Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten var la för det mesta en välkommen gäst var han var. Aldrig fanns det mer än en tomte på ett ställe. Det var en sägen att det var en tomte på ett ställe, och en gång fick bonden se tomten komma och pusta och skulle kliva över logabalken med ett halmstrå. Då sa' bonden: "Åh, du behöver inte pusta för så lite." Då sa' tomten: "Jag ska dra ifrån dej lika mycket som jag har drat te dej, ska du få se att du blir inte feter."
Tomta
I Mögsjön här sa en ny dräng på kvällen: "Nu ska ja kanske gå ut te Brunte", hästen. Han gick, o när han kom in, sa han aldri ord, bare la sig. Om morron sa husbonden: "Du kanske såg stalldrängen?" "Ja," sa han, "hade dä inte var skam- ligt, så hade ja inte gett hästen." "Den där ska du aldrig bry däj om, håll du i ordning i stallet bara." Och om inte drängen hade tid att ställa alldeles rätt, så var det omkringkastat sen allting hit o dit, då skulle han retas vid drängen. Vid Kloster borta vid Skarphyttan / gick det aldrig an att komma in med ett vedfång o slå det i golvet, för då gjorde det likadant sen om natten. Och inte fick smeddrängarna som bodde där kasta av sig träskorna, utan de skulle ställa dem så försiktigt, för annars kasta det med skorna sedan.
Tomtar
Det var mer än en fotkvarn vid Björka älv. Emeller- tid skall det ha stått en sådan kvarn precis där bron går över landsvägen (Lysvik - Ekshärad). En gång var en rik å snål bonde där å mol säd. Så kom en liten gubbe in i kvarnen å åt så fort som mjölet rann ur via. "Nu får du allt ge dig, min lille gosse med ätningen", sade bonden, "du äter ju upp allt mjö- let för mig." Han fick en örfil, så han höll sig knappt på att ta sig ut ur kvarnen. När han hade kry- at till sig och skulle ta mjölet, så fanns det in- te ett damm. Kvarnen stod stilla. "Tômtane" kun- de stoppa kvarnarna där, när det föll dem in, men det var mjölnarna beredda på. Och vid sådana tillfällen kastade de tobaksbussar i älven. Då gick kvarnen igen.
Tomtar
Det var en karl från Brårud som skulle gå till Spelarn som bodde i Årstad. hustrun var sjuk han skulle söka bot för henne. Spelarn var även skräddare och kunnig i lite av varje, när han kom fram var der ingen hemma han tittade på fönsteret och fick då se en liten varelse som satt på bordet, men rullade sig ned på golvet och försvann, han fortsatte vägen fram för att om möjligt råka Spelarn. Nedanför häljebymon mötte han honom springande "han frågade, "vad har du på mitt fönster att jöra"
Tomtar.
Min mor berättade att när de låg på Grofallsättra mä kröttra om sommaren var vi illa ute för småfolk (Tomtar) ibland. En kväll då hade blivit lite sent för oss med mjölkningen, korna hade blivit länge borta i skogen, kanske vi glömt slå i den lille mjölkeskvätt vi bruka slå i ett litet tråg åt dem varje kväll, när vi va färdiga och skulle lägge oss ble det ett fasligt väsen det pep i luften skok i dôra, rista i bjälla, skramla i flaskor, det skälde som hundar. Vi blev vettskrämda, tog på oss lite kläder, och tok mat i näversakken och sprang te Grofalle och feck bli där te måran när sola geck opp. för torde vi inte gå tebaka
Tomtar
Om påskkvällen och julkvällen fick tomten mat. Det minns jag, när mor tog fatet med gröt och gick till logen och satte ned det där. "Den osynlige" skulle ha det, för att han var snäll. En skulle sluta med allt arbete vid solnedgång- en. Det skulle vara tyst till dess att det blev full kväll. Far kom till stallet en kväll. Han hörde att hästen gnäg- ga. Han rita eld på en tändsticka. Då fick han se en liten grå gubbe, som stod framvid huvudet av hästen. Gubben blev tvärt borta, och far stängde stalldörren och gick. Far var lite krasslig en natt. Och då hade vi ett ljus stående på stolen vid sängen. När det led på natten, så tände han på ljuset. Men det / slocknade strax. Han tände på igen, men det slock- nade. Så höll han på flera gånger. Men han fick bege det. På morgonen sa min gamle, som låg i samma rummet, att hon hade sett en liten gub- be som smög sig fram från spisen. Han stod och titta litet på ljuset, och släckte han det. "Jag ville inte nô säga", sa farmor, "för det var "nissen" som inte ville ha ljuset." Det var en dräng i Skenhall som fick en örfil av tomten så att munnen blev sittande vid ena örat. Han hade varit och gett hästen nattfor. När han kom in så satt munnen på sned. Han tala om, att han hade fått ett slag av "nis- sen". Om han hade väntat till morgonen att tala om det, så hade munnen vridit sig rätt igen, men för att han tala om det på kvällen, så fick han gå så i hela sitt liv.
Tomten
"Nissen" gjorde "nissefläta" på hästrompa och hästmana. Det var som små fläter. Fick en upp dem, men det var svårt, så hade han dem snart tillbaka igen. Nissen hade inte mer än ett öga. Det satt mitt i skallen. I smedjorna i Lennartsfors var det "nissar". Sme- derna gav dem tobak, för att de skulle få va- ra i fred för dem. Om de inte fick tobak om kvällen, så larma di i smedjan om natten. Så släppte de på vattnet och gjorde allt möjligt ofog.
Tomtar?
En gammal smed hade det för sig att om han åt i smedjan, eller han tog en sup där, så skulle han slänga litet åt den ena vrån. "Den som hjälper mig skall ha sitt", sa han, om en fråga varför han gjorde så. Men en fick inte veta vad det var.
Tomtar
De trodde, att när de kolade, så kunde tomtegubbarna väcka dem på natten ifall milan började brinna. Jag vet flera stycken, som talade om i min ung- dom, att det var någon som hade ropat namnet på dem, när de låg i kojan och sov, och på det viset kom de i tid ut för att kunna släcka. Men det var bara de som höll sig väl med tomtegubbarna, som fick hjälp utav dem. En del brukade läg- ga ut tobak åt dem.
tomtar.
Dä va en bonne här ute i sockna, som va te stal en kväll å ga hästera nattfor. Hästen hade då droge ner täcka unner sej. Bo´n ble argsint å svor te, men dä skulle han inte ha gjort, för jämt som han hade svore te, så feck han en smäll, så dä blixtra för öga på´n. När han kom te å vänne sej om feck han se en liten gôbbe, som stog i spilta. Han hade rö tôppmösse å änne som e röranni tröje å kôrte böxer, som inte räckte längre än te knäa å rö strôm- per å änne som träskor på föttera. Ja ha hört tales om en tômtegôbbe, som tjäna på ett stäl- le å hjälpte te mä lite å vart inomhus. Men så hade matmor köpt en köstym klär ôt hônom te jula å ga´n te julklapp. Men när han hade fått dissere ble han änne som högtfala å flötta ifrå dom. Inna han geck sa han: 'Grann gôsse desker aldri käla mer.' Senna dess såg di aldri te´n.
Tomtar
Jag har själv sett tomtar. När jag var en 16 år gam- mal så var jag på en bondgård i Grava. En lör- dagskväll skulle jag bort och visste att jag skulle komma hem sent så att jag gjorde i ordning hö och hällde upp vatten åt hästarna så att det skulle gå fort att ge dem när jag kom hem. Så stack jag stallnyckeln i fickan. När jag kom tillbaka klockan tolv stod hästar- na och åt, och fölungen / hade vattenämbaret hos sig. På söndagsmorgonen fråga' jag bonden om han gett hästarna natt- foder på kvällen. Det hade han inte gjort. Då talade jag om vad jag sett och att jag varit där i stal- let strax före tolv. "Så sent skall du aldrig ge nattfoder mer," sa' bonden. Drängen som var där före mig sa' bestämt att han fick en örfil en gång när han gav natt- foder sent. Vi var flera stycken pojkar en gång som såg en liten gubbe framför oss. Vi försökte / hinna fatt honom, men det var alltid samma av- stånd mellan oss. Men så stannade han på ett ställe, och vi såg honom tydligt. Han var finklädd i gråa kläder, skägget räckte ned på bröstet och var rundklippt, på huvudet hade han en röd topp- mössa. När vi vände oss om var han försvunnen. Men vi såg honom allihop. Det var en pojke i Grava som skulle ge häs- tarna en gång. Då såg han en liten gubbe som satt och gungade fram och till- baka på krubban i stallet. Han skulle gå fram och / titta, men då fick han en kraftig örfil. Då skulle han vrida om den elek- triska knappen, men då fick han en örfil till.
Tomtar
Tomtgubbar har det allt funnits i denna gården (Brandsbol). Min farfar hade en häst i stallet som var blöt var morgon. En natt stannade farfar i stallet, då kom det tomt- gubbar och piskade hästen. Farfar frågade varför de gjorde så. "Jo, han osnyggar på vårt bord," sa' en av tomtarna. Sedan flyttade farfar hästen, och då blev det lugnt. Jag hade en moster som mjölkade / korna sent en kväll, de hade inte kommit hem förrän det blev mörkt. Då slog lagårdsdörren igen så hela lagårn dundra, men det var alldeles lugnt. "I Guds makt, Jesus hjälp mig," sa' hon och öppna' dörren igen. Hon såg eller hörde inte något vidare, men det var nog något som inte var bra.
Tomtar.
Jä å Erek i Norstuga va en unda ensamme på Stina i Stûgas lo å gömde bockken, nô vi titta över lobjalken feck vi se två små gûbbar som satt på lon å käfta lin, män da vi våsa mä vår lek vart di borte strax.