Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Folklig läkekonst
När en ko mistat matlusten skulle man göra en deg av mjöl och vatten. I denna deg skulle läggas levande gråsuggor som man sedan gav kon och matlusten kom igen. Då en kvinna fött barn skulle hon dricka mjölk och brännvin. Detta kallades kanaljirisäck och var stärkande. Om någon fin kvinna eller annan, hotas med trolldom skulle man slå till denna eller denne så blodvite uppkom. Då var trolldomen bruten. Man fick icke lägga diskade knivar i ett fat utan de skulle läggas där man bruka förvara dem då de ej användes. Lade man dem i ett fat, försvann lika många riksdaler från det huset som antalet knivar på stället.
mara.
Om "mara" red hästen eller en ko, så skulle en hänga en lie i taket över djuret. Å om hon kom in i stugan å kom på en i sängen, så skulle en ta å sätta skorna vid dörren en annan kväll, så var det inte far- ligt. Men en skulle sätta dem avigt å inte inåt rummet. Dessa medel vet jag att folk begagna som hade ont av maran. Di påstog, att det inte skulle vara andra än elakt folk som fick ont av henne. Det skulle vara som ett skinn med långa armar. Hon sög sig fast över bröstet å ville inte släppa förrän en orkade röra på sig litet. Om en annan ropade namnet på den som mara red, så släppte hon.
varulv.
"Varulv" fick den heta som var förtrollad så att han fick gå som ett "udjur". Ibland blev den människan en varg. Men om de kalla- de honom i namn så fick han gå ur den skapnaden.
häxor och trollkarlar.
Käringar kunde sitta hemma å dra i ett strumpeband, å då kom andras mjölk till dem. Men det var här borta i Finnskogarna de kunde så mycket. - finnarna var farliga att kunna trolla. Mattes i Glavsnäs var finne å han var rent stygg att kunna trolla. Om det var något särskilt en ville ha reda på, så var det allt att vända sig till finnarna, för det var inga andra som kunde så bra som de. Å vi hade mycket med finnar här öst på skogar- na. - Om en tog jord å ben från kyrko- gården å lade runt stugan eller husen, så skulle ingen ha makt att trolla över det. Så skulle en klara sig om en klappade sig i röva åt trollkarlen eller om en spottade / tre gånger i Jesu namn. D.v.s. att man skul- le nämna Jesu namn med samma man spot- tade. Det var käringar som gick ut på andras ägor om midsommarnatten å drog bort daggen med lakan, så plockade de blommor, å då tog de bort turen till mjölk å smör för den som de tagit daggen och blommorna från. Så skulle en se in genom nyckehålet i kyrkdörren på långfredagen, så tog en mjölken från grannarna. Då skulle en tänka på den grannen som en villa ta ifrån. "Väronge", "väryring". Det var inte annat farligt i dem än att en skulle akta sig å komma in i dem. De hade sjukdom med sig. Det var detsamma om kvällen på hösten, om det kom varm luft å en fick känna det, så skulle en hålla andedräk- ten å inte hålla munnen uppe. Det var sjukdom å ont i den varma luften. Mor min å flera till gick åt en bäck med kär- nan å kärnade, för att det skulle bli mycket / smör och för att det skulle gå fort att få smör. Jag mins det sedan jag var liten. När jag blev äld- re så slutade allt mor med detta. Käringar på finnskogarna satt å drog i strum- peband, å då fick de mjölk som om de hade mjölkat en ko. När påskkäringen reste upp genom skorstenen, så sade hon "här upp går färden till Blåkullahärden å här ned skall jag efter mångmilafärden."
häxor och trollkarlar.
Här trodde folk att finnarna kunde mer än andra. Det var finnar som gick omkring å tiggde. Dessa var folk rädda för, för om de in- te fick som de ville, så trollade de på dju- ren eller folket. Di kunde trolla så inte folk fick hårstrå kvar på huvudet. På finnsko- gen var det mycken trolldom, å där bodde finnarna. Mattes i Glavsnäs var den värsta av dem. Till honom var folk, när de ville ha reda på sådana som hade stulit. Han kunde stämma blod å många andra konster. Men han var i förbund med den onde, så det var av honom han fick hjälp. Finnarna skrämde folk med denna trolldomen. Det var "ont väsen" i "värvirveln". Den skulle en / hålla sig undan, om det skulle gå bra för en. Om en hade en kniv, så skulle en kasta den över sig, när värvilveln kom. Det var en gam- mal gubbe i Liane som lade järnskrot på höhässjorna å skylarna för att inte värvirveln skulle kunna ta det med upp i vädret. Det fanns käringar här på finnskogen som satt hemma å tog mjölken från andra. De mjöl- kade i strumpeband. Det talet gick om dem. Det var på ett ställe som inte kvarnen fick vara i fred om påsknatten. Om påskmorgonen så var hon nedbrunnen. Di byggde upp henne igen. Så gick bonden dit en påskkväll å lade sig i vi- an å vaka. När det led på kvällen, så blev det full kvarnen i käringar. De hade knyten å skrin å kaffekokare med sig. Själva Belsebub kom å satte sig vid en vägg. Då kom han i dis- pyt med en käring. Å de blev högljuda. Då skulle han smyga sig litet framåt, så att han skulle se bättre, men då böjde han sig / för långt, så att vian föll ned, å han blev lig- gande på golvet. Då var de borta som ett vär. Det syntes inte likt till dem. Mormor talade också om att det var en "påsk- käring" som skulle smyga sig iväg å fara till Blåkulla. När karln hennes kom hem, så fick han se ett halmkärv i sängen. Det skulle föreställa att det var käringen hans. Men hon hade inte orkat vända bort ögonen på honom utan han såg det såsom det var.
häxor och trollkarlar.
Jag vet inte annat om "lövjerske" än det jag läs- te i en katekes, att en skulle bevaras för sådant ont. Finnarna på finnskogen var farliga med att kun- na trolla. Om en inte gav dem tillräckligt när de kom å ville ha något, så fick en se på annat, för då ställde de till med att trolla. Det var många konster de hade. De ställde så att hästen blev halt, så att en inte kom tur fläcken. Så var det nå- gon som kunde trolla, så var det allt finnarna. Med vårt folk var det inte farligt. Det var värst med rädslan för trolldom. "Finnarna på finnskogen", sade en. Om en kom i närheten av trollkarlen, så att en fick slå till honom, så att blogen flög lös, så hade / han inte makt att trolla på en. Om en kunde slå ut en tand, så var det bättre, för sen kunde han inte göra flera konster. Makten var borta. Om en såg att "väre dansa rônt" på något ställe, så skulle en passa sig att en inte kom i det. Det var "häxdans". När det onda skulle ge sig iväg i luften, så fick det "snu" sig fram å skru- va sig fram på det viset. Det som "väre" kom åt tog det med sig i luften. Det skulle vara här uppe i "Karlan" som de sköt ned en påskkäring en kväll. Det var en som inte kun- de låta bli utan han sköt ett skarpt skott i luften. Då damp det en käring ned. Hon hade fått skottet i ena låret. Valles hon tog sig hem, vet jag inte.
årsgång.
"Drömpankake" skulle en göra en torsdagskväll. Då skulle en vara tre stycken. Alla tre skulle hjäl- pasåt att röra till smeten. Det skulle vara lika mycket salt, mjöl, och vatten. Se'n stektes det i pan- na. Ingen av de som var med fick tala eller skratta. Alla tre satte sig på en tröskel å åt upp pannkakan. Den delades, så att de fick precis lika. Se'n gick de å lade sig utan att sä- ga ett ord. Då skulle de drömma att de behöv- de vatten. Var det då så att de skulle bli gif- ta, så kom deras tillkommande med vatten å fägnade med. "Drömgröt" kokades. Det gick till på samma sätt som förut. Om midsommarnatten var det säkrast att prober / å få reda på vad som skulle hända en. Men då skulle en gå ensam till en korsväg mitt i natten å där skulle en sitta å inte vara rädd. Till sist så skulle den komma som en var bestämd till att ha. Flickorna plockade 9 slags blomster om midsom- marnatten. Då skulle de smyga sig till andras ägor och plocka dem. Se'n skulle de skynda sig hem. Kom de i möte med någon, så gick det inte an att hälsa eller tala. Blommorna lades i sängen. Då skulle den tillämnade komma i drömmen om nat- ten.
årsgång.
Jag mins att mormor talade om att en kunde gå "årsgång" varje högtidsnatt - julnatten, nyårs- natten, midsommarnatten och påsknatten. Då skul- le de gå till en korsväg å sätta sig å vänta så skulle de få se sin tillkommande. Det gjorde de på mormors tid, efter vad hon talade om. Det var en kamrat till henne som gjort så. Det kom en änkeman å gick förbi. Det blev hennes.
läkekonst.
Om en fick "våg" i ögonen så tog en spott å kletade i ögonen eller också så fick en fatt på grädde eller fett. Denna skiten fick en i luften. "Skôrv" fick en, för att en inte höll sig ren i huvu- det. Det blev "e sårkake" i hela huvudet. Det gick inte att få bort på annat sätt än att en tog å varma upp "bek" å lade som en hätta på huvudet å lade en trasa över. Se'n så fick det ligga å dra. När det blev "moget", så att det började lossna så tog en å gjorde ett ryck i denna kåpa, så att alltihop följde med. Se'n så tvättade en hu- vudet med ljumt vatten å smörjde fett i det. "Varter" tog en kniven å karvade bort. Men om en karva, så att det kom blod å en fick den på andra delar på kroppen, så fick en vårter där / också. Så en fick vara försiktig. Var en fick vårtorna från, vet jag inte. Men om en ville göra konster, så kunde en bli av med dem. Då skulle en ta en fläsksvål å gnu på vårtor- na med. Sedan tog en den med sig å gick till en sten med. När en kom till stenen så skulle en ställa sig med ryggen åt stenen å huka sig ned å pela svålen under stenen. Se'n skulle en gå därifrån å inte se sig tillba- ka. Så skulle en inte tänka på detta mer. "Sjôlvârk" - det var bäst å sticka fingret eller hela handen i kokhett vatten å hålla den så länge en var go till. "Sjôlsprôcker" fick en på händer å fötter. Des- sa kletade en igen med "bek". Det var värst att en fick det när en höll på i vatten. "Kikhosta" - den fick en genom smitta. Den sjuk- domen skulle en ha. En kom inte undan. Den bru- kade de få när de var bortåt åtta å tio år. Ånga av terpentin å honung begagnades för den. / Marre-mjölk var det bästa en kunde få fatt på. Om en tog in henne direkt när hon var mjöl- kad, så var det bäst. "Tanvârk" fick en när de gick sönder å en fick drag i dem. Det var tandvärk som var rent omöj- lig, för han tålde varken varmt eller kallt. Men en del tandvärk kunde en bota med värme å en del med kallt. Det var så många sorters tandvärk. En fick ta till så många medel för att en skulle bli å med den. En fick ta pip- olja å lägga på tanden, av det en gjorde, pess, salt. Ja en fick försöka med allt. Så vet jag att en fick köpa kreosot å ha på. Somli- ga tog spik eller spetor å pelade i tänderna med, så att det kom blod på den. Så kasta- des den i elden. Å om en drog ut en tand, så kastade en den i elden, för det skulle inte vara så farligt att en fick tandvärk då. "Knarn" - den fick en i lederna. Den kunde komma i fotleden eller i handleden. Det blev / som stelt i leden å när en rörde på den så gnislade det i den. Då skulle en "hogge för knarn". En tog stabben å ställde på tröskeln. Så fick en lägga leden på stabben. En annan hade en yxa. Så skulle det huggas tre gånger över leden. Vad hugger du för, frågade jag. Jag hugger knarn ur led å i ved, svarade den som högg. När en fick kramp, så var det bra om någon skrämde en lustigt eller "ketla" en under fötter- na. Det var farligt om en blev "ketlad" för mycket, för en kunde bli "stam". Om barnen blev rädda när de var små, så kunde de bli stam. "Faliheta" fick en i vatten. Det blev en förskräck- lig värk. Det värkte upp å blev sår, å gôr å skit valt ur det. Om en kom ivägen för en farlig mask som blåste på en så kunde en få "faliheta". Men det var värst farligt i vatten. Då band en ihop en liten påse. I den ha- de en trasor som en hade haft på såret, naglar / som en klippte av fingrarna, litet blod ur såret. Denna påsen lades på den plats där en trodde att en hade fått sjukdomen. "Tarmvre" - det var väldiga plågor i magen. Då tog en in tre hagel, för de skulle gå genom tar- marna å lägga dem rätt. "Frôssa" var inte något att göra vid. En fick sitta där å kura till hon gav sig. Hon skulle ha en viss tid. Det skakade en, så en kunde inte hålla i något. Di sa' att denne kom från Ryssland, att att det var "ryske snuva" en fick. "Tånga i magen" - det skulle vara starkt bränn- vin, en skulle ta in. Peppar, spansk peppar, eller malört i brännvin.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Troll.
Det var på ett ställe som de hade ett stort sädesjärde oskuret. Bonden gick å höll sig illa för det myckna arbetet. Om jag hade den säden skuren till i morgon bitti, sade han, så skulle jag beta- la med min bästa ko. - På natten blev det ett förskräckligt väsen på åkern. Bind å gör band din lelle ###. Detta skrek de som hållde på å mäja. Om morgonen var den bästa kon borta.
Älvor.
Om natten var "älvorna" uppe å hade dans. Det var när det var dimma, för då skulle en inte få se dem. Å jag vet ingen som sett dem heller. Om solen sken på dem, så skul- le de smälta bort, sa di som hade tocke å tala om.
älvor.
"Älver" var nô tocke väsen som tomtar, men en hörde inte att de kom fram till stugorna utan de höll sig för sig själva. Om en kom å gick där de hade varit, så blev en sjuk. Det mins jag en gammal rotgubbe som pratade på.