Transkriberad uppteckning

En dräng gick och plöjde på en åker. När han kom nära renen fick han se att där låg en grissla som var sönder. Han skar till pinnar och lagade den. Så fortsatte han sitt arbete. När han nästa gång kom till renen, låg där en smörgås. Drängen var hungrig och han åt upp den. Men plötsligt märkte han att han blivit så fasligt stark. Då började han högmoda sig och lämnade sin plats och gav sig på skogsarbete. — Här kunde han lyfta vilka träd som helst. Vid ett tillfälle hade en bonde förlassat sig. Då tog de och spände ifrån hästarna och drängen drog makligt hem lasset. En kvinna fick ett barn som var märkvärdigt. Det var stumt och inte ville det växa. Då blev hon lärd att hon skulle koka malt i ett äggskal och brygga i en fingerborg. När hon höll på med detta, stod tösen bredvid och förundrade sig. Slutligen sade hon: "Ja ä så gammel som Tiven och Tivena trä och jag har sett Lygnerns vider uppväxta tre gånger och nerbrända igen, men aldrig intill denna dag har jag sett någon koka malt i ett äggskal och brygga i en fingerborg." Det var första gången tösen öppnade munnen. Men när kvinnan nu förstod att tösen inte hörde henne till så tog hon och hävde ut henne. Och då kom trollkäringen med kvinnans eget barn. En bonde gick en julanatt till trollen. Då kom de ut och gav honom att dricka ur en bägare som de stulit ur en kyrka. Då tog bonden bägaren och sprang åt den plöjda åkern till. Här kastade han bägaren. Vid åkerrenen låg en mängd med hugget timmer. Trollen gav sig dit för att söka rätt på skatten som de förlorat. Nästa dag när bonden gav sig ut att söka rätt på bägaren, fann han denna i en korsfåra. Men trollen hade kastat veden i alla riktningar tills de kommit till botten av vedstabben. Det skulle bli bröllop på ett ställe, men strax före vigsel blev bruden bortrövad. Brudgummen satte sig då upp på en häst och red till berget. Detta stod på guldpelare för trollen hade bröllop. Bruden kom nu ut för att bestå på mannen och de övriga skådarna. Den förre kände strax igen henne och han tog drickesbägaren med den ena handen. Medan han med den andra kastade bruden upp på sadelknappen. Trollen jagade efter flyktingarna. Men så var där troll i ett annat berg som var avundsjuka på de förra. De kom ut och ropade: Ri inte på gatan den håle, utan på åkern den båle! Mannen lydde rådet och nu blev trollen efter. De hade inte lov att gå på den plöjda marken. Och så fick brudgummen rövat sin brud tillbaka.