Transkriberad uppteckning

Jag har själv sett tomtar. När jag var en 16 år gam- mal så var jag på en bondgård i Grava. En lör- dagskväll skulle jag bort och visste att jag skulle komma hem sent så att jag gjorde i ordning hö och hällde upp vatten åt hästarna så att det skulle gå fort att ge dem när jag kom hem. Så stack jag stallnyckeln i fickan. När jag kom tillbaka klockan tolv stod hästar- na och åt, och fölungen / hade vattenämbaret hos sig. På söndagsmorgonen fråga' jag bonden om han gett hästarna natt- foder på kvällen. Det hade han inte gjort. Då talade jag om vad jag sett och att jag varit där i stal- let strax före tolv. "Så sent skall du aldrig ge nattfoder mer," sa' bonden. Drängen som var där före mig sa' bestämt att han fick en örfil en gång när han gav natt- foder sent. Vi var flera stycken pojkar en gång som såg en liten gubbe framför oss. Vi försökte / hinna fatt honom, men det var alltid samma av- stånd mellan oss. Men så stannade han på ett ställe, och vi såg honom tydligt. Han var finklädd i gråa kläder, skägget räckte ned på bröstet och var rundklippt, på huvudet hade han en röd topp- mössa. När vi vände oss om var han försvunnen. Men vi såg honom allihop. Det var en pojke i Grava som skulle ge häs- tarna en gång. Då såg han en liten gubbe som satt och gungade fram och till- baka på krubban i stallet. Han skulle gå fram och / titta, men då fick han en kraftig örfil. Då skulle han vrida om den elek- triska knappen, men då fick han en örfil till.