Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar, Husdjur
Före midsommar skulle man plocka själva blom- morna av alla slags träd och örter och gömma till julen, då kreaturen fick det. Då skulle krea- turen hålla sig friska.
Midsommar
Före midsommar (midsommarveckan) så kalkades skorstenen på stugan, så att han sken vit å grann. Midsommarafton tog man lövkvistar och prydde inne i stugan med - lönnlöv och rönn- löv. Man satte kvistar upp över dörrar och skåp samt i spisen. Och man kranse litet var- städes i stugan med vilda blommor. Man brukade göra en lövsal ute på backen, där man satt och drack kaffe. Den fick stå till dess att löven blev röda. Då tog man bort den.
Midsommar
I min ungdom bruka de rätte ôpp majstång vid Lennartsfors. Det var herrskapen som ställde med det, men folket på bruket fick hjälpa till att rätta ôpp henne på midsommarkvällen. Den var som en flaggstång, men den var klädd med löv, blommor, papper och äggskal. En lövkrans virades i spiral runt stången hela vägen upp. Upp emot toppen på stången en stor krans av löv och blommor, äggskal och pappersremsor. I toppen en liten flagga. På bruk och herrgårdar var det alltid "majstång" om midsommar. Ute i byg- den var det inte så vanligt. Men en bruka att sätta upp "lövhydda", som en brukade sitta i om midsommar och dricka kaffe. Kunde även dansa i den. En satte upp björkar i en lagom / stor fyrkant. Inuti efter väggarna satte man upp bänkar. Det var ju också så roligt för barnen att hållas där. Om midsommarnatten var käringarna ute och drog dagg. Di släpa ett lakan efter sig. Di släpade lakanet runt åkern och tog daggen. Di tog hela kraften med sig ur åkern. När di kom hem med daggen, så fick kreaturen dricka ur den.
Tabu
Om en klippte naglar på en fredag, så fick en tandvärk. Om en slängde bort naglarna så blev det olycka för en. De skulle kastas i värmen eller skulle en sopa ihop dem å ha dem i trollpåsen. Håret klipptes till jul och midsommar och möjligen till påsk. Då klipptes det jämt i nacken. En del av det håret togs tillvara för att ha i trollpåsen å det andra kastades i elden. Inget hår fick kastas ut. Om fåglarna fick fatt på det å byggde bo av det, så blev en flintskallig.
Tabu
[ Om en klippte naglar på en fredag, så fick en tandvärk. Om en slängde bort nag- larna så blev det olycka för en. De skulle kastas i värmen eller skulle en sopa ihop dem å ha dem i trollpåsen. ] [ Håret klipptes till jul och midsommar och möjligen till påsk. Då klipptes det jämt i nacken. En del av det håret togs tillvara för att ha i trollpåsen å det andra kastades i el- den. Inget hår fick kastas ut. Om fåglarna fick fatt på det å byggde bo av det, så blev en flintskallig. ]
Festbruk knutna till växlande vårhögtider
Inte mer än på påskkvällen (kvällen till påskda- gen) har man brukat tända eldar för nöjes skull. Men då tändes "tjärdonkar" och rishögar på höga berg. Rik- tigt gamla talade om att man kunde göra upp eldar på myrar på kvällen för att röken skulle lägga sig över säden så att de inte skulle frysa. De kunde hitta på att springa genom röken för skoj skull. Men det var in- te utan än en höll före att röken skulle vara häl- sosam. Påskelden (påskell, påskevarma) tändes ba- ra för gammalt skick skull eller för nöjes skull. De gamle ville allt gärna tala på att det skulle vara för att skrämma bort påskkärringarna. B. Besök vid källa. Har inte hört talas om någon "hälsobrunn" i Öster- vallskog, men i Karlanda fanns en. Jag minns att / folk från socknen for till Karlanda å sökte sig hälsa i den brunnen. Både barn å äldre skulle dit. Men det var på midsommarkvällen. Det vattnet skulle vara järnhal- tigt. De offrade något smått vid den källan. Så mycket vat- ten de kunde frakta, så tog de med sig hem. Hörde inte ta- las om att de dansade vid källan. De kom långt ifrån. En skulle inte efter gamla regler bada förrän på mid- sommar eller efter midsommar. Vattnet skulle inte vara bra före.
Midsommarfirande. (Majstång)
Om midsommar restes majstång, en i varje by. Det var hos den rikaste i byn den skulle stå, och på en äng, för dansens skull. Majstången var en lång granstång, som var klädd med grönt, mest björkkvistar. Vid denna samlades all byns ungdom (de gamla en stund på kvällen) på midsommar- afton, vid åttatiden. Man hade två spelmän. Det lektes och dansades hela natten tills solen gick upp. Ingen annan förplägnad förekom än hembrygdt öl och brännvin. En lek som mest lektes var "branlags- leken", även kallad "Änkeleken". Man "para" sig, pojk och flicka, en udda pojk gick till ett par tog flickan, den som nu blivit "makelös", gick till en annan tog hans / flicka o.s.v. så sjöng man var stum "gåinga". När så solen kom opp skulle var och en gå hem till sitt. För att flickorna skulle drömma om sin blivande man, skulle dom taga ett löv från majstången, och äta upp detta. Sen dom lagt sig. Ofta hände att "skogrån" smugo kring på midsommarnatten, för att vid till- fälle sälla sig till ungdomen och tråda dansen med dem, ty de voro så "gäerne ätter kärar sä". Därefter hade ofta pojkarne stål i fickorna som skydd.
Om kalenderdagar.
Kor och får släpptes ut så snart det fanns nå- got grönt att "gnave" på backen. Det gick inte här att vänta till någon bestämd dag, för fodret var så odrygt på våren. Linet såddes på Beda-dagen och såddes av kvinn- folken. Kornet såddes vid samma tid som havren. Och havren skulle vara sådd till Urbanus. Började att harva och så, när jorden blev så torr, att jorden redde sig för harven. Höstråg såddes omkr den 9 september. Höst- vetet såddes omkr den 15 och 20 sept. Ärterna såddes med det första på våren. Ing- en särskild dag. Kan nog hända att det varit så förr i tiden här också, att det var vissa / för sådd och sättning, men jag minns inte tal om det. Potatisen sattes, när en hade slutat att så hav- ren. Alltså vid Urbanus. Den första potatisen sattes, när lannet blev torrt att sätta på. Höslåttern tog sin början strax efter midsom- mar. Då började en att ta vara på gräset i my- rar och bäckdalar. Gräset på vallarna fick stå längre och mogna. Korn, havre, råg och vete skars, när det blev mo- get, för så vitt inte en fick skära det tidigare för frostens skull. Första metardagen var pingstdagen. Skulle inte gå an att bada ute förrän efter mid- sommar. Och längre än till slutet av augusti ba- dade en inte. När snön gått av backen och han blev torr, så bör- jade en att gå barfota.
Naturföremål
När jag var liten guttonge så fick jag följa med till "brunskälla" i Karlanda en midsommarkväll och dricka av vattnet. Jag mins att hon tog och ryckte loss ett hår på mitt huvud och offrade och för sin del offrade hon en kopparslant. Kopparslanten kastade hon i käl- lan men hårstrået lade hon bredvid källan. Sedan jag blev äldre och var smed, så var jag mycket i de trakterna. En gång kom ett kvinnfolk till mig och sa- de att hon sett en arm - el. om det skulle vara en orm - i källan. - Om midsommar var de vid den källan med så många barn. De skulle ha bot för all slags sjuk- dom, t.o.m. för "engelska sjukan"
Julafton
"Speckeneka" sattes upp på förmiddagen el. strax före middagen. När hon var uppsatt så gick en in och tog en sup. När man hade gjort fåglarna denna tjänst, så unnade man sig en extra julsup. "Speckeneka" var av den "likersta" havren man kunde få fatt i. Om fåglarna fick riklig spis till julen så blev det drygt som man hade i ladorna. Kreaturen skulle ha något extra om julkvällen, blom- mor och gräs, som plockats om midsommar. Det bruket hade min mor. Något sades till julen. Jag mins en dräng som sade: "Ät bra å drit bra, så att gödselhögen kom- mer i skya."
Husdjur
Om inte "kora" ville gå hem om kvällen, så skulle man ta tekpannan å lägga stupe på lagårdstaket. Hästemjölk användes att "ta in" mot kikhosta. På som- liga ställen hade de "trôllpôser" hängande över dörrarna till lagården. I sådana påsar fanns hår, naglar, blodslarver, spik, trådar av kläder o.dyl. Påskafton gjordes tjärkors på lagårdsdörrarna. En pilkvist hang över hästen för att inte maran skulle rida honom. Pilbark kokades å gavs häs- ten in. Fåren klipptes på hösten, vid "vâffer" och mid- sommar.
Midsommar
Vid Prästbol brukade de ha "majstång" på midsom- mar. Den restes på en fyrkant vid källan där på mid- sommarkvällen. Runt där hade de lagt upp torvbänkar att sitta på. Stången var en obarkad gran. En girlang av löv hade snots runt stången i spiral från rot till topp. En stor krans i toppen. Om det var kors på stången, så hängdes ett par kransar på korsarmarna. Vid stången var det dans hela midsommarnatten. Inne i stugan pryddes hyllor, spis och skåp med löv. I "vrånra" ställdes små lövbuskar. Man prydde med rönn, björk- och asplöv. T.o.m. drängstugorna pryddes med löv.
Skörd och tröskning
Med slåttern brukade en vänta tills 14 dagar efter mid- sommar. Skörden var ingen viss dag med. Det blev den dag som lämpade sig bäst att börja på. När en skar det sista så skulle en hålla ögonen ef- ter haren. Di inbillade sig att det skulle vara en ha- re i det sista. Di brukade säga att en skulle ta har'n. Så skulle en jaga den av åkern och till en granne som inte hade skurit färdigt. Den sista neken kallades för löktenek. Minns inte, att vi hade något särskilt med den. Det sista lasset kallades för löktelass. Stort lass betydde att en fick grann gröda nästa år men ett litet betydde att en fick dåligt.