Om midsommar restes majstång, en i varje by. Det var hos den rikaste i byn den skulle stå, och på en äng, för dansens skull. Majstången var en lång granstång, som var klädd med grönt, mest björkkvistar. Vid denna samlades all byns ungdom (de gamla en stund på kvällen) på midsommar- afton, vid åttatiden. Man hade två spelmän. Det lektes och dansades hela natten tills solen gick upp. Ingen annan förplägnad förekom än hembrygdt öl och brännvin. En lek som mest lektes var "branlags- leken", även kallad "Änkeleken". Man "para" sig, pojk och flicka, en udda pojk gick till ett par tog flickan, den som nu blivit "makelös", gick till en annan tog hans / flicka o.s.v. så sjöng man var stum "gåinga". När så solen kom opp skulle var och en gå hem till sitt. För att flickorna skulle drömma om sin blivande man, skulle dom taga ett löv från majstången, och äta upp detta. Sen dom lagt sig. Ofta hände att "skogrån" smugo kring på midsommarnatten, för att vid till- fälle sälla sig till ungdomen och tråda dansen med dem, ty de voro så "gäerne ätter kärar sä". Därefter hade ofta pojkarne stål i fickorna som skydd.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
