de att hon kunde ta mjölken från andras kor, men hon skulle se korna lite grand. De sa' om e i Höglunda här, att hon hade trollat till sig så mycket smör från andra, o detta sålde hon till dem som arbeta vid kanalbygget då. Och den kä- ringen hade så svårt för att dö sedan, de försökte så mycket. Prästen var där, han fråga, om hon ville ha nattvarden, hon svara inte något. "Det gör detsamma, om hon får vinet, eller om jag häller det i spisen," sa' han. Så skulle de gå opp på taket / till skorsten o hojta, det skulle vara ett me- del, om någon hade svårt för att dö. En gumma gjorde det, det var två skorstenar på huset, o hon gick till båda två, men det gick inte ändå. Farmor hörde på henne, när hon gjorde det. Men så kom de på, att de skulle ta lite grädde i en kärna o ställa den på sängkanten o kärna. Det gjorde de, o då dog gumman. Gubben farfar sa alltid, att de skulle spotta mot virvlar i luften, då var de ej farliga.
Djur
Vargar var här gott om i våra förfäders tid. Min mor tjänte på ett ställe ute i Fritsla, och när hon kom ut en morgon stod där en nog vid lagårn. Men de blev då borta vargarna. De påstod att det var en finsk gubbe som trolla bort dem. Om skaterna kom fram och skratta, kommer främmande. Skatebo skall man aldrig röra, skatorna är så hämndgiriga påstår de. Västa-gök bästa-gök, östagök trösta-gök, nordagök jorda-gök, sömra-gök sorgegök, sa de alltid förr. Man skulle aldrig slå någon orm, sa de, för då skulle man inte få göra annat den sommaren än slå ormar. Om det kom en svart orm fram till huset, skulle det betyda sorg, hade de för sej. Om det kom nån uggla fram till husen och satte sej och skrika, skulle det betyda antingen lik eller eldsvåda. De har så många läten ugglorna, en tie stycken. När de sa, Klä vit! Skulle det betyda, att det snart skulle dö nån.
Djävulen
Vid klockstapeln hade min farbror sett den Onde. Det var månsken en kväll, som han gick förbi kyrkan. De voro flera stycken i sällskap och kom från en danstillställning. Då fick han se en stor hund, som satt vid klockstapeln. Farbror ville inte tala om det för de andra. Sådant skulle man hålla tyst med till dagen därpå. Och gick inte an att tala om det med detsamma, för då blev man sjuk. Men nästa gång han träffade dem, frågade han, om de hade sett något konstigt vid kyrkan men det hade de inte sett. Det var bara farbror, som såg det. Andra hade sett den hunden mellan kyrkogårdarna. Det var den Onde, som skulle vakta de sina. De flesta fruntimmer var rädda för att gå förbi kyrkan om natten, för de var rädda för, att de skulle få se något sådant farligt där. Och det trodde det stora flertal, att han höll till vid kyrkogården. Så skulle man få se honom, så skulle det vara där. Di sa, att den som kunde stämma blod, hade försvurit sig åt djävulen. Och alla som kunde trolla och hade sådana konster för sig, hade gått i förbund med honom. Namn på djävulen: Djävulen, den elake, den onde, hin onde, hin. Di sa allt att han var med, när barn skulle födas men hur det var med det, kan jag inte säga.
Tomasmässe
Hade man väv uppe så skulle den vara ned- vävd före Tomasmässe. Ett fruntimmer vävde den natten när klockan slagit tolv och hon fortsatte ändock att väva så flög plötsligt reven på väven upp, den for fram på vävstolen och förstörde sölvingen och vävskeden. Man fick ej heller mala. Från socknen finnes berättelser om hur en mjölnare mal och när klockan var tolv var det en tomte som satte sig att hålla kvarnhjulet. En person som hade såg stämde ej den under midnatts- timmarna därför att då stannade sågen och kunde ej sättas igång igen förrän två på natten. Tvätt bryggd och bak skulle alltid vara undan- stökat före den dagen. Bakade man så ville ej brödet jäsa. Det blev då en stålrand i brödet, eller skedde annat oskäl därmed. Tomtar förorsakade detta. / Vid varje högtid då man bakade så skulle man korsa över degen. Det var i synnerhet mellan tolv och två på natten som man skulle hålla sig stilla. Tomasnatten är en tid då alla troll och annat otyg äro ute i rörelse. Hästarnas mahnar och svansar brukade de hyfsa upp och klippa om Tomasmässe. Detta skulle göras så att otyget ej skulle få någon makt med dem.
Troll.
42. Det skulle vara nån ryttare, som for in i ett berg och skulle hämta skatter. Han fick en bägare av trol- let, och det var något i den, och det skulle han dricka, sa trollet, men i stället slog han det på hästen, och då blev hästen uppbränd. Han behöll bägaren. Jag minns inte hur, för det var i min spädaste barndom jag hörde det. 44. Det var farligt, att låta nyfödda barn ligga i mörkret. Då kunde de bli bortbytta. Det skulle brinna ljus över dem, tills de var döpta, sen var det inte farligt längre. Blev barnet bortbytt, gick det nog aldrig att få igen det rätta barnet.
Troll
På Torsö var det en gång en man som var i sko- gen. Där träffade han en liten pojk, som han tyckte, och började prata med honom. "Det skulle vara roligt att veta hur gammal du är min gosse" sade han. "Ja det tycker jag själv" sade "pojken", men jag kan bara tala om att detta är tredje eksko- gen jag ser växa här, far har sett sex och farfar har sett nio och bägge är di friska och "hurka". Pojken hjälpte honom och när de kommo till vä- gen så sade pojken till honom "Skulle du höra något konstigt från den där backen så bara hoppa ut på plöjseln, så händer det dig inget."
Troll
Dessa voro ute på jakt efter hednakvinnor, ty innan de voro kyrktagna efter barnsäng kallades de för hednakvinnor av de gamla. En sådan hade en gång gått nere vid ån och skurit vass och var så ivrig att hon inte såg att solen gick ner. Precis som solen dalade, kom det kroki- ga och fula karlar från alla fyra väderstrecken. Hon förstod vad det var frågan om, men hon visste också bot för kvickt tog hon kniven och vände en torva och satte sig på och där fick hon sitta och de stod runt om henne och glodde med ögon som voro som rovor i huvudet när solen gick upp försvann de och hon kunde gå hem. En annan kvinna var en gång på vandring / L. W. Ek Ekby Troll. 2 i skogen mellan Utby och Jula. Hon hade tre nystan i en påse. Som hon gick där i skogen så röt det till "Tre nystan är dina men det fjärde är mitt". Hon blev rädd och tittade i påsen och där låg det verk- ligen fyra nystan. Det var ett grått som inte låg stilla utan bara snurrade, som hon inte kändes vid. Detta tog hon och slängde in i skogen och i det samma blev det en blixt och en knall som om de av- lossat ett kanonskott invid örat på henne. "Nu kan du gå, men knyt för påsen en annan gång!" röt det till ur skogen och sedan blev det tyst.
Troll
Bergafolket bodde i Barnabergskulle, de brukade röva barn och dränka i Barnabegssjön. En flicka, hon var dotter till bonden i Jon Ambjörngården hon gick som ung och vallade föräldrarnas kor på Barnaber- get, där hon blev god vän med Bergafolketsdotter, vilken blev mycket fäst vid den vackra Ambjörnsgårdsdottern. Så blev hon giftas vuxen och föräldrarna utsåg en make till henne som hon inte ville ha. Förtvivlad gick hon till dottern i Bergakullen och beklagade sig. Bergadottern hade emellertid fäst sig vid pojken, inte så att hon älskade ho- nom, men hon såg att det var en präktig pojk föräldrarna valt så hon förgjorde tösen så hon blev i ett nafs blixt kär i pojken och ville ha bröllop strax. I bröllopsgåva gav Bergatösen bruden en "kryddkåst" / M Gustafsson Lerdala 2 Troll som hon skulle lukta på under brölloppet. ### blev så verkställd och tösen luktade på sin kryddkåst som i samma ögonblick frövandlades till guld med med blommorna av pärlor och diamanter.
Troll
I Gullered var ett bergatroll i Älmebäcka hässle. Det var en slåt- termark med många fina träd, eke, äske, piler, hägger –. Där var ett kärr utan botten och ett stort berg ijämte. De hade hört att det hade sjungit och pratat i berget. Och hästar stannade ofta där och ville inte gå förbi.
Troll
På ett ställe i Göteve hade de fått förbytt ett barn. De gick till en klok gumma i Kommavalla, och hon sa', att de skulle gå till Ålleberg och be få igen sin tös, och det fick de. Trollpackan kom och slängde in tösen och tog sin unge i stället. "Jag har skött din tös bra, men du har skött min dåligt, och nu vill jag ha tio kronor av dej", sa' trollpackan. Och det fick hon.
Troll
Det är en gammal sägen i Björketorp att det skulle varit en som ridit åt kyrka en juldagsmorgon och då kom ett frun- timmer med en bägare och bjöd honom att dricka. Han tog den och slängde den in på en åker för dit hade trollkäringen ingen makt att komma. Så han tog bägaren och red sin väg på åkern.