Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
"Gasten" var ett "spöke". Han skrek där någon hade drunknat. Di påstod, att den som hade drunk- nat gick igen som en gast. Men hur gasten såg ut, vet jag inte.
Varulf
Far talade om en varulf, det var en som lik- nade gasten och bodde i skogen. Han levde på lik och barn. Han satt i träden och slog i grenarna så att det dånade. Far hörde det en gång och und- rade, vad det var, med samma han fråga, så kom det en tallkrona farande om öronen på honom, så det sjön om det. Varulven var både människa och djur, när han var människa, var han den snällaste person som fanns, men han kastade ingen skugga.
Gastar
Min mors far var född i Mjöbäck. En lussenatt hade han varit i kvarnen och malet, och han red hem och hade mjölsäcken på hästen. Då fick han se två karlar slåss och bägge hade skinnpälsar på sej. Den ene kom fram till honom och sa: "Sås du, hur jag haffa'n?" "Ja, det var rätt, haffa du'n mer!" svarade mors far. Det var nån sorts gastar.
Lusse
På Lussenatten steg mor upp vid 3 tiden och bjöd alla ”Lussebeta„, som bestod av ost, bröd, smör, fläsk, kaffe och brännvin. Sen lade vi oss att sova tills det var tid att stå upp och syssla om djuren. Nog var en rädd förr om Lusse och påsk för fan och hans anhang. Far berättade en gång att i hans ungdom hade det hänt att en man Lussenatten kom körande från Härlunda till Ekås i Stenum. På vägen mellan Stenums kyrka och Östtomten blev lasset på en gång så tungt att hästen med den allra största möda förmådde draga det fram till Ekås. Här på Ekås var en pojk som såg i syne. Denne såg då skjutsen körde hem att en ”gast hoppade upp bak på vagnen och tyngde ner den så att hästen hade stor möda att släpa lasset / fram. Pojken följde nu med körkarlen och när skjutsen kom mitt för Stenums kyrka hoppa ”Gasten„ av och då lättade lasset, Mannen varken vågade eller ville se- dan dess ge sig ut och köra någon Lussenatt.
Spökeri.
Det var skräddare, som satt och arbetade på ett ställe på lusse natt. Så kom det upp ej pojk genom telda. x) Så sjöng han: "I natt, i natt e lusse natt, ja heter Bötte Pelle, får ja dansa länge ?" På ett annat ställe kom det upp två barn och sjöng: "Benen e lång och bytta e trång, därför dansa vi hem en gång. x) tiljorna, golvet. / Det var en gast, som kom till ett par, som låg och sov i skogen. Han gick fram och drog i dem, först i huvet och sen i bena. Så sa han: "En liten och en lang, en liten och en lang, ja ska ta mi åfila kwärnafila ja ska göra dem båa lika langa." Men då sprunge da hajen. Det var två, som var ute och metade, och så satt de och slog med metspöna i vattnet. Då kom gasten och sa: "Smått smått gott toneregn." Då började de slå hårdare, och så sa gasten: "Tjockt grovt langt hasslepåkaregn."
Gastar
Gaster voro folk, som tagit livet av sig själva eller voro avrättade, det var sådana som inte fick komma i vigd jord. De hade ingen ro utan gingo om- kring om ### nätterna och spökade, var det så att de inte voro på sin plats när solen gick upp eller kyrkklockan började ringa så blev de fast-låsta vid närmaste vägkors tills solen gick ner. Gick man inte bara mitt i vägkorset var det inte farligt att man stötte på dem för där stod de.
Gastar
De som blivit gastkramade märkte det på, att de fick blåa märken som efter fingrar och så fick de den ena rysningen efter den andra. Rysningarna blev de av med om de gick och tryckte sig emot kyrko- muren, och blåmärkena gick bort om de gick hem och lade sig och ingenting sade. Pratade de om sitt äventyr då kunde det gälla livet för dem och om en person pratat för mycket och var död på morgon, då hade han blivit ihjälkramad av gastar under natten
Gastar.
Gasten var i Jättaskogen - det var väl en fågel. Men moster blev dålig ibland om kvällarna - då var hon gastkramad. En gång när far och mor och moster Anna åkte släde från Sjöred och kom i Lundbergslia, stannade hästen. Far gick av och tog hästen i huvet. Då bar det av så fort, så far måste kasta sej i släden. I detsamma fick de se ett lyse uppe i skogstopparna och det vasa' så.
Gastar
Det skulle ha varit en som var ute på kvällen för sin egen räkning. Så fick han höra gasten, och då skäckte' (härmade) efter'n. Han kom in i köket och fick till dörren; men som han hade fått till den, la det till i dörren, så de trodde den skulle gå sönder. Hade han inte hunnit in som han gjorde, så hade han fått rappet istället. Min mor talte om det där, men var det nu var, det vet jag inte. Gasten, det var väl 'det som ont är'. Skäckte de efter'n, så blev han arg. Han kunde förvilla dem med då, så de blev riktigt vilsna.
Läkekonst.
De levde ett trevligt liv förr. De fick vara försiktiga så de inte kom ut får något usehelt. Då kunde de få tandvärk. Tron på gasten har levt ganska sent. Jag har alltid tyckt om långa promenader. En gång gick jag och en kamrat åt Herrljunga och låg över natten på en bondgård nära Larvs Hed. Då fick vi höra att min kamrats släkting fått sån förfärlig tandvärk, för att han mött något usehelt.
Tideräkning
De sa att göken kom i 10:de veckan och gaste (gol) i 9:de veckan för veckorna räknades baklänges. De började med trettonde veckan där hemma, men här i Halland började de med tolfte veckan, som går in den 12 april. I Kinnarumma var det Wilhelm. De räknade ut till sista veckan. Det var en som satte potatis, när det inga vecka var; det vill säga, att han satte dem efter mid- sommar. Har inte hört talas om lortveckan.
Om spöken ock gastar
En så kallande gast var på Eken1 för några år sedan, han ropade ock förde väsen mot oväder. En kväll skulle drängarna gå åt lagården ock lägga sig, ock då ropade han. Ock då sa en av dem: "Ropa inte så högt, du, vi hör dig allt." Ock rätt som det var så var han när2 dem ock stod ock såg på dem. Gastar tror folk att det är folk som drunknat ock att de får gå på det viset, till deras tid är ute.
Skogsväsen
På en plats där någon blivit mördad, blev det gastar och dessa voro kvar där ända tills mordet blivit uppklarat, då försvann gastarna från mordplatsen. Hade man blivit gastkramad skulle man rycka hår av huvudet och tända eld på och lukta på. Skogsnuvan var en vitklädd mycket vacker flicka som förvillade folk långt in i skogen att de for vilse. Hade de farit vilse skulle de vända ut och in på rocken så hittade de åter rätt. Skogsnuvan vände aldrig ryggen mot någon emedan hon var ihålig i ryggen.