Transkriberad uppteckning

Vi hade en gris, som hade blitt sjuk. Bred- vid oss bodde en gumma, som de kallade Maja- dropp (det var Maja där oppe, fastän det drogs samman). Hon bodde i Skäggeberg vid Sunne. Hon var välbärgad och förmögen. Hennes gubbe hette Jan-dropp, han var snål och så var han smut- sig. Han var så smutsig om fötterna, så de var svar- ta som blanka skor. Mamma nämnde för Maja- dropp, att grisen blitt sjuk. Då sa Maja-dropp, att vi hade missunnat oss grisen. Missunnsam- heten hade haft kraften att göra grisen sjuk, trodde de. Och sjukan skulle höras genom någon trollformel. Maja-dropp tog litet bränn- vin och mjölk och jox på ett fat och gav grisen. Grisen blev aldrig bra. Den ville inte gå på bak- / benen utan bara satt. Grisen hade fått för litet kalk och hade ingen styrka, det har jag förstått efteråt. Men de trodde förr, att det berodde på missunnsamheten, som gav någon sorts hypnotisk kraft då. Något övernaturligt skulle det vara förstås.