Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Tomtar
En flicka i Björkenäs skulle gå till predikan en kväll. Det var hösten å månljust. När hon kom en bit på vägen, så fick han se en liten gubbe gå fram för sig i vägen. Han gick före henne ett par hundra meter, så vart han alldeles försvunnen. Hon hade aldrig trott på "tôss" förut, men sedan trodde hon det. Ett kvinnfolk gick förbi Östervalls kyrka en kväll. När hon kom mitt för kyrkan så fick hon se en karl med hög hatt på huvudet gå in genom kyrkporten å för- svinna. När hon kom hem på kvällen så fick hon hö- ra att den personen hade dött på morgonen den da- gen. En "rotegumma" blev sjuk. Det var precis som hon skul- le flyttas till en annan stuga. I den stugan nekade de att ta emot henne. Gumman dog där hon var./ I detsamma som hon dog, så slog dörren upp i den stugan, till vilken hon nekats komma, så att det bra- kade i hela huset. De trodde att stugan skulle ram- la ned. De blev så förskrämda. Sen blev de inte kvitt henne på länge därefter. Det var två gubbar, den ene bodde på norska sidan å den andre på svenska. De voro supbröder. Den ene av dem var så förfärlig att banna å svärja. Emellertid hade de gjort upp att den som dog först av dem skulle komma å hälsa på den levande. Det gjorde han också. När den döde kom, hördes det som det skulle susa av en fors i luften. Han var sig alldeles lik som då de levande såg honom sista gången här på jorden. "Du kunde ha låtit bli att komma", sade den levande. "Men jä feck inte låta bli, jä", sva- rade den döde. Både kläder å allt var precis detsam- ma som då han såg honom den sista gången. Klockarn i i Karlsvagn dog. En piga där blev skyld för att hon hade stulit penningar. Hon bedyrade att hon var oskyldig. En natt kom den döde klockarn å ville/ ha skjuts av en annan klockare. Det fick han. När han kom hem, så gick han in å talade om att penningarna var gömda i en kärna. På morgonen gick de å såg i en kärna å fann dem där. Han hade gömt dem i kärnan. Det var en flicka, som dog. Hon hade varit så ogud- aktig. När hon hade dött, så lade de henne i ett rum. De tog fina skor på henne. Så fick de se att skosulorna hade blivit bortslitna å kunde inte förstå, hur det kunde ha gått till. En kväll ställde sig en på lur å skulle vakta å se efter. När kl. blev 12 på nat- ten, kom en fin herre klädd i svarta kläder å hög hatt å gick in till henne. Han gick fram till kistan å bugade sig. Då gick hon upp å dansade med ho- nom. Hin onde kom som varg el. hund. I Bottner dog en gub- be. När han hade dött, så kom det flera ungdomar å fick se en svart hund där.
Tomtar
Tre systrar, släkten till mig, låg på en "sätra" i Kors- byn, hos ett gammalt folk. De fick en "fäl" att breda över sig. När det led på natten, så vaknade en av dem och fick se att fällen var riven mitt itu. På morgonen så var den ihopsydd igen. Det var "tôssen" som gjort det, men han hade ångrat sig å sytt ihop den igen. En kvinna från Strömer lå på "sätra". Å på den sätra var det så mycket "tôsseri". Det var ungdom med på "sätra". De hade skrattat å skojat på kvällen. När det led mot det de skulle lägga sig, så rycktes dörren upp å så skrattade det alldeles som när en männi- ska skrattar.
Tomtar
Om de kom att göra något bullrande arbete efter det solen gått ned, så bullrade det i stugan till dess so- len gick upp. Det var "kvällsvart" brukade far säga. När far var pojke så var han med på "sätra" å var "jä- targut". Han mindes att de brukade stänga in "kröttra" i "fjuset" om natten. När de hade stängt dörren å allt var färdigt för kvällen, så gjorde de upp en varme utan- för fjuset, så att inte "tôssen" (tomten) skulle or- ka ta sig in. Men en kväll satt de å såg att han kastade varmen runt omkr. sig. På natten så ha- de han släppt ut alla korna närsom på en grå ko, den hade han inte löst. De fick gå en halv mil efter korna, så långt hade han drivit dem. De såg inte "tôssen", men de visste ändå att det var han som hade varit framme./ Det var på Ivarsbysätern detta hände. När jag var liten så minns jag en gammal gumma, som hade varit ute för "tôssen". Gumman var ute i sko- gen å "jätte" kreaturen för "ulv" å björn, som de bru- kade på den tiden. En gång när hon vilade mid- dag med kreaturen, så fick hon höra bjällan från sitt beteshag, som hon inte kände igen. Hon blev ond å gick till en grannpiga, som var i närheten å sade till henne för att hon betade på annans betesmark. Medan de stod där en stund, så kom en liten käring med grön klänning å röd "peckluva" på sig å ef- ter henne kom det fyra kor. Alla korna hade bjällra. Käringen gick å spann på en "handten". Tåget slu- tade med en liten gubbe, som var klädd i gröna klä- det å hade röd peckluva på huvudet. De som såg denna synen kunde inte röra en lem eller sä- ga ett ord medan, förrän den var borta å förbi. Det var en gubbe från Bottner som såg en grå "tôss". Den "tôssen" var i Kullkvarnen å mol säd. En skomakare från Ivarsbyn såg när "tôssen"/ skulle till att flytta. På middagen fick han se två små käringar sitta ute vid väggen. De hade var sin säck på ryggen. De satt å grät. Rätt som det var så var de borta. De blev aldrig synliga mer. På vissa ställen var det "kvällsvart". På ett ställe ha- de de två hästar. Den ene hästen höll sig fet å den andre mager. Bonden flyttade den magre hästen till en annan spilta å då fick han vara ifred å äta som den andre.
Tomtar
Min kusin här i Ivarsbyn var med på "sätra" å såg att "tôssen" hade bundit två kor i ett å samma band. De stod så på morgonen. Men det hade inte skadat dem. Högste nat- ten släppte "tôssen" korna åt skogen. De fick en halv mil efter dem. Sådant hände många gånger. Jag var själv med när det hände så. Fanns det någon grå ko, så fick hon stå kvar. När mor min låg å sov middag, så kom "tôssen" å tog tobakspipan från mor, som låg i hyl- lan, som var inhuggen i väggen. Han hade gått ned på vallen å lagt henne på en sten. Han hade lå- nat henne å rökt. Ibland kom han å tog "var- mebranner" ur spisen å kastade ut på backen. Så var det vissa ställen, som en inte kunde sätta ned något. Det kom bort el. blev fördärvat. I den la- gården gick det heller inta att få in korna. De vände / i dörren å lade sig hällre ute på backen. Det var ett nytt hus, som var byggt på en gammal tomt. "Tôssen gjorde alla de spratt han kunde på sätra. Det var allt så mycket de gamle talade om, men jag har glömt det.
Tomtar
Det fanns 'tomtegôbber' i Tanderud. En gång kom käring- en där å skulle gå till lagården. Då fick hon se två små gubbar som smet in i lagården. De hade grå kläder å röd 'toppluva'. Den ene gjorde som han skulle räcka lång näsa åt henne, men han vände om å gick inte in i lagården utan gick in efter pipan å tog med sig. Den stack han in i lagården innan han trodde sig att gå in. Det var aldrig farligt att kringvandrare gick å lade sig i de husen för 'tomtane' vaktade å motade bort dem.
tomtar.
Min far och jag hade varit borta med en kolfora. Det blev sent innan vi hun- nit lasta av och kunde bege oss på hem- väg. När vi kom i Nilsbybackarna så måt- te jag flera gånger ropa på far, att han skulle köra till sidan av vägen, emedan jag tydligt hörde att timmerkörare voro på väg nedför backarna. Det var risk att de kunde köra över oss. Far hörde ingenting av detta. Men jag hörde bjällorna och skram- let i länkarna. På morgonen frågade far vad jag sett eller hört. Jag förstod, sade han, att Du hörde något konstigt. Och så förklarade han saken på sitt vis att timmerkörarna hade farit fram / efter solens nedgång, och att det var tomt- gubbarna som hällo på att härma dem. En gång var kusken på Apertin ute och skjut- sade sitt herrskap. Han hade tre hästar för vagnen. När han kom mitt för Apertins skola, så stannade hästarna och det var omöj- ligt att få fram dem. Han gav dem av piskan men då reste de ända. Framåt gick det inte att få dem. Han gick ur och skulle leda dem men utan resultat. Han måtte vända med dem. Och när han hade vänt blev det en fart som ingen skådat. Det var en viss fläck han inte kunde få dem över. Det sades att hästarna såg mer än människor.
Tomten
I Skyberg har det funnits tomtgubbar. Där såg de flera. Den ene tomtgubben höll till i Östegården å den andra i Labråten. De gubbarna stal från varandras husbönder. En natt så hade de mött varandra på en äng å då hade de klämt ihop å slogs så att höet yrde omkring dem. En granngubbe kom sent hem. När han hade tagit från häs- ten vid stallet, så ville inte hästen gå in. Då slog gubben till hästen med selen. Men med detsamma fick han en ör- fil så att han dansade runt. När de gick ur lagården eller stallet, skulle de hälsa.
Tomte.
“Mette för en stor sten i Godås satt en litten gôbbe mä rö luve å lekte mä e träski. Dä va flere stöckna som som såg den tå di gamle. Di sa att dä skulle vare en tomtegobbe som bodde unner den sten.”
Tomtar
En fick inte arbeta efter solen gått ned - dundra, hugga ved el. tröska. Det var "kvällsvart" På en del ställen var det alldeles omöjligt för om de packade eller ramlade aldrig så litet så höll det inte fred på hela natten. Veden kastades över golvet, å potati- sen fick inte ligga still. Det var "tomtgôbben" som inte kunde hålla fred.
Tomten
"Tomtegôbben" visade sig som en människa, men han var så liten till växten. Han höll till i gamla hus, å de bönder som han tjänade behövde inte ha ont efter fo- der, för han var ute om nätterna å tog från andra å bar till den gården han bodde. Han var rädd för eld. För om han inte ville vara tyst om natten utan bull- rade, så behövde en bara gå å lysa efter honom med en sticka, så höll han tyst sedan. Det hade far- far måst göra många gånger.
Tomtar
1. "Skurken" i Holmedal var ute å körde. När han kom till Holmedalssjön, så kom det en liten, liten gubbe å satte sig på #######stången. Skurken tog piskan å slog till honom å svor. Då blev gubben borta. Men skurken fick hålla på att köra å höll aldrig på att komma hem. Klockan tre på morgonen gol tuppen vid Rönning- en, å då kom skurken loss å kunde hitta hem. 2. "Milebrôten" var vid en kvarn å skulle mala. När han hade slagit på säden så stannade kvarnen. Han tog ett bloss å gick ned i underhuset för att se, vad som var fatt. När han kom att slänga ögonen på vasshjulet, så fick han se en liten gubbe som satt å höll i hjulet med båda händerna. Då stack Milebrôten "törelôgan" mitt på huvudet på gub- ben. Då släppte han hjulet å blev borta, men då / blev det fart på kvarnen. Han hade aldrig varit med om värre fart. Allt mjöl höll på att gå upp i damm. Det var inte ont om "tôss" i kvarnar å sågar. Bakom stallkrubben i Myra satt en liten gubbe. Han hade tänder som en häst, röd luva på huvudet å stora stövlar. De var tilltrampade som om han skul- le ha gått i skarsnö med dem. (uppåtböjda spet- sat). Somliga blev "tôsseseklôgne". En gubbe i Hol- medal fick ett slag för ena öret av "tössen" så att han miste hörseln.
Tomtar
Det skulle vara i Rommenäs som en gubbe klaga- de över att han hade så mycken säd att skära. Han gick och önskade högt för sig själv att han skulle ha all säd skuren till morgonen, hade han det så skulle han skänka bort kon i "fjuset". På morgonen när gub- ben kom till åkern så var all säd skuren å hopsatt. Han blev glad. Men när han kom till "fjuset" så var kon borta. En "tösse" hade skurit säden å tagit kon.