Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut tog julen slut. Då röjde de undan allt som var framme till jul.
Annandag jul
"Ljuse stjärna" gick de med på morron annandag jul, men jag vet inte om någon utkläd- sel som vise män. Men far tala om att Judas var med, o han var utklädd, o så tog han brännvin i en flaska på bröstet o hade en brädlapp under kläderna som de fick slå på. De skulle samla ihop till ett gille efteråt.
Tomtar
Fru Gyllenram, som är svärmor till Nymansson, som har så många hus här i stan, hon sätter på vinden i en skrubb gröt å smörgåsar å mjölk å svagdricka till tomten varje jul. Hon är inte så gammal som jag men nog över 70 år. Nej, hon är inte konstig annars. Hon bor i något av Nymanssons hus.
Julen
Dagarna före jul skulle de baka, så det räckte över vintern, åtminstone skulle något räcke till midsommar, men de bakade ju ofta emellan dess- utom. Tunnbröd hängdes upp i taket för att torka, men de bakade också vörtbröd. Det var inte så vanligt förr att doppa i grytan julafton, men de som gjorde det, gjorde det på eftermiddagen. I mörsningen skulle alla tvätta sig och göra sig lite finare, och se'n dukades fram så mycken mat huset förmådde, det var fisk och fläsk och gröt. Till gröten skulle man alltid rimma. Ett vanligt rim var: 'Denne / gröten är kokter i e gryta å inte i e böfta. Du tar mer i skea än du orkar å löfta. Maten skulle se'n stå kvar på bordet till juldagen. Alla barnen skulle ha var sin julhög. I den skulle vara en lev av vört, en rågsiktad kaka och några mindre vetekakor, förutom varjehanda som de brukade plocka på högen, bröd- hästar och sådant. Barnen skulle gömma sina julhögar till Kyndelmässe, lilla jul eller barnens jul, som den kal- lades. En gudmor skulle alltid ge sina gudbarn kaka, om jul. Det kom många tiggare om jul, så det blev ett ordstäv: I komma som tiggara te jul. En julanek skulle resas på en stör var det passade sig. Den / var till fåglarna och sattes upp på eftermiddagen. De hade halm på golvet, men det hade inte vi, som jag minns. Men vi talade alltid om julabocken. Den brukade de göra på så sätt, att de tog en halmviska och vek ihop på mitten och band ett band om. Vi hängde silkeschalar på väggarna och strödde granris på golvet. Det var mycket noga att hugga veden till julbrasan väl. Den skulle vara något kortare än vanlig ved (liksom all ved skall den huggas på ny). När kvällsmaten åts, skulle en korseld brinna. Det vill säga att man underst la ett lag ut och in., och se'n lades ett lag på tvären o.s.v. Så hade man spintstickor att tända med, men om några av dessa låg i kors, så / skulle någon i huset dö under året. Vi fick alltid många julklappar men de skulle kastas in i rummet. Den som kastade in dem skulle inte ge sig tillkänna, men vi visste ju alltid vem det var. Kreaturen skulle alltid ha lite bättre foder klockan tolv på dagen julafton, och sedan när folket åt. Julljuset skulle brinna även julnatten, om de satt uppe för att se julljuset dansa. Vi hade en ljusbåge, som vi satte på ett bord och satte ljus i. Många hade kronor av halm, som de hängde i taket. Julgran har förekommit här- omkring, så länge jag kan minnas, och den var förr som nu. Till julafton skulle de / lysa sig med stora bloss. Somliga hade bara tjärstickor. När vi kom från julottan, ville alltid far, att vi genast skulle gå fram till bordet och ta oss något att äta. Till middag juldagen hade vi alltid kokta svinfötter, och när vi åt skulle vi räkna benen. Till kvälls- mat hade vi kål. På juldagen skulle man vara stilla och ingenstans gå, men sent på kvällen gick de omkring och gjorde ofog, och det kallades att gå och mocka. Ibland plockade de så mycket för dörren, så man kom inte ut. Annandag jul red pojkarna Staffan. De red omkring ifrån ställe till ställe och sjöng: Staffan var en stallerdräng, stallerdräng, stallerdräng. / Han vattnade sina fålar fem, I rad, i rad. Gossar, låt oss lustiga vara, En gång jul om året bara. De två de voro vita, vita, vita. De voro sig så lika. I rad, i rad Gossar låt oss lustiga vara En gång jul om året bara. Den tredje den var apelgrå, Den Staffan själv skulle rida på i rad, i rad. Gossar, låt oss lustiga vara En gång jul om året bara. De två de voro röda De tjänade väl sin föda i rad, i rad. / Gossar låt oss lustiga vara En gång jul om året bara. Efter varje vers (strof) var en liten trall. Annandagen började julkalasen och det var så roligt förr, för de gamle var alltid med och lekte, och de hade så många roliga lekar (se lekar!). Om kolen svartnade hastigt i jul- brasan, så skulle någon i huset dö.
Julafton
De hade många schåser om jul. Till exempel på julaftons kväll, när de hade ätit, skulle de låta djuren få känna på alla sorter, som folket hade ätit, så de gav dem viter gröt, bröd, fläsk och alla sorters julamat. Då sa' de till dem: "Äta å må väl, för i kväll ä dä jula afta!" Vi hade ett julaljus, som skulle bränna julanatta. Det var ett vanligt talgljus, som stod i en stake på en stor tallrik. Alla i familjen skulle lägga var sitt trä på julelden. De la den i kors, en rad åt ena hållet och en åt det andra. Den trä, som först föll ned, skulle först dö. Jag hörde talas om att de såg i brasan efter spår, men jag var aldrig med om det. Julehalm hade vi. De satte upp en bock, som pojkarna skulle ta bakom huve't och slänga över sej. / Julgran hade vi aldrig hemma. Den första julgranen klädde min äldste pojk, när han var tolv år, och nu är han över sexti. Vi bakte julahögar själva. Det skulle vara en kaka, ett kors och en kose (var trillad som en bulle) och en höna allra överst. Se'n blev det pepparkakspojkar. De "skrädde" dyngesta'n runt ikring till jul och gjorde henne så grann, och se'n granrisade den. (Har inte hört att kreaturen därigenom skulle hålla bra ihop på betet). De band ihop två neker till en, som de satte på dyngesta'n eller på ett träd eller stolpe intill huset, så att barnen kunde se hur fåglarna kom och åt.
Julen
På Lussedans morgon skulle man ha lussebeten som bestod av något färskt kött eller fisk, och så lussesupen. Spinnrockarna skulle bort till Lusse. De klädde ut sig till julbockar ibland på julafton. För en 70 år sedan minns jag då, vi hade julgran. Alla djuren skulle ha lite extra på aftnarna, och så skulle man säga till dem: "Ät och lev och trivs väl, i kväll är det juleafta (nyårs-, trettneafta). Så hade man halm på golvet och lekte i och gjorde jultypper av. På aftnarna skulle man ha björkved i alla ugnarna. På juldagen skulle man aldrig måka, inte förrän på annandans morgon. Var då pigan god vän med pojkarna i trakten, kunde de måka på morgon, men vad det någon de inte tyckte om, drog de in i stället och gav korna ett långhalskärv att äta. Så gick de sjtärngossar, och om de inte blev insläppta på / något ställe, sjöng de: "Vi se på eran korsten vit allt för den ljusa stjärnan att moras doter de är skit allt vid den ljusa stjärnan." Josef hade en yxa med sig och satt i en taska på ryggen som han slog i spisen, så elden for över hela rummet. De red Staffan också från den ena gården till den andra. Då hade de bundit näsdukar över ansiktet på sig själva och hästarna för att ingen skulle känna igen dem. "Annda trett är jula slätt", sa de Annars skulle allt julen vara slut vid 20:e. "20:e Knut kör jula ut, då skall blag- garnskjorta på och havrekaka fram." Kyndelsmässe var lillajula. Då fick man gröt och smör- gås och sådant på afta.
Tomtar
Fru Gyllenram, som är svärmor till Nymansson, som har så många hus här i stan, hon sätter på vinden i en skrubb gröt å smörgåsar å mjölk å svagdricka till tomten varje jul. Hon är inte så gammal som jag men nog över 70 år. Nej, hon är inte konstig annars. Hon bor i något av Nymanssons hus.
Påsk
Svarte måndan, vite tisdan, aske onsda', skär torsda', långe fredda', påske lörda'. De bar aska till andras ägor på aske onsdag De fick inte spinna i den veckan. De började spinna strax efter jul och skulle vara färdiga före påskveckan började. Långfredagsris gagnades i min barndom.
annandag jul
På annandag jul skulle de ut och "ri Staffan", de red omkring i stugorna och sjöng staffans- visan, och så skulle de in och ha supar och fägnad. Det var grannar som kom och red när jag var barn. De var o andras stallar då också på annandagen och hävde in gödsel så att de fick mycket arbete där på gården sedan med att ha ut den.
Jul
Här stod man förr upp mycket tidigt juldagens morgon för att begiva sig till julottan. De som gick hade stora bloss i händerna. Torrt tjärbränsle anskaffades långt före jul. Blossen kastades vid framkomsten till kyrkan så att bål bildades för varje by. Det ansågs hedersamt för byn att ha ett stort bål. Vart stolalag skulle ha ett ljus med sig till julottan. I somliga stolar storlo 10-12 långa hemstöpta ljus. Många hade för sig förr att de skulle ut julnatten och höra hur gräset växte och se när de döda gick fram. Julavén skulle ligga för grannlåt i gruvan , bakugnen, från jul till påsk. I mitten låg en avbarkad trinning . Denna var kluven i ena ändan, men vedstyckena hängde ihop i den andra. Det var inte någon bra husmor, som behövde använda bakugnen före påsk. Den som kom först hem från ottesången, hade utsikt att bli kyrkvärd.
Himlakroppar
Om vintergatan var ljus, skulle det bli sträng vinter. Nu är det så att vintergatan är alltid "tjuviger" när den börjar synas. Tjuvan det betyder jul. Är det då så, att det är mörkt bakefter tjuvan, då betyder det att det blir billig vinter före jul. Men om den är ljus hela tjuvan så blir det sträng vinter hela året. Och är den ena fläcken ljus och den andra mörk i vintergatan, det betyder strängt frost och mildväder. Sådant som nyårsnyet är, sådana blir 3 ny. Och det slår då aldrig fel. Var nyårsnyet vasst blev det en kall vinter, men var det trubbigt blev det en billig vinter. Så kunde de sitta olika också. Om det hänger på kass, blir det millväder och billig vinter, men står det på kant och är vasst, skall det bli kallt. Det är en gammal sägen, att som den första som stal på jorden, han fick det till straff, att hans bild skulle få sitta i månen. Och det syns väl på vinterkvällarna, det är riktigt som ett människoansikte i månen.
Troll.
Uppe i Öxnevalla skulle vara troll i ett berg vid Kataskog. Där skulle vara en gång långt in i berget. - En gång hade de gått till ottesången på ett ställe där intill och inte stängt dörren. När de kom tillbaka, låg där ett stort, långt troll inne. "Ja, kom nu ihåg stäng dörren en annan jul", sa det.
Julafton
Julhalm har förekommit här förr. De bar in halmkärvar o la' ut över hela golvet, o sen skulle de bädda sys- konbädd i halmen på julnatten. Men när de tog ut halmen, vet jag inte annat än att de bar den till ladu- gården. Kreaturen skulle ha hö på julmorron så mycket de ville äta. De prata vid dem o tala om för dem att det var jul.