Transkriberad uppteckning

I min ungdom hade en del av allmogen en förfär- lig fruktan för frimurare. Den som kom i deras våld en gång, kom inte levande tillbaka. En kärring från Djurskog hade varit till Karlstad med smör. Hon kom in till fri- murare. Det hang svärd och röda kläder där, berätta- de hon. När hon fick se det, så kastade hon smöret och sprang från alltihop. Hon var glad att hon kunde frälsa sig. De stack en kniv i hjärtat på den som de ville ha död på. Varje frimurare skul- le skaffa en människoslakt varje år. Kunde han inte det, så blev det hans tur att lägga sig på slaktbän- ken. Frimurarna fick mycket betalt för köttet, som de skickade till "hundturken", som de gamle sade.