Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Troll
I Lekvads berg i Örby bodde troll förr. Där är en gång långt in i berget, och jag har varit inne där. En gång hade ett troll tagit en häst från Lindbom i Lekvad. "Fly mej hästen ögon- blickligen, annars ger jag dej ett skott!" sa Lindbom till trollet. "Jag har så många på min sida, så jag är inte rädd för dej," sa' trollet. "Vad heter du?" frågade trollet. "Det angår dej inte", sa' Lindbom. "Det är min häst", sa' Lindbom och tog hästen. En gång, när Lindbom var ute och körde med den hästen, ropade trollet: "Det är min häst!" Då sa' Lindbom: "Köss du hästen i ändan!" En gång ropade ett troll till en ryttare: "Rid inte på vägen den gröne, utan på åkern den sköne!" (Lovisa kan ej mer av Ljungby korn-sägnen) / Trollen tog barn, innan de var döpta, och la' sina igen - det blev bortbytingar av dem. Det gick inte att få dem till att byta om igen. Åskan har slagit ihjäl alla troll.
Troll
Här bodde en de kallade Åstens-Börje och han berättade ett äventyr för mig. Han hade varit till kvarn en natt och så vilade han vid Gallås på hemvägen. Då hörde han hur trollungarna var sultna och skrek efter mat, men då sa mora: "Lugna er I bara, I ska nog få mat för Börje har vart i kvarnen och när han kommer hem så ska hustrua baka och så trillar hon ikull. Då svär Börje och så får vi alltihop." "Men när Börje var hemkommen och det gick som trollkäringa hade sagt så bad Börje Gud välsigna't och så fick trollen ingenting. En tös från Surteby prästgård var tagen av trollen i Gallås. En julafton gav sig en dräng dit och då var berget så upplyst och stod på guldpelare. Så korn den här fröken och gav drängen drick, men det slog han ut och det var så skarpt så det svedde hästen. Sedan red han hem över åkrarna, men trollen var efter och tog av halve hästen innan han kom över muren till kyrkogården.
Odens jakt
En del folk såg i syne och de kunde ibland se Odens jakt. Det dånade all- deles förskräckligt i vädret när den kom. Oden for efter trollen. Han var själva Skam eller hans tjänare.
Troll
Åskan slår efter trollen, säjer dom. Trollena ställer sej under granar för att få skydd. Det är därför det är så farligt att stå under granar, när åskan går.
Bergatroll
Min mamma gick förbi Bäleberget en nyårsafton och då såg hon en liten gubbe som gick där i klipporna och släckte och tände elva ljus och snoppade dem. Det var en smed i Hol. Han hade varit hemma med sin bror i Hemsjö. När han gick förbi Bäle- berget fick han en örfil så han blev vansinnig. Min gamla mormor gick en gång från stan en kväll. Hon såg hur trollen från Bäleberget var ute och tog upp säd åt en bonde. De var trötta och när di arbetat så då sa de: "Nippa Tippa göra bånn." Det var fullt med troll. Den bonden hade varit snäll mot dem.
Troll
Strax intill Rydal ligger där Stora Hålsjön. Härintill ligger Smebergen. Där är ett brant stup och ett hål in i berget. Det kallas Smebergshål. Där fanns troll. Om folk ville ha slipat en lie, la de den där, och den blev så vass, så de aldrig be- hövde slipa den mer, bara de lät bli att titta den i eggen, för gjorde de det, blev den oduglig. Det var trollen, som slipade liarna. Sägnen berättar, att en jägare släppt in en tax där och stop- pat för hålet, och den taxen kom ut häruppe i Vallås, så det skulle varit en väldigt underjordisk gång där.
Bortbyting
Föräldrarna var rädda för att barnen skulle bli bort- bytta av trollen, när de var födda. Så fort de kunde, så for de och fick barnet döpt. När det var kristnat, så ha- de inte trollen makt över dem. Mamma tala om, att det var en mor som hade fått sitt barn bortbytt. Det var inte likt andra barn. Hon skulle ta sitt barn tillbaka, och så eldade hon ornen och skulle kasta bortbytingen in i ornen. Men när hon skulle kasta in ungen så kom trollet och skrek: "Sa du bränna upp mitt barn, å jag som var så rädd om ditt." Så tog hon sitt barn och lämnade det andra tillbaka.
Häxor och trollkarlar
Lövjerska hörde jag inte talas om. Finnarna var fulla med trolldom. Det gick inte an att vara säker för dem. Men bara en inte var rädd, så gick det bra. Såg de att en var rädd, så fick de makt med en och kunde trolla allt ont på en. I min tid gick det inte så många sådana. Men de kunde skicka trolldom i luften. Det var det vär- sta. Om en slog till en finne för näsan, så att blodet kom, så kunde han inte trolla den gång- en. Det var häxor, som for fram i virvelvin- den. De kunde ställa till allt ont. Elaka käringar hade mjölkhare. Hon tog både smör och mjölk där hon kom åt.
Troll
En dräng gick och plöjde på en åker. När han kom nära renen fick han se att där låg en grissla som var sönder. Han skar till pinnar och lagade den. Så fortsatte han sitt arbete. När han nästa gång kom till renen, låg där en smörgås. Drängen var hungrig och han åt upp den. Men plötsligt märkte han att han blivit så fasligt stark. Då började han högmoda sig och lämnade sin plats och gav sig på skogsarbete. — Här kunde han lyfta vilka träd som helst. Vid ett tillfälle hade en bonde förlassat sig. Då tog de och spände ifrån hästarna och drängen drog makligt hem lasset. En kvinna fick ett barn som var märkvärdigt. Det var stumt och inte ville det växa. Då blev hon lärd att hon skulle koka malt i ett äggskal och brygga i en fingerborg. När hon höll på med detta, stod tösen bredvid och förundrade sig. Slutligen sade hon: "Ja ä så gammel som Tiven och Tivena trä och jag har sett Lygnerns vider uppväxta tre gånger och nerbrända igen, men aldrig intill denna dag har jag sett någon koka malt i ett äggskal och brygga i en fingerborg." Det var första gången tösen öppnade munnen. Men när kvinnan nu förstod att tösen inte hörde henne till så tog hon och hävde ut henne. Och då kom trollkäringen med kvinnans eget barn. En bonde gick en julanatt till trollen. Då kom de ut och gav honom att dricka ur en bägare som de stulit ur en kyrka. Då tog bonden bägaren och sprang åt den plöjda åkern till. Här kastade han bägaren. Vid åkerrenen låg en mängd med hugget timmer. Trollen gav sig dit för att söka rätt på skatten som de förlorat. Nästa dag när bonden gav sig ut att söka rätt på bägaren, fann han denna i en korsfåra. Men trollen hade kastat veden i alla riktningar tills de kommit till botten av vedstabben. Det skulle bli bröllop på ett ställe, men strax före vigsel blev bruden bortrövad. Brudgummen satte sig då upp på en häst och red till berget. Detta stod på guldpelare för trollen hade bröllop. Bruden kom nu ut för att bestå på mannen och de övriga skådarna. Den förre kände strax igen henne och han tog drickesbägaren med den ena handen. Medan han med den andra kastade bruden upp på sadelknappen. Trollen jagade efter flyktingarna. Men så var där troll i ett annat berg som var avundsjuka på de förra. De kom ut och ropade: Ri inte på gatan den håle, utan på åkern den båle! Mannen lydde rådet och nu blev trollen efter. De hade inte lov att gå på den plöjda marken. Och så fick brudgummen rövat sin brud tillbaka.
Troll
En gammal gubbe som var mer än nitti år talte om en historia för mej, när jag var ung. Det var en kvarn som brände upp varenda tummesmäss. Så var det en knekt, som hade gått in i kvarnen en tummesmässafta och lagt sej i kvarnkupan. Då kom det in en hop troll, och de hade med sej en nyfödd barnunge, som de hade tagit på ett ställe inte långt därifrån. De hade bränt ljus på det stället, för de visste att trollen ville åt nyfödda barn. Men så skymde det ett grand, och då passade en trollkäring på och tog barnungen och la en alekump i stället. När de kommit in i kvarnen, vädrade de och sa: "Här luktar kristet blod." Och de började leta. Men rätt vad det var ropte ett av trollen: "Nu får vi upp i rykande bardus, å eld i vareveli knut!" De sprang ifrån kvarnen. Men knekten tog barnungen och gick till stället. "Var har du din unge?" sa han till kvinnan. "Han ligger i vaggan och sover", svarade hon.
En bägare som togs från trollen.
Upp i Hössna (grannsocknen intill Marbäck) fanns det ett berg där det bodde troll. Det kanske förrästen var i en av kullarna där den s.k. ”getaräggsvägen” går fram. Det hände sig en julmorgon att en ryttare red till julottan i Hössna kyrka och då fick han se att dörren till trollberget var öppen – det veta de gamla att berätta mycket om att bergen voro öppna julnatten. Ryttaren stanna sin häst för att titta in i berget och där var överfullt av allehanda grannlåter. Då kom det en trolltös, grann så det riktigt ”gliste”, till honom med en guldbägare full av vin och räkte honom att dricka. Ryttaren tog emot bägaren, men han visste att om han dricker av vinet komma trollen att få makt med honom och han blir bergtagen, först och främst till nästa julnatt och om han då icke är fiffig nog att komma ut medan berget är öppet, får han vara där ett år till o.s.v. och så kanske det kom att fortgå i alla tider. Han lyfte upp bägaren, men tömde den / över axeln och red sedan i sporrsträck därifrån med bägaren. Trolltösen gav förstås alarm till de andra trollen och satte i- väg efter ryttaren. Det var nära att de hunnit fatt honom, men då red han förbi en ”klok gumma” och denna skrek åt honom: ”Rid ej på vägen den håle! Rid på åkern den korsåre!” Ryttaren red in på åkern och då måste trollen vända om utan att ha fått tillbaka sin bägare. Åkern var ”korsärjad” och över sådant som var ”korsat” på något sätt, rådde trollen icke med att gå. Det är en annan sägen från samma trakt, att ryttaren, då han fick se berget öppet, red in i detta för att röva av dessa skatter, men hann ej få tag i mer än en bägare av guld, innan trollen upptäckte rövaren och satte efter honom.
Odens jakt
Jakten gick på Nordberget upp mot Tim- mersdala. Jägarn vrålade i ett horn, det var när han kallade på sina hjordar. Han hade en hel hop med hundar som han skickade mot troll och andra skogsrå han mötte.