Folktro & Sägner

Hammarö, Värmland 1942

Original

[saknas}

2 På kall mossjord skulle man ej så förr än den gula sädesärlan var synlig. 7 Den som sår efter Urbani torde få stora pipor men litet i. 10 Då skulle husmor själv ut på åkern till arbetarna, medförande gömd Jullimpa, samt förvarat Julöl, vilket hon då skulle bjuda alla, sädeshavren och skärskilt tunt bröd skulle hästarna hava. / 14 sådden skulle vara så tjock att om man lade ner handen sprikande skulle 5 korn ligga derunder. 18 glömde man beså en fläck kallades denna gravplats. 33 med löktskår menades den sista skåren då allt var färdigt. 47 Skördekalas, då lagades mat av allt man skördat under året, så då hadde man riktigt kalas, och mycket brännvin då dansades och lektes till långt på natten. / 48 Då man tröskade med slaga och någon komm in på logen, så brukade man fråga om de kunde lovisa, svarades det nej, då brukade den som tröskade ta slagan om halsen och klämma till, det kallas lovisa. 51. På kvällen fick man ej tröska sen det blivit mörkt, då störde man tomtar och sådant och då kunde det hända att man fick höra tröskslag hela, natten. Förresten fick man vara väldigt noga med allting i uthusen Min Far berättade efter min Farfar, Farfar höll på att tröska med slaga på logen. Klockan tolv hadde han / middag då brukade han vara inne, en bra stund, men så en middag gick han till logen förr än han brukade, sin gamla väst hade han hängandes på lobalken, när han kom in på logen låg västen i ett hörn och på denna låg en liten tomte och sov. Tyst gick Farfar därifrån och in en stund när han sedan kom tillbaka hängde västen på sin vanliga plats och den lilla tomten syntes ej till. / 51 Min Far tjändde dräng på ett bondställe, allt gick sin gilla gång men så en kväll, kom några grannpojkar till min far han hadde en liten kammare i ett av uthusen dä blev prat och skratt till långt fram på natten, då pojkarna gått skulle min far gå och lägga sig, när han hadde lagt sig och skulle somna rycktes täcket hastigt av honom han tog och bredde täcket på sig igen detta upprepades flera gånger han bet i täcket men inget hjälpte täcket rycktes ändå av honom, men ingen / mänsklig varelse syntes, det började dundra omkring honom, men då tog han täcket och gick in i stugan och omtalade vad som hänt, då sade gumman, ja ni skulle inte ha fört sådant väsen i natt, de visste ja att du inte skulle få någon fred lägg dej nu soffan där i stället han sov i köket resten av året. Om hästen inte fick sitt nattfoder kl 8 på kvällen. Kom min far efter den tiden hadde hästen alltid sin mat. / 52 Tröskningen skulle senast vara färdig före påsk, i veckan före påsk, som kallas dimelveckan fick ingen tröskning höras då skulle allt vara tyst. 67 Luciamorgon skulle man slakta Julgrisen, redan vid 3 tiden skulle husmor samt pigan å drängen upp, Kaffe och mat samt först och främst brännvin, grisen brukade man ta in i köket, förr det var dåligt ställt med belysningen många gånger glömde man slakta grisen eller sprang hon från dem, för gubbarna blevo så fulla / tröska brukades även på luciamorgonen på en del ställen, men brännvin brukades för mycket, så det blev ej mycket tröskat. Om Folkets tro på allting, kan jag berätta. Detta hände på en bondgård, förresten (i Östra Takene) om en ko blev sjuk, trodde man att någon ovän eller elak människa, hade satt detta på kon, Nu var det så att en ko på nämnda gård blivit sjuk, moran höll just på att baka storbak den dagen, nu skall vi snart se vem som satt sjukdomen på kon, sade hon till pigan, därmed tog hon en bit deg och gjorde några bullar samt läsande något, bullarna lade hon sedan / in i ugnen, nu skall du få se kommer snart den som har gjort det, och det dröjde inte heller så värst länge förrän en grannkvinna kommer inrusande går bort till ugnen utan att varken hälsa eller yttra ett enda ord går hon bort till ugnen öppnar ungsluckan och med handen tar hon bullarna ur ugnen och släpper dem i sitt förkläde, så går hon fort ut igen nu så vet ni vem det var sade moran kon blev ju snart bra. 57 bössan blev skämd om man sköt på en katt. / 63 skulle man gå att fiska och mötte en gumma först kunde man lika gärna vända tillbaka mest tur hade man om man mötte häst å vagn. Fru Hildur Tobiasson Tvärhult Hammarö

Berättare: Hildur Tobiasson

Upptecknare: Hildur Tobiasson

Västra Fågelviks, Värmland 1942

Original

Bondens år

i Nordmarken kan man säga började med juldagen, då första åtgärden vidtogs. Den som först kom hem från julottan fick nämligen först gjort ploganden och därför var det ett väldigt kappkö- rande från kyrkan. Vårfruafton nåddes samma mål genom att lägga sig tidigt. Den förste i säng fick först gjort sådden. Påskmorgon gick husfadern tidigt upp och eldade en duktig brasa av töre. Ju tjockare rök ju bättre skörd således ett riktigt våroffer Tecken, som bådade årsväxten. Som väderleken är 3 vec- kor före och 3 veckor efter mickelsmäss, så blir den under sommaren. Så, som skogen är klädd av rimfrost i varslan advent så blir skörden. Så stora som snödrivor- na vid gärdesgårdarna Petter Katt, så stor blir kastan på logen. Åskan första gången från norr bå- dade torka. Vårsådden. Tecken för vårsåddens början. Då torduveln börjar flyga på kvällen, då lönnen blommar, då svallis å vissa berg norrsidan lossnar och faller ned såfläck. Våroxen = gärdesglinder, ej annan betydelse än som vår- tecken. Karolina, linsåningsdagen. Urbanus, sista så- ningsdagen, senare sådd mognar ej. "Så kallt att man måste ha bälgvantar, bör det vara vid vårharvning- en. Allmänt att kvinnorna sådde men ej av annat / skäl än som arbetsfördelning. Ingen särskild bön eller formel, men första såkastet, liksom så många arbetens början: "I Jesu namn. Och denna vackra sed är nog inte helt utdöd än. En gång då jag körde åt min svärfader, fick jag uppleva en vacker sedvänja. En aldrig granne kom gående över sin åker ner till "delegårn", sträckte fram handen och sade "ti löcke" till lycka. Man handhälsade ju aldrig annat än i undantagsfall innombys. Jag tänkte då att om jag fått giva detta som idé at en konstnär skulle det sett ut ungefär så här. Jag, en ung bonde mitt på åkern, svärfar, medelåldrig går gamlingen i möte och denne har ställt sin såkorg på marken. Då kunde devisen "te löcke" syftat så väl på året, som den in- brytande nya tiden. Både vid såddens och många andra arbetens slut bestods "löktebete" men ej någon särskild bestämd rätt eller ritmässigt. På många ställen hade man tagit upp den norska seden med flödegröd, som då fick namnet löktegröt. Skörd. Löktskär = slutskär lykta gråtareskär, sista skären på en åker. Då denna ju föll platt på marken var den besvärlig att ta upp, men troligen syftar det även på att det sista av en otillräcklig skörd är taget. / Före Årjengs marknad borde all säd vara skuren, annars blev det inget marknadslov. Eljest ansågs det att säden mognade till "meckelsmäss" om inte frost- en kom. Potatisen skulle tas upp mickelsmässveckan. Då all skörd var bergad skulle var och en i hus- hållet ha sin "skårgäll" bestående av en stor kaka siktbröd, råg eller vete, av årets skörd med mycket smör och sandost, att användas efter gottfinnande. Således vanlig "klengås" klena = smeta, som ju är nordmar- kingens livrätt. Tröskning. lovisa = logvisa, skämt med nybörjare. Under det man pratade för att förvilla och frågade om han önskade lära lovisan passade man på och kasta- de slagans bägge käppar dängare och hand val om hans hals med "kolon" knuten som håller ihop käp- parna i nacken och klämde till duktigt. Skriket liknade inte mycket en visa men fick ändå bä- ra namnet. Att beskriva tröskningen förståeligt är inte lätt. Råg tröskades väl lika över allt, då halmen där skall ligga lång och redig i nybundna kälkar karvar. Havre, bygg och vete däremot skulle ju borströskas bôströskas. Först lades upp tätt med nekar på loggolvet varpå trös- karna bankade på, vände nekarne med slagan och / och bankade andra sidan, tills mästa havren var ur, utan att banden slitits av. Sedan restes nekarne upp vid ena elle båda logväggarna med rotändan upp. Det- ta var åvânkningen, och den fortsattes, tills man fått la- gom att tröska färdigt på dagen, genomsnittligt 12 travar om 24 nekar. Så skyfflades golvet rent. Ene tröskaren sprätte nu ut med slagan vanligen 2 nekar på golvet. Efter några inledande slag lyfte en (av) tröskaren med slagan lätt upp nekarne under mitten men något närma- re roten, då den andre drämde till ett hårt slag så att karven vände sig över toppändan. Så är det hans tur att skôta k-jud (hårt k-ljud) upp och den andres att slå o.s.v. tills banden trasats sönder. Derefter fort- sattes med ömsevis uppskôtning och slag, tills halmen ma- növrerats intill en vägg. Så fortsattes med nästa par, tills halmhögen blev så stor att den fick skakas upp och kas- tas i ladan. Men en skicklig kunde även med slagan spretta till halmen, så den flög i ladan för var gång. En skicklig tröskare rörde aldrig kärvaren med hän- derna eller annan redskap än slagan, denne skulle göra allt. Tröskade man efter sol så tröskade tôssen på kvällen men om någon av, dem som hörde det, endast sade "hör" så tystnade han genast. Han tröskade hastigt och lätt. Före jul måste allt vara färdigt. / Jakt. Det berättas om en gammal jägare att han aldrig kun- de skjuta något efter det han skjutit en vit räv. Rackelha- ne var omöjlig att skjuta men föll för silverknapp. Bössa, som inte dödade, kunde botas genom att piska en orm in i pipan och sedan skjuta ut denna. Kreaturen. Kristi himelsfärdsdag skull djuren drivas på skogsbete såhär fanns nästan inga på denna trakt, utan man vallade på dagen och drev hem till kväll och då skulle ungdjuren ges namn "döpas" med en lövkrans över huvudet för att skydda dem mot ulven. Vid hem- komsten denna kväll skulle jätaren ha "bôttebete", en smörgås, som bars i mjölkbyttan ner till lagårn, där den skulle ätas. Peregrims Peder Grim Då skulle ro- pas i skogen till jätten "Bind nu dina hundar, nu släpper jag mina får" Sen hade ulven ingen magt med dem. I anslutning vill jag meddela orden till en horn- låt, jättens lockrop på sina kor. Ko Säta, ko Stjerna, ko Lodros Hemjorta Musika Ramfeja Budeja Budi Russi å Fagros Ej notkunnig kan jag ej meddela melodin, men den är mycket vacker. / Ett par saker utanför ämnet vill jag även nämna. Min farfarsfar född 1777 å Glava finnskog använde som julträd en en. En vacker, mindre buske placerades i högsätesvrån, prydd med pappersblommor. Då detta var före julgranens uppträdande i orten, har jag fun- derat om det möjligen kunde vara en sedvänja från hans hemtrakt eller uppsnappat från annat håll. Tarte, ett gammalt ord, som stundom användes av äldre generationer men nu är helt bortlagt. Kort uttal med lent a. Betyder ungefär: för en kort stund eller för stunden. Till ex Tog denna brödbit tarte tills maten blir färdig; tog dessa vedträn tarte, tills jag hinner hugga. Användes även vid jollring med barn: din ongetart, din lel- le tart. Möjligen detsamma man stundom får hö- ra ett barn kallas talt, då ju vi värmländingar så ofta blandar om r och l. V:ra Fågelvik d. 28 jan 1942 D. V. Hedelund Dusserud, Töcksfors. tel. Sundsby 5

Upptecknare: D. V. Hedelund

Västra Fågelviks, Värmland 1942

Original

Bondens år

1) På Eriksdagen skulle Rågen gått i ax, om Olof skall je kaka. Efter Urban skulle ej vara bra att så, då borde sådden vara utförd. 2) Linet skulle sås, då Häggen stod i full blom. När Björken blev grön, var rätta tiden för Vetesådden. 3) Med våroxen menas den ånga som uppstiger ur jorden mot solen om våren. 4. Om sjön jick upp för Nordanvind betydde det ett dåligt År. Den 25 Januari, "Pauli dag lugn å 5) ? /klar, gått år i förhoppning man har." Men stormmar det denna 6) Sunnanväder / dag, bliver det krig å örlig i alla land. 7) Om morgonen skulle både sådd å andra göromål påbörjas i annat fall kallades det ådags. 8) "April våt å Maj kall, fyller bondens lador all." 9) ? / 10) Den 1 Maj skulle man dricka merj i benen samt äta av nogon brödkaka sen Jul, för att ej få ont i ryggen av vårarbetet. Även Hästen skall ha en kaka som varit nedgrävd i Havrebingen. 11) ?(12)?)13) Linet skulle sås av kvinnor även andra sädesslag såddes av kvinnor. /(14) Man skall läsa Fader vår eller nogon annan bön, Havre till exempel skulle sås sa det föll 7 korn på ett Oxtamps storlek 15)?16)?17?18?19.20.21.) Man jick med ett lakan eller skynke å drog efter sig över andras marker för att uppsamla dagg om midsommarnatten, som sedan urvriddes över ens egna foderkrubbor eller dylikt.)22?23?)24.) Ja 25 Ja) 26?) / 27) När klöver å timotej samt renen stod i full blomning 28.?)29.) Ja för att villebrådet skulle ha nogot att äta 30) sjongare 31.) benämning på lie. (Jan.) 32)? 33) Med löktskär menades den sista skären av det sädesslaget för året, gråtareshår den sista skären på en åker 34`35.?36.?37.?38.?39?40?41?42?43?44?(45) Lars skulle slåttern vara avslutad. Mikaeli skulle potatisen upp (46)? 47( Ja) Slottergille) Skärgällkalas, när skörden var inbergad, bestående av klengåsar 48) Med lovisa menades, då nogon med prygel eller (slagan) klämde nogon över nacken. 49) Man lägger upp på Logen 8 eller 12 kärvar på var sida, sen står två man emot varann, å slår så gått de kan. 50)?)51.Nej)52.) Den som inget hadde att tröska till Vaffermäss, hadde inget, sa de gamla. 53)?54? 55. Ja) 56.?) Fågelneken eller kärven till Fåglarna som uppsattes på Julafton lades av vid tröskningen 57)? 58.) man botade bössan medels att lägga litet silver i å skuta ett trôllskott 59-60) Den som vill ha tur i jakt gräver upp nogot som heter Ekorrnötter som fins under granrötter, sedan blandas det mjölet som fins i dessa samman med krutet 61.) 62)? 63.) man skulle kasta nogot i vatnet, om intet annat så lite jord 64) ? 65) När Enen blomar var lektiden för Aborre, å Braxen kunde man börja meta när Allövet var stort som mössöron 66)? 67) En Lusciabrud var tidigt uppe å bjöd på kaffe å Lussekatter 68)? 69) så långt tibaka de gamla minas 70)? 71? / 72) Husdjuren Om Julkvällen skulle kreaturen jes Havre, varvid följande sades. Ät väl å trivs väl, i kväll är det julkväll, ta mergen i benen. Om Julottan skulle sägas, Ät väl å trivs väl, i otta är det Julottan, frågar nogon var du jort av nötta, så säg du åt upp den i malt å i salt om Julafton. 73)? Den 25 Mars skulle man springa trane, som det kallades, bestod däri att man sprang barfota till närmaste granne eller så långt en vågade sig för snö å köld. J. Hugo Andersson Flötane Sundsby P.S Skulle ja få ett bokpris vore ja tacksam fö nogon som handlar om djur eller växtriket.

Upptecknare: J. Hugo Andersson

Sunne, Värmland 1940

Original

Skämthistoria

Det var en stor stygg gubbe, som hette Vinterper. Han hade kvisslor i ansiktet och var elak och svår i munnen. I Sunsviksboden brukade man samlas om kvällarna och ha litet nojs. En gång kom man överens om att den, som var värst i att svära, skulle få sig en sup som belöning. Vinterper räkna upp allt han kunde i den vägen. Men då sa en, som hette Olle Bull: "ta mig allt som finns och de som Vinter- per räkna opp med" och då var det förstås Bull, som fick supen. Vinterper var klädd i vadmalsbyxor men hade satt fårskinn på knäna, där man sli- ter först och han hade en bikupa av fårskinn där bak också. - En gång fick Per hålla hästen åt någon och fick som belöning en tioöring och då sa han: "Jag kan inte ge emot" för han tyckte ju att han fått / för litet. Då sa herrn: "Såna sturska karlar skulle allt få svälta ihjäl". Då svarade Vinterper: "Efter tocker allmoser lär en allt ska få gâr de." Johan Asp hette en släkting till mig. Han var ur- makare och halft förryckt. Han var mas egentligen. En gång körde han ett lass med stockar och då sa en, som ville skämta med honom: "Har du asp?" "Nej", svarade Asp: "Det är masur." - Och han var ju mas och urmakare. Det var en gubbe, som hette Agrippa. Han var urmakare. Han hade byggt sig en stuga på en flotte och for på Fryken, än var han i Ämtervik och än i Sunne. Varje båt, som kom, körde för fullt så att vattnet stänkte upp över stugan. Då svor han till och sa: "Ligg ur vägen era förbaskade grå- bläcki östmarkinger!" Men praktiskt var det, ty var han for fram, hade de ur, som skulle lagas.

Berättare: John Westling (f. 1878)