Transkriberad uppteckning

Min far och jag hade varit borta med en kolfora. Det blev sent innan vi hun- nit lasta av och kunde bege oss på hem- väg. När vi kom i Nilsbybackarna så måt- te jag flera gånger ropa på far, att han skulle köra till sidan av vägen, emedan jag tydligt hörde att timmerkörare voro på väg nedför backarna. Det var risk att de kunde köra över oss. Far hörde ingenting av detta. Men jag hörde bjällorna och skram- let i länkarna. På morgonen frågade far vad jag sett eller hört. Jag förstod, sade han, att Du hörde något konstigt. Och så förklarade han saken på sitt vis att timmerkörarna hade farit fram / efter solens nedgång, och att det var tomt- gubbarna som hällo på att härma dem. En gång var kusken på Apertin ute och skjut- sade sitt herrskap. Han hade tre hästar för vagnen. När han kom mitt för Apertins skola, så stannade hästarna och det var omöj- ligt att få fram dem. Han gav dem av piskan men då reste de ända. Framåt gick det inte att få dem. Han gick ur och skulle leda dem men utan resultat. Han måtte vända med dem. Och när han hade vänt blev det en fart som ingen skådat. Det var en viss fläck han inte kunde få dem över. Det sades att hästarna såg mer än människor.