Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Att skydda sig för vittren
Då man lägger sig på backen ska man lägga stål först. Då har inte vittren makt att göra en något. Det var en gampojke här i Orrnäs, som hade lagt sig ute och somnat i slåttann, och då han vakna så skaka ena armen för honom så förfärligt. Men då han åt eller höll i lien eller så, så var den stilla. Likadant också när han satt i kyrkan. Men så fort han kom ut, så skaka han likadant. Han rakt nötte sönder byxorna utav att armen slog emot dem. Till slut var han en visgubbe, och han sa att han hade legat åtför (i vägen för) vittren. Och han laga ihop nånting åt honom, som han fick smörja med, och då vart han bra.
Kloka.
Snugga i Holmerud kunde konster. Vi hade en kalv som hade fått lus. Hon tog en varmebrand och förde omkr kalven tre gånger avigt. Lusen blev borta, men om det berodde på "Snuggas" konster, vet jag inte. När hon skulle bota kreatur så hade hon brännvin i en kopp och läste över och gav dem. Det sades, att hon tog hem jord från kyrkogården och gav sina kreatur, för att hon skulle ha tur med dem.
frimurare.
I min ungdom hade en del av allmogen en förfär- lig fruktan för frimurare. Den som kom i deras våld en gång, kom inte levande tillbaka. En kärring från Djurskog hade varit till Karlstad med smör. Hon kom in till fri- murare. Det hang svärd och röda kläder där, berätta- de hon. När hon fick se det, så kastade hon smöret och sprang från alltihop. Hon var glad att hon kunde frälsa sig. De stack en kniv i hjärtat på den som de ville ha död på. Varje frimurare skul- le skaffa en människoslakt varje år. Kunde han inte det, så blev det hans tur att lägga sig på slaktbän- ken. Frimurarna fick mycket betalt för köttet, som de skickade till "hundturken", som de gamle sade.
frimurare.
Det var farligt att komma till staden förr i världen, för en kunde bli tagen av frimurare. Det var ett folk som tog dem de tyckte passa och slaktade och gjorde sig pengar på. De skickade köttet till hedningar- na. För när de fick äta "kristet kött" så blev de sa- liga. De tog både fruntimmer och karlar.
Husdjurens sjukdomar.
Det var så farligt att se på en grannes kor och tillhörighet. Kor eller vad som helst blev "bôrtstôle", om man tittade på det. Om man hade något som hade varit stulet tre gånger och stulet tillbaka, så kunde man bota "bôrtstôlenhet" med det. Med egna ögon såg jag en sådan sak i en gård här. Det var en bot- ten av en liten kagge. Man hade skurit små flisor ur den, så att det inte vara mycket kvar av den. Bara man fick någon liten flis ur den, så var man hjälpt.
Slakt
"Fulörat" på hjärtat skars bort. Det skulle inte vara hälsosamt att äta det. Det var inte "rent." Så tog man bort "villhjärna". I brösthålan sit- ter en liten brosk. Den skars bort. Den kastade man mot en vägg. Om han fastnade skulle det betyda lycka för familjen. "Miltra" (mjälten) kas- tades bort. Mormor hade levt medan det fanns var- gar här i socknen. Hon talade om att man bar allt till skogen, som man inte ville ha. Det skulle vargen ha, för att han skulle vara skonsam mot kreaturen.
Om man slaktar på neane så sjunker fläs
Om man slaktar på "neane" så sjunker fläs- ket i grytan, men om en slaktar på ny så fly- ter det. Ingen ville slakta annat än på ny. Då blev fläsket både drygt och gott. Morfar hade det modet att man inte fick ta ut ett djur till slakt med mindre än att man kastade en alpinne i det tomma båset.
Slakt
All slakt skulle ske i otta på morgonen. Om solen gick upp över det slaktade djuret, innan man fått skinnet av det, så blev inte sovlet mycket dugligt. Djuren slak- tades om ny, för att sovlet skulle bli drygt. Ingen som var känd för trolldom fick slakta. Barnen fick in- te se på när man slaktade. De kunde bli mordis- ka. Havande kvinna fick inte lov att se slakt. Det var farligt, att det kunde invärka på fostret. Den kniv slaktaren hade fick ingen annan vidrö- ra. Den skulle vara för slaktarens räkning.
Jakt
Den som inte kunde låta bli än han skulle springa och jaga om söndagarna fick tur med jak- ten, men otur i allt annat. Han fick ingen fram- gång med växtlighet eller kreatur. Detsamma var det med den som gärna ville hålla till vid sjön och fiska om söndagarna. Det var inte utan än det fanns de som trodde att "skogsråa" eller "sjöråa" hade fått makt med dem som ### skulle ha detta arbete för sig om söndagarna.
Fiske
Jag kommer ihåg att somliga av dem, som var vid- skepliga, tog med sig järn till kyrkan och böjde till metkrokar för att fisken skulle bita bra på dem. I det samma som prästen sade att man skul- le böja sig till bön, så passade man på att bö- ja till kroken. - Så var det bra, om man kunde få något järn från kyrkan, som kunde användas till krok el. sänke. Den som hade sådant redskap fick alltid tur vid fisket.
Fiske
Om flera ägare kom osams om fisket så blev det otur med fisket. Vid fiske skulle man hålla allde- les tyst. Ju fler man var i sällskap, ju sämre gick fisken till. Kristitorsdag skulle man börja meta. Om den första fisken man fick upp kom i sjön igen, så fick en otur.
Lucia
På "lôssemôran" kläddes ett ungt fruntimmer till "lôs- sebrur". Hon kläddes vit. På huvudet en krona med ljus i. Kronan av lingonris eller annat grönt från skogen. Hon bjöd på kaffe och dopp. Hon gick från det ena huset till det andra. De körde långa vägar med hen- ne. Det var flera med henne. De som var med, sjöng "ljusa, ljusa morgonstjärna _ _ _" Om "lôssebrura" sa- de något så blev det slut på leken. Hon fick inte säga något. Varför vet jag inte. På lussemorgonen blev man fängnad med kaffe el. brännvin - på sängen. Man steg upp tidigt på mor- gonen, för man skulle äta ett riktigt mål mat och se- dan gå och lägga sig igen.
Lucia.
I min ungdom förekom att en kvinna klädde ut sig till "lussebrur". Hon skulle vara vitklädd med krans i håret. Tända ljus i kransen. Det var inte mycket vanligt bland allmogen, som jag kan minnas. Men desto vanligare var att man gick upp i otta den morgonen och satte sig till att äta. Somliga gick ut på vedbacken, tände upp en eld och högg ved. Fläsk, kött och korv åt man, så kom brännvinet fram. Brännvin skulle man ha i var stuga den morgonen. Man skulle "supa in jula", som det het- te på den tiden. Man gjorde en brasa i spisen, så att det blev ljust och varmt. Kreaturen fick hö. När allt var överstillat, så gick man och lade sig en stund för att vila.