Transkriberad uppteckning

Far talade om en varulf, det var en som lik- nade gasten och bodde i skogen. Han levde på lik och barn. Han satt i träden och slog i grenarna så att det dånade. Far hörde det en gång och und- rade, vad det var, med samma han fråga, så kom det en tallkrona farande om öronen på honom, så det sjön om det. Varulven var både människa och djur, när han var människa, var han den snällaste person som fanns, men han kastade ingen skugga.