KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Dalby, Värmland 1940

Kyrkklockors språk

Berättare: Lars Håkansson
Upptecknare: Astrid Westergren

Transkriberad uppteckning

Mora kyrka skulle få en klocka från utlan- det. Den forslades över sjön. Isen brast och den sjönk till botten. Man skaffade en ny klocka av samma fabrikat. Den säger: "Här står jag ensam på Mora strand och haver ej syster i Svea land". Det har jag hört från Värmland.

Socken Dalby
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Kyrkklockors språk

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Dalby, Värmland

Djävulen

"Gammelpuken" kom till en käring å skulle ta henne. Han ville inte släppa henne, utan de fick skicka efter prästen. Han kom å skulle driva ut honom. Men då svarade "puken" att du är inte likere du, för du har stulit nål å tråd. Det höll prästen med på att han hade gjort, men det var för nöd skull. Men präs- ten gjorde ett hål genom fönstret med en nål å puken fick krypa genom det. Han snodde ihop sig som en mask. Men när prästen skulle res hem, så fick han se en svart hund. Det var själva puken. Det var en som var efter vägen. Då kom det en fin herrkarl åkande. Då frågade den, som gick, om han skulle få åka med. "Nej", sade han, "jag skall bort å stö ryggen på ett / fruntimmer som skall få barn". Se'n for han så att eld sputt om honom.

1936 Läs sägen →
Dalby, Värmland

Djävulen

Två gubbar gav sig bort till en smedja å sat- te sig att spela kort på smedjestabben. När de hade suttit en stund å spelat, så kom det en främmande å gav sig i lag med dem å fråga- de om han inte kunde få vara med å spela. De slog sig i lag alla tre. Ibland tappade han å ibland så vann han som de andra. När de hade hållit på att spela en stund, så för- stod de vem de hade kommit i lag med. Men de slapp inte undan Så fick de se att det vart en ring runt kring dem. Denne ringen gick ihop mer å mer allt eftersom de spela- de. När folk kom upp om morgonen så gick de till smedjan å såg. - Detta var natt till söndag. - Då gick de efter prästen, för de kun- de / inte göra något. Han kom in till dem, å då var det "gammel-Erik" som satt där. Han drev ut honom. Om de hade fått hållt på å spelt tills ringen hade gått ihop, så hade de vart tagna. Eller om de fått sitta där tills präs- ten hade kommit på predikstolen. Den ene av karlarna var smed. Å det var den som han hade velat åt, å då hade den andra fått följa med. Det var på ett annat ställe som "gammel-Erik" var inne å skulle ta ett fruntimmer. Det var tre präster där. De två orkade inte få ut honom, men den tredje hade varit i Witten- berg å han hade makt, så när han kom, så var gammel-Erik borta. Men när han skulle fara hem, skulle han över en bro. Där fick han se en svart hund. "Jag reser i tron", sade han å körde lika bra. Men det var en annan gång han var ute å körde, å då for kärrehjulet undan. Han gick ur å satte på / det igen. Han körde inte långt förrän det for un- dan. "Jag reser i tron", sade han å for igen. Men tredje gången som hjulet for undan, så tog han själve "puken" å satte dit å slängde hjulet i kärran. - En annan gång så var han ute å körde om natten. Då fick han se något som lyste i landsvägen. Då trodde han att det var "puken" som låg där. Han lyste honom åt helvetet. Nästa dag så kom en bonde å frå- gade prästen om han hade sett till någon järn- stör på vägen. Då förstod han att det var järnstören som han lyst åt helvetet. Jag skall betala dig för den, sade prästen till bonden.

1936 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //