Transkriberad uppteckning

Om påskkvällen och julkvällen fick tomten mat. Det minns jag, när mor tog fatet med gröt och gick till logen och satte ned det där. "Den osynlige" skulle ha det, för att han var snäll. En skulle sluta med allt arbete vid solnedgång- en. Det skulle vara tyst till dess att det blev full kväll. Far kom till stallet en kväll. Han hörde att hästen gnäg- ga. Han rita eld på en tändsticka. Då fick han se en liten grå gubbe, som stod framvid huvudet av hästen. Gubben blev tvärt borta, och far stängde stalldörren och gick. Far var lite krasslig en natt. Och då hade vi ett ljus stående på stolen vid sängen. När det led på natten, så tände han på ljuset. Men det / slocknade strax. Han tände på igen, men det slock- nade. Så höll han på flera gånger. Men han fick bege det. På morgonen sa min gamle, som låg i samma rummet, att hon hade sett en liten gub- be som smög sig fram från spisen. Han stod och titta litet på ljuset, och släckte han det. "Jag ville inte nô säga", sa farmor, "för det var "nissen" som inte ville ha ljuset." Det var en dräng i Skenhall som fick en örfil av tomten så att munnen blev sittande vid ena örat. Han hade varit och gett hästen nattfor. När han kom in så satt munnen på sned. Han tala om, att han hade fått ett slag av "nis- sen". Om han hade väntat till morgonen att tala om det, så hade munnen vridit sig rätt igen, men för att han tala om det på kvällen, så fick han gå så i hela sitt liv.